Blogg / Nyhetsarkiv

Är Nolans fanboys hans värsta fiender?

2010-07-28, Anders Lindahl

Så var det dags igen. Christopher Nolan släpper en film som hans armé av fanboys raskt skjutsar upp till toppen av IMDB:s topplista, med beskrivningar som får en att tro att Shakespeare och Einstein samarbetat på manuset. De med avvikande åsikter tenderar att sätta betyget riktigt lågt för "att kompensera".

"Inception" är säkert en mycket bra och uppslukande film, men de ystra skriken om att Nolan skapat något helt nytt och originellt gör honom nog ingen tjänst, utan tvingar mest cineaster att berätta om föregångarna i ett lite fördömande tonfall - som om Christopher själv påstått att han bryter ny mark. Det var nog aldrig avsikten. Avsikten är väl att göra häftiga filmer på teman som fascinerar honom.

Så, bästa fanboys: låt Nolan vara den bra regissör han är - var inte taskiga mot honom genom att utropa honom till en gud, eller rentav en ny Kubrick.

Relaterad film: Inception

Ny världskrigsvecka igång

2010-07-12, Anders Lindahl

För tredje gången ägnar vi en vecka åt filmer på temat Andra världskriget, och bygger förstås därmed vidare på vårt största tema: det om... just det: Andra världskriget.

Ett par förfrågningar från läsarna kommer uppfyllas, men det blir också en del oväntat stoff. Om man ska försöka skönja teman i temat, så kanske man kan säga att de civilas umbäranden och Stilla havet är ett par återkommande inslag. Och givetvis tar vi en ordentlig titt på "Pacific"!

Relaterat tema: Tema: Andra världskrigsveckan 2010

Förmörkelse var ordet

2010-07-04, Andreas Hallgren

Min sambo ville gärna gå och se "Eclipse", den tredje filmen i tonårsvampyrserien "Twilight" och eftersom det var hennes födelsedag var det inget att diskutera. Biomörkret hägrade. Normalt brukar ju vi på russin.nu skriva recensioner på filmer vi ser, men den här gången hoppar jag över det. Jag är nämligen så uppenbart fel målgrupp för den här filmen, och är så dåligt insatt i Stephanie Meyers vampyr- och varulvsvärld, att det skulle kännas fel att ge sig på en hel recension. Men något ska man väl ändå kunna få ur sig.

Mellan gäspningarna vill säga. Maken till trist fantasyfilm får man leta efter. Vi har vampyrer, vi har varulvar, vi har ond bråd död och vi har förestående krig. Vi har kärlek och hjärtesorger. Det är ju upplagt för en stor dos acnelidande "Sturm und Drang"-melodrama och det borde kunna bli åtminstone lite underhållande. Men icke.

De få actionscenerna som finns är inte helt fel ute och specialeffekterna funkar, men de är alltför få. Egentligen finns det bara en riktig actionsekvens i filmen vilket inte räcker långt. En ovan Twilight-tittare får dessutom mycket att fundera på, som varför vampyrer förvandlas till diamanter när de blir av med huvudet, var de har sina huggtänder och var varulvarna hittar sina byxor mitt ute i skogen. Det kan jag tänka är sådant som fans av böckerna och de två tidigare filmerna redan känner till så det ska jag inte lasta "Eclipse" för.

Något som de däremot ska få lida pin för är att den till största delen består av smöriga, klichéfyllda scener mellan Bella och Edward, ofta med en moraliserade underton som ger en bitter bismak. Scenerna är tänka att vara romantiska men jag har nog aldrig sett ett par som har mindre karisma än Kristen Stewart och Robert Pattinson. Det är rent märkligt hur platta scener kan bli när personkemin inte stämmer mellan skådespelarna. Redan i deras första scen i filmen känner jag att jag håller på och somnar, vilket inte bådar gott för en film där triangeldramat är själva huvudämnet och vampyrtemat bara är en piffig detalj på ytan. Filmen heter "Eclipse" och "förmörkelse" är verkligen vad det handlar om här, om än inte på det sätt som filmskaparna hade tänkt sig. Ett tips till dessa som avslutning: släng in Frankensteins monster i vampyr/varulvsmixen till nästa del i serien, så får ni åtminstone gnistor att flyga nånonstans i filmen när de nu saknas mellan huvudpersonerna.

Relaterad film: Twilight

Stone försvarar dokumentär

2010-07-02, Johan Lindahl

Oliver Stone är i hetluften - igen. Nu har ”South of the Border”, hans dokumentär om Venezuelas kontroversielle president Hugo Chávez gått upp i USA (nio månader efter världspremiären vid Venedigs filmfestival i höstas) och möts av protester från meningsmotståndare, däribland skådespelerskan Maria Conchita Alonso (med rötter på Kuba) och New York Times-krönikören Larry Rohter. Den senare anklagar Team Stone för flera faktafel och för att i stort presentera en alltför positiv bild av den vattendelande venezolanske ledaren. Mycket av kritiken handlar inte oväntat om hur respekten för mänskliga rättigheter egentligen efterlevs av regimen i Caracas och vad som hände under kuppförsöket mot Chávez år 2002. Dessutom - hör och häpna - är Stones uttal av Chávez efternamn tydligen konstant inkorrekt. (Hmmm... Hur många amerikaner klarar av att uttala spanska namn med tillfredsställande tryck och tonval på rätt konsonanter och vokaler?)

Regissör Stone har gått i svaromål tillsammans med sina medarbetare Tariq Ali och Mark Weisbrot i ett brev sänt till New York Times och publicerat även på websajten Truthdig. Och som bonus har han uttalat han sig om den nyligen sparkade Afghanistan-generalen Stanley McChrystal (se mer i klippet från CNN nedan). Sanningen om Chávez är sannolikt inte svart eller vit, men jag hoppas kunna se dokumentären någon gång senare i år för att kunna återkomma med en egen välbalanserad utvärdering. Detsamma gäller, givetvis, den senkomna men kanske ändå vältajmade uppföljaren till ”Wall Street”...

Stone sågar Stanley på CNN

Underhållande axelmakter

2010-06-25, Johan Lindahl

Ståuppkomedin har slutligen hittat till Jemen, meddelade tidskriften Yemen Today häromnyligen. Inför en publik på cirka 500 personer på Mövenpick Hotel i huvudstaden Sana'a levererades skämt om allt från kidnappning till kärlekstrubbel. På scen avlöste fyra komiker varann, av vilka tre kom från Saudiarabien medan det stora affischnamnet var den egyptisk-amerikanske skådespelaren/ståupparen Ahmed Ahmed. Ryktesvis var det ett historiskt ögonblick, eftersom den aktuella konstformen inte praktiserats i landet tidigare, åtminstone inte på den här skalan. Ahmed hade naturligtvis hört en del negativa nyheter om landet innan ankomsten, men poängterade de positiva intrycken från sitt eget besök, liksom dess historiska betydelse som en ursprungsplats för en arabiska kulturen.
- Det är olyckligt att människor runtom i världen inte inser Jemens skönhet och kultur, säger Ahmed till tidningen.

I samband med det insåg jag att jag glömt rekommendera DVDn ”The Axis of Evil Comedy Tour” (2007) som en bekant här i Taiz, Jemens tredje stad i storleksordning, lånade ut till mig tidigare under våren och där just Ahmed Ahmed är en av publikdomptörerna. Han återger där med självdistans hur han accepterade rollen som ”terrorist nummer fyra” i en actionfilm (vilken, byggt på lite simpel IMDb-research, torde vara ”Executive Decision” med Kurt Russell) trots inledande samvetsbetänkligheter. Veckolönen var för bra för att motstå... Dessutom vädrar han sina speciella teorier om hur militanta rörelser värvar medlemmar och en hel del annat, i en förhållandevis tillbakalutad (men emellanåt explosiv) scenstil som kontrasterar mot inte minst den ständigt hyperaktive Maz Jobrani (med rötterna i Iran) som bland annat lär jänkarna skillnaden mellan persisk och arabisk accent och reder ut orsakerna till varför Irans regering alltid lyckas väcka USA:s vrede. Dean Obeidallah och Aron Kader har båda palestinsk bakgrund och driver skickligt med båda kultursfärerna och de respektive fördomar som existerar. Överhuvudtaget levererar samtliga, genom sina erfarenheter av både muslimvärlden och den amerikanska mainstreamkulturen, spännande perspektiv - på ett underhållande sätt. Kader står väl i sammanhanget för den bästa Bush-imitationen, om jag minns rätt. Och Obeidallah beskriver målande känslan av att efter 9/11 gå från att vara en vanlig New Jersey-kille med blandad etnisk bakgrund, till att få allt svårare att boka flygbiljetter och överhuvudtaget ha ögonen på sig i samhället. Vad är lösningen? Varför inte parfymen ”Arab-B-Gone”?

Om man som jag upplever att svenska ståuppkomiker alltför ofta opererar efter principen ”jag har väl egentligen inte så mycket att säga om livet, men sex är ju alltid ett säkert kort...” så känns det här omväxlande, träffsäkert och utan döda punkter. Just det, de hade försökt få tag i en nordkorean också, men utan framgång...

Mer om humorns axelmakter...

Extra relevant just nu: "Shiri"

2010-06-16, Anders Lindahl

På det ännu inte återkommande men kanske kommande återkommande temat nyrelevanta filmer har vi idag kommit till Sydkoreanska halvgamla blockbustern "Shiri - terrorns ansikte".

Den känns ju tämligen aktuell, både med sitt fotbollsinslag (både Sydkorea och Nordkorea tävlar ju i VM just nu) och med sitt tema om de två ländernas gamla fiendskap, som just blossat upp i ännu en spänd situation.

