The Wire - säsong 3 (2004)

Tredje skiftet

5 russin

- Life. The things that happen while you're waiting for moments that never come.
Detektiv Lester Freamon förklarar meningen med allt, särskilt i de desillusionerades huvudstad - Baltimore, fortfarande regerande huvudstad för kräsna kriminaldramofilers gunst och gamman. Och om den meningen hängde ihop från början till slut får andra bedöma. Seriens invecklade intriger fortsätter i alla fall att hänga ihop - med råge.

Bye bye Projects. Tredje säsongen öppnar med en smäll. Höghusen som blivit ett problem för staden, en symbol för alla dess misslyckanden, avlägsnas per dynamit efter en ceremoni där nya friska tag (och alternativa bostäder som de mindre bemedlade har råd med) utlovas. Annars har flera bekanta från senaste hållit sig kvar på ungefär samma spaningsdetaljer och jagar narkotikalangare, mördare eller... varför inte mer makt? Lieutenant (vad det nu motsvarar i svensk polisterminologi) Cedric Daniels har separerat från sin fru, samtidigt som hon gett sig in i politiken och de håller ett visst sken uppe för kampanjens skull. McNulty, den evige motvalsaren, ser sin före detta socialisera med en man som bär kostym på baseballmatch (och hade jag någon känsla för kutymen som gäller i de sammanhangen borde jag väl vetat hur allvarligt etikettsbrott det är). Chefer i polisdepartementet skäller på varann och intrigerar medan politikerna ovan dem utövar ett tryck på att fler brott ska lösas med mindre personal. Ungefär. Som vanligt, alltså. Baltimore är paradiset på jorden och alla är glada som akvariefiskar i salt...syra.

McNulty börjar misstänka att ett ”självmord” från förra säsongen inte är ett... Han och Moreland fortsätter också kröka för hårt på fritiden, hänger på barer och delar sina våndor över alltings förgänglighet och eventuella meningslöshet, lättar på trycket med tillfälliga one night stands. Ibland gränsar deras eskapader till det parodiska, när man ändå vet att de är två samvetsgranna och nitälskande snutar professionellt sett. Lokala polischefer för olika områden i staden steks levande i utfrågningar av övercheferna och en av dem, major Colvin (Robert Wisdom) grubblar över vad hans arv ska bli efter pensionen som inträder om ett halvår. Han kommer fram med en del okonventionella uppslag som inte alla lär uppskatta.

En flerårig fängelsekund, Dennis Wise (Chad Coleman) släpps ut i det fria och funderar på vad han ska göra med resten av sitt liv. Go straight, den smala vägen, eller tillbaka in i sin gamla krigarroll i Barksdales organisation? Barksdale själv, förresten, huserar fortfarande bakom murarna där han låstes in i slutet av ettan, men har förhoppningar om att komma ut i det fria han också. Krig mellan konkurrerande droglangarligor ligger ständigt i luften och mitt i allt gör Omar den oomkullrunkelige friformaren en dramatisk entré - samt får en mer framträdande roll än sist, nu med en liten crew av rånare som rånar andra kriminellt belastade.

Så ock Frankie Faison som en av männen nära borgmästaren, och ansatt av tryck från alla håll, inte minst den relativt unge lokalpolitikern Carcetti (Aidan Gillen) som aspirerar på mer inflytande och manövrerar sig fram i hierarkin. Men har grabben vad som krävs? Politikens konst är inte bara att kunna, veta och argumentera framgångsrikt utan att vinna hjärtan och därmed gehör, att verka övertygande och själv bli omtyckt, framhåller en nyanlitad rådgivare. Baltimore är en ”svart” stad, alltså dominerad av afroamerikaner numera, poängteras med lite statistik som att 65 procent av befolkningen hör dit. Vilket betyder en del även i politiska sammanhang. Kan en vit snubbe bli vald till borgmästare, bara som ett konkret exempel?

Expansion är ledordet i firma Barksdale & Bell, men samtidigt uppstår friktion i ledarskiktet. Identitet och imperiets innersta väsen - vad betyder det här? Girighet och pragmatism kräver en balansakt även i de ljusskygga affärsvärldarna, som den här omgången alltmer blandas upp med legitima verksamheter i en grå massa. Grå men lönsam. Och även i krig mellan drogkarteller finns det principer att följa. Som vapenvila på söndagar - brott mot det betyder dåligt rykte. Särskilt om man försöker knäppa någon utanför kyrkan.

- Are you threatening me?
- I believe I am, Sir. No apologies.
Formaliteter är viktiga, särskilt mellan högre polischefer... Ingen god gärning går ostraffad, kan tyckas ibland. Och radikala grepp får ofta oanade biverkningar. Vilket kommer att överväga, för- eller nackdelar? Välkommen till Dilemmornas dal, del tre. You win some, you lose some. Det är inte så att allt är hopplöst och inget spelar någon roll, men allting på jorden har dubbla utgångar i "The Wire”. Här har alla genier svagheter och även de till synes mest hopplösa fallen till personligheter har sina ljusa ögonblick. Spontan och ej statistiskt underbyggd notering: Är inte våldsfrekvensen högre här än i tidigare säsonger? Själv upplever jag åtminstone en alltmer uppskruvad konstant intensitet, där något högdramatiskt kan hända när som helst. Kanske ett mer kommersiellt orienterat koncept än tidigare, faktiskt. Men grejen med ”The Wire” är ju att den ändå på något sätt får 97 procent av allt jämförbart på marknaden att se ytligt och artificiellt ut.

Många spår även denna säsong, kanske rekordmånga. Ansