Blogg / Nyhetsarkiv

Ska vi byta, ska vi byta boxar med varann?

2010-11-10, Andreas Hallgren

Handen på hjärtat, hur stor är chansen att du verkligen kommer sätta dig ner och kolla igenom hela den där Sopranos-boxen ännu en gång? Vi har säkert var och en några dvd-boxar som mest står och samlar damm i hyllan. Eller i mitt fall i någon av de lådor som direkt hamnade i förrådet när jag flyttade för en tid sen. Var dvd:erna än är undanstoppade så kan det säkert vara en bra idé att låta någon annan ta en titt på det du tröttnat på och få hem något annat istället.

Att byta dvd-boxar med varandra är, vilket framgår av namnet, grundtanken bakom den nya sajten bytdvdbox.nu. Vi fick ett genomsympatiskt mail från grundaren till sajten (han så att han gillade russin.nu, och vi är så lättköpta) så vi tänkte vi skulle tipsa om den här sajten. Så, nu har vi gjort det.

Gå till sajten

Boardwalk Empire vid första anblicken

2010-11-08, Anders Lindahl

Scorsese i TV-format? Kan det vara sant? Ja, han är ju knappast ensam inblandad, här figurerar alltifrån TV-veteraner till nykomlingar i manus- och regiteamen, men en miniserie av mästar-Martin är precis vad det känns som efter ett avsnitt. Den minituösa omsorgen om detaljer (man intalar sig i alla fall att allt från rekvisitans träslag till designen på kassaapparater är hundraprocentigt korrekt), ståtliga åkningar och magnifika bildkompositioner.

Och så temat om hur lagom lagföraktande personer går allt längre över gränsen, som blir tydligt redan från start där Jimmy Darmody (Michael Pitt) har härdats i första världskriget för att bli kapabel att begå dåd som ingen trodde 'han hade i sig'. Steve Buscemi har inga problem att vara huvudperson (eller åtminstone en av dem), trots att han "ska" förpassas till minnesvärda biroller.

Det kommer bli bra det här. "Boardwalk Empire" är alldeles uppenbart ännu ett bevis på att TV är det nya mastodontfilmsformatet. Igen, får man väl säga...

Relaterad film: Boardwalk Empire - säsong 1

Marginalanteckningar från mellanösterns medielandskap

2010-11-01, Johan Lindahl

Rubrikerna: Våld kvar; sex ut; olämpliga ord med förkärlek för fyra bokstäver i följd på engelska? Oftast ut också. Men inte alltid. TV-utbudet i arabvärlden ser i långa stycken väldigt bekant ut från andra världar, men med noterbara justeringar. Och så förekommer naturligtvis också inslag som är helt annorlunda. Efter ungefär tio månader i Jemen, varav cirka halva tiden med TV i hemmet, har jag börjat skönja vissa mönster och vågar mig på några generaliseringar...

Exempel på TV-bolag är MBC som har flera kanaler med fokus på film och TV-serier och enligt en uppgift jag hört ägs av saudiska affärsmän med bas i något av Arabemiraten. Dubai One växlar mellan importerad underhållning och nyheter eller soffprogram som oftast är ren reklam för den rika lilla oljestaten. Fox Series visar framförallt just serier och Kuwait Channel 2 kan jämföras med Dubai One. Här dominerar det engelska språket, men det blandas upp med arabiska inte minst i reklaminslagen. Strikt uttryckt kan dramautbudet delas in i två kategorier; amerikanskt och arabiskt. Så känns det i alla fall i stort, även om en och annan brittisk serie kan skymtas och jag fått veta av jemeniter att turkiska såpor ofta är populära här.

Serier som "CSI", "Greek", "Ghost Whisperer", "Dollhouse", "ER" och "Gary Unmarried" rullar flitigt. Och tröttnar man på det finns det en uppsjö av arabiska såpor och situationskomedier som är svåra att ta till sig med begränsade språkkunskaper men som ändå ger vissa inblickar i rådande estetiska och kulturella ideal. Här i Jemen bär exempelvis de flesta kvinnor slöja för ansiktet (utom ögonen), men den standarden gäller absolut inte i arabiska TV-serier i stort, så mycket kan jag slå fast. Såvitt jag förstått produceras en hög andel av dem i Egypten och till viss del även i Syrien.

Censur? Den märks främst i när jag stöter på filmer jag sett förut, som "Terminator", "Mr & Mrs Smith", "Unlawful Entry" eller "Sideways"; alltför intima scener klipps om radikalt eller försvinner helt ur handlingen. Det är definitivt inte HBO- eller liberal svensk TV-standard som gäller här. Detaljerade brottsplatsundersökningar och våldsscener som i "CSI" verkar däremot passera obehindrat.

Reklamkulturen skiljer sig inte så fruktansvärt mycket från Europa: choklad, hygienprodukter, turism, motorfordon och så vidare. Visst rekommenderas fler varor av damer med sjal kring huvudet, men som sagt lyser slöjorna (lithma kallas de i Jemen, men jag vet inte om det är det är den pan-arabiska benämningen) i regel i sin frånvaro.