Relaterad film: Shiri - Terrorns ansikte

De hundra bästa inte engelsk-språkiga filmerna

2010-06-15, Anders Lindahl

För dig som vill diskutera något annat än fotboll, och kanske irriteras av något annat än vuvuzelas, har inflytelserika Empire Magazine gjort en lista över de hundra bästa 'foreign-language-filmerna någonsin. Eller "The 100 Best Films Of World Cinema", som de uttrycker det.

Ingmar Bergmans "Det Sjunde inseglet" landar på åttonde plats, medan näst bäste svensk - kanske något otippat - är Alfredssons "Låt den rätte komma in". Allra, allra bäst? "De sju samurajerna".

Det viktigaste värdet med en sådan här lista är förstås inte att presentera en komplett och korrekt översikt utan att ge alla filmbuffs något att kritisera och komplettera, on-line eller vid kaffebordet. Så sätt igång!

The 100 Best Films Of World Cinema

Relaterad film: Låt den rätte komma in

Kommentera och dela på russin.nu

2010-06-02, Andreas Hallgren

Vi fortsätter vår stolta tradition med att vara sist med det senaste och tillför nu, år efter alla andra, lite social interaktion till webbplatsen. Om du hittar något du gillar på sajten kan du nu enklare tipsa dina vänner om det genom att skicka en länk via e-post, Facebook, Twitter eller något annat favoritnätverk. Du hittar knappar för detta i högerspalten på recensioner, artiklar och bloggposter.

Men det är inte nog med det. Hittills är det bara vi i redaktionen som fått skriva på sajten, men nu öppnar vi upp för kommentarer i våra bloggposter. Förhoppningsvis kommer ni tycka att det är en bra idé och att vi i framtiden kan få lite intressanta diskussioner här på russin.nu.

Vill ni tycka till om våra nymodigheter? Klicka på kommentar-länken nedanför och hör av dig direkt.

Uppdatering: Hastigt och lustigt bytte vi system för kommentarer. Förhoppningsvis ska det fungera ännu bättre än vårt tidigare system. Tyvärr försvann däremot, åtminstone tillfälligt, tidigare skrivna kommentarer. Allt du skriver nu ska däremot få vara kvar, vi lovar...

Filmer du troligen inte sett och borde lida av (att inte ha sett)?

2010-06-01, Johan Lindahl

Oh dear. Här tror man sig ha sett en del filmer i sina dagar och så med jämna mellanrum blir man påmind om luckorna... Som den här listan, framröstad genom en "poll of committed cinephiles" i syfte att framhäva bortglömda mästerverk från alla epoker sedan filmkonsten uppstod. En av titlarna är franska "The Crime of Monsieur Lange" regisserad av Jean Renoir 1936. Det påminner mig om en av de första föreläsningarna när jag läste filmvetenskap en kort period (en termin, närmare bestämt) våren 1996 och vår huvudsaklige ciceron genom filmhistorien utbrast något i stil med "Vad? Är det ingen här som sett "Herr Langes brott"? Ni har ju inte sett någonting!". Renoir är med på fler ställen på den här cineastlistan, liksom flera förväntade andra fransoser. De brukar ju vara finsmakarfavoriter, inte sant? Särskilt regissörer som Robert Bresson (av vilken jag bara sett en film, vad jag kan komma ihåg), Jacques Tourneur, Claude Chabrol och Alain Resnais har ju sina trogna fans - och visst är de representerade här. Har du inte redan dåligt filmsamvete för allt du inte sett, så kan du skaffa dig ett genom att följa länken nedan...

Men det är klart att rubriken "The Obscure, The Forgotten and the Unloved" ger oss andra lite andrum, eller hur? Själv har jag, om nu sanningen ska fram, inte sett någon enda av de 40 föreslagna underskattade klassikerna än, men blir i alla fall intresserad av sådant som thailändska "Syndromes and a Century", Bressons "The Devil, Probably" och duon Michael Powell-Emeric Pressburger som jag länge tänkt försöka kartlägga bättre utan att komma till skott. Återkommer när jag börjat beta av listan.

Obskyra, bortglömda, oälskade...mästerverk?

Dennis Hopper död

2010-05-29, Andreas Hallgren

Skådespelaren Dennis Hopper avled idag i sitt hem i Venice, Kalifornien. Hopper är främst känd för den tongivande "Easy Rider", som han skrev, regisserade och medverkade i och som även gav honom en Oscarsnominering för bästa manus. Andra namnkunniga filmer med Hopper är David Lynchs "Blue Velvet", Francis Ford Coppolas "Apocalypse Now" och Kevin Costners "Waterworld".

Dennis Hopper blev 74 år.

Relaterat: Recenserade filmer med Dennis Hopper i, bra såväl som mindre bra

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>