True Detective - säsong 4 (2024)
Problemet med att skapa efter specifikation
Alaska, mitt under samma månadslånga natt som namngav ”30 Days of Night”. Vilken lovande skådeplats för en fjärde säsong av serien som alla älskade första säsongen av!
Bra skådisar har de också. Jodi Foster och favoriten John Hawkes (för en gångs skull inte särskilt sympatisk) och en handfull för mig huvudsakligen okända men ofta duktiga skådisar. Kali Reis, professionell boxare som gjorde skådespelardebut 2021, delar huvudrollsansvaret med Foster och gör ingenting fel, utan att för den skull göra något utöver det vanliga av sin roll. De är båda svåra och buttra under ganska många avsnitt, tills lite fler sidor visar sig. En eller två sidor till, i alla fall. Och så har vi Christopher Ecclestone i en roll som inte kräver någonting alls …
Den lilla staden Ennis i Alaska höljs några veckor om året i oavbrutet mörker. Här bor många medlemmar av Iñupiat-folket sida vid sida med diverse inflyttade. Här finns också en gruva som förstör miljön och vattnet och en enslig forskningsstation. Vid den sistnämnda dör en handfull män under mystiska och hemska omständigheter. Tidigt på plats är Reis och Foster. Den förstnämnda kommer från en familj där man ser saker som inte andra ser, vilket som vanligt är lika mycket en Förbannelse som en Gåva. Det är något ouppklarat mellan henne och Foster som följs upp först mot slutet, i takt med att de gräver djupare i ett fall som knyter samman det förflutna med nuet. Foster spelar en trasig, arg lokal polischef, fostermor till en halvstrulig men också engagerad tonåring och med en tragedi i sitt förflutna. Hon är en utmärkt skådis som nästan lyckas ge liv åt en karaktär som känns skräddarsydd enligt specifikationen ’ge mig en huvudperson som Kate Winslet i Mare of Easttown’. I en serie skriven enligt specifikationen ’ge oss tillbaka det där True Detective-iga med ungefär samma grepp, men gör det samtidigt till något helt eget’. Här är den där spiralen igen. Här är de besatta snutarna som inte kan släppa fallet men inte vill lösa sina riktiga problem. Men här finns också Iñupiat-traditioner och ett landskap så fjärran från första serien man bara kan komma.
Ibland är det utpräglad skräck av ganska vass sort, inklusive inslag som är helt klart övernaturliga och inte ursäktar sig för det. Lite Lovecraftskt nästan. Men jag får inte den där känslan av att det finns en hel mytologi att upptäcka under ytan, som den jag ville utforska vidare efter säsong ett (men aldrig gjorde, förvisso). Särskilt slutet har några tydliga paralleller till första säsongen. ”Time is a flat circle” hävdar någon, en persons försök att fly en tragisk händelse slutar i en slags hälsning från andra sidan. Det finns mörker och ljus, känslomässiga urladdningar och några sista överraskningar. Whodunnit-svaret verkar nästan skräddarsytt för att få en viss kategori av tyckare att gå apeshit i forumen samtidigt som de vill behålla ett mått av mystik.
Och … jag tror inte på det. Knappt ens på det vis som krävs för att engagera sig just där och då. Det känns som att Issa López försöker göra något snarare än verkligen gör det, trots att hon har alla förutsättningar. Allt stämmer ju. Hon nämner inspiration från Mary Celeste, ett fall som alltid fascinerat mig, och verkar ha en genuin kärlek till förlagan och genren i allmänhet. Liksom med Hobbit-filmerna undrar jag varför det känns så tunt. Det som borde skrämmas rejält gör inte det, det som borde beröra blir bara något att registrera. Det finns passager på vägen som är starka, kusliga och intressanta och här finns häftiga miljöer så det räcker, men som helhet lämnar det inga riktiga avtryck hos mig. Jag tar med mig bilder, inte känslor; en enslig station ute på den vindpinade slätten, staden Ennis som en samling ljus i ett oändligt mörker, ett isblock fullt med lik på en hockeyrink. Och den där Billie Eilish-låten.
Nästa vända (vilken till Nic Pizzolattos garanterade vrede i skrivande stund också ser ut att göras av Issa López) måste bli mer egen. Mindre beroende av att väcka senkommen sympati med beprövade medel. Om det finns en mytologi här måste den gå djupare, kännas sant mystisk. Det ska väl inte vara omöjligt?
© Anders Lindahl
2024-03-09
Originaltitel: True Detective: Season 4
USA, 2024
Skapare/show runner: Issa López
Med: Jodie Foster, Kali Reis, Fiona Shaw, Finn Bennett, John Hawkes
Genre: Skräck, TV-serie
Teman: Originalproduktion från HBO
Relaterat: True Detective (2014) True Detective - säsong 2 (2015) True Detective - säsong 3 (2019)
Ingår i följande teman