När det handlar om nyheter har jag mer och mer lärt mig sätta värde på Al Jazeera English, som rapporterar från hela världen och åtminstone ser ut att göra det mer inträngande och med bättre bredd än såväl CNN som, ja faktiskt, BBC World.

De mest annorlunda inslagen då? Förutom en del dansuppvisningar i traditionell arabisk tappning, kan man ibland se rutan uppfylld av en stillbild, sannolikt föreställande någon betydelsefull sheikh som just avlidit, ackompanjerat av Koran-recitationer. Sådant kan pågå i en eller flera dagar beroende på vilket land den berörda kanalen är stationerad i, men den ordinarie programverksamheten tar paus från "Friends" och annan importerad underhållning under sörjandet. Men då finns som sagt flera andra kanaler att utforska under tiden.

Treme-testet, nästan halvvägs igenom

2010-10-29, Anders Lindahl

Efter att ha betat av fyra avsnitt av Wire-makaren David Simons hyllade serie om New Orleans efter översvämningen är jag benägen att betrakta mig som ovärdig, kanske misslyckad.

Jo, det är ganska trivsamt att följa de olika, oftast musikälskande, karaktärerna i "Treme" och musiken är onekligen skön. Men kanske måste man rentav älska musiken, förnimma dess nyanser med samma uppskattande kännaröra som Salieris i "Amadeus", för att verkligen förstå storheten i det hela?

Dessutom har jag fortfarande svårt för att se bortom Wire-karaktärerna och upptäcka de personer som exempelvis Wendell Pierce och Clarke Peters spelar den här gången. Jag förväntar mig fortfarande att de när som helst ska ge sig av till snutarnas favoritbar i Baltimore...

Samtliga invändningar är alltså lätt avfärdade som brister hos mig, och jag kan acceptera det. Och hoppas att jag plötsligt ska bli klokare under resans gång och hitta fler saker att verkligen bli upprymd över än att Elvis Costello dök upp i de första avsnitten.

Några noteringar från det lagliga filmtittandets värld

2010-09-14, Anders Lindahl

Att ladda ner film utan att betala för sig är, som vi alla vet och innerligt tycker, förkastligt - ja rent av gement.

Att pröjsa för sig har också sina nackdelar. Vad sägs om att diverse ej nämnda distributörer och kanaler reder ut följande små buggar?

1) Ej namngiven filmkanal: I slutet av filmen visas en liten skylt om vilket som är nästa program. När eftertexterna börjar fälls de undan för att vi ska få se ännu mer information om kommande program. Det är sådant info-knappen är till för. Lägg av!

2) Många DVD-distributörer: Innan filmen, som man betalat för, måste man genomlida text och ibland taffligt producerade små filmer om hur fel det är att kopiera och ladda ner film. Berätta det för dem som INTE har pröjsat för filmen! (Ett hett tips: de ser bara en ripp av själva långfilmen, inte resten av skrämselpropagandan på DVD:n, så försök nå dem via andra kanaler - såsom demonstrationståg...)

3) En icke namngiven leverantörs nya On Demand-box. Det vore inte dumt ifall den
a) inte var jätteseg
b) delade upp TV-seriernas avsnitt i kategorier. Att bläddra sig förbi Kalla Fakta del 1 - 455 är lite tröttsamt på en seg box.

4) Ej nämnd tjänst från Apple. Vad sägs om att även vi i Sverige kunde få betala lite för att få senaste avsnittet av favoritserien? Det ryktades det om redan 2007, vad är problemet?

5) En icke namngiven leverantör: låt oss använda andra boxar än "era" även för HD-kanalerna. Vi lever inte på stenåldern.

6) Alla filmbolag: börja släppa alla filmer på DVD / Blu-ray / iTunes / etc samtidigt som biopremiären. Seriöst, just do it. Ni vet att det är det rätta.

Kontentan är alltså inte i första hand att specifika bolag dummar sig, och närmast motar bort cineaster till de olagligas nejder med sitt gammalmodiga tramsande, utan att det är regel snarare än undantag. Skärpning allihop!

Eller så anammar vi helt enkelt min gamla men tyvärr fortfarande visionära mecenat-princip.

Relaterad artikel: Du ska vara mecenat!

Fruktlöst företag?

2010-09-12, Johan Lindahl

Det finns regissörer vars hela filmografi redan finns recenserad här på russin. Tror jag. Och så finns det dem som borde tillhöra den kategorin. Som Peter Weir. Tyvärr finns fortfarande några luckor, som vi någon dag ska ha eliminerat - inte minst "Fearless" eller "Utan fruktan" som den egentligen bokstavstroget men ändå aningen associativt vilseledande fick heta på svensk mark. Jag påmindes om det häromkvällen under läsningen av Gareth Higgins bok ”How Movies Helped Save My Soul” (2004, Relevant Books). Higgins är en nordirländsk författare/fredsaktivist/filmälskare med mera som numera huserar i USA rent geografiskt och på Wordpress (se länk nedan) blogografiskt.

Han hyllar i boken bland annat "Fight Club", "Magnolia" och "Once Upon a Time in America" - som en liten introduktion. Och så "Fearless" (1993) som bearbetar frågan om den oundvikliga Döden bättre än de flesta andra filmer författaren kan påminna sig ha sett. Jeff Bridges överlever en flygolycka och förändras drastiskt som person, tar risker som han aldrig gjort förr och ger sig på att försöka befria andra från deras trauman. Men vart leder hans odyssé? En bra fråga som inte bör besvaras helt och fullt här, så gör inte heller Higgins. Han kallar dock filmen "beautifully constructed" och hävdar att nästan varje scen är sevärd i egen rätt. Vilket kan förklara varför han sett den tio gånger på åtta år. Själv har jag nog bara gjort det en gång och det var säkert över ett dussin år sedan, troligen på TV.

Varför är det så illa? Tja, en anledning kan vara att den är svår att hitta på DVD. Möjligen har jag den graverad på VHS någonstans, men frågan är exakt var. Och numera har man ju lärt sig ställa hårdare krav på bildkvalitet; blivit bortskämd helt enkelt. Hos svenska filmförsäljare på nätet kan du i bästa fall lägga in så kallad ”bevakning” medan allsmäktiga Amazon hänvisar till alternativa distributörer med de sedvanliga överpriserna för svåråtkomliga utgåvor. Kanske kan det vara värt det ändå, men jag tror att jag väntar till dess arbetsperioden i mellanöstern är över. Jag är inte 100-procentigt säker på postgångens pålitlighet här. Och varför chansa när så mycket står på spel? Dödens domäner är inget att slarva med...

Gareth Higgins blogg

Joaquin Phoenix är fortfarande här, men vem?

2010-09-07, Anders Lindahl

"I'm Still Here", heter Casey Afflecks dockumentär (mockumentär?) om Joaquin Phoenix sammanbrott / nya karriär och nu har den haft premiär i Venedig. Ingen, utom möjligen de närmast inblandade, vet än så länge ifall det är fejk eller äkta, men att döma av de nu raskt inramlande recensionerna så är det antingen

a) en oerhört välspelad bluff á la Sacha Baron Cohen
b) en närgången studie som det känns olustigt att titta på

Vad alla är överens om är att han är en förfärlig rappare, vilket knappast ger några ledtrådar. Fantastisk skådis som han är (och även sångare, "Walk the Line") borde han väl ha kunnat bemästra även hiphop-formen åtminstone någorlunda. Men betyder hans misslyckande i rapgenren att han verkligen fått ett sammanbrott, eller att han bara valt att gå den vägen i sitt fiktiva nya liv för större effekt?

Det är Casey som gör intervjuerna, medan huvudpersonerna håller låg profil (men har rakat av sig skägget). Inte heller det ger några ledtrådar.

Intressant? Någorlunda!

Flamman och Citronen som miniserie

2010-08-29, Anders Lindahl

Även danskarna gör miniserier av sina storfilmer, eller tvärtom, på beprövat "Millennium"- , "Det nya landet"- och "Arn"-manér. Ja, traditionen är äldre än så, förstås. Allt ifrån Bergman-produktioner som "Fanny och Alexander" till Astrid Lindgren-sagor som "Ronja Rövardotter" har blivit både biofilm och TV-serie. Och när jag tänker efter så är ju tyska "Das Boot" kanske allra bäst i sitt TV-långa format. Undrar om de gör något liknande av norska "Max Manus"...?

Hur som helst, den spännande andra världskrigs-rullen "Flamman och Citronen" börjar som tredelad serie på SVT1 på onsdag den 1:e september. Filmen är bra och en utökad variant är säkerligen sevärd.

Mer info på SVT

Relaterad film: Flamman och Citronen

Nytt tema: Laglös värld efter katastrof

2010-08-09, Anders Lindahl

Vi har hittat ett nytt tema! Sådan't blir vi alltid glada av här på russin.nu. Den här gången handlar det om filmer om hur man får anpassa sig till helt nya spelregler för att överleva. Världen efter katastrofen, kort sagt.

Relaterat tema: Tema: Laglös värld efter katastrof

Kommer de vandrande döda hit?

2010-07-30, Anders Lindahl

Man blir onekligen nyfiken på Frank Darabonts kommande TV-serie "The Walking Dead", baserad på en tecknad serie med samma namn. I oktober har den här zombie-apokalyps-överlevar-historien premiär på AMC, den amerikanska kabelkanalen som givit oss "Mad Men" och "Breaking Bad".

Blir det bara ytterligare ett tillskott i en kanske överbefolkad genre, eller rentav något riktigt intressant? Here's hoping på alternativ två! Och att någon svensk kanal plockar upp den isåfall...

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>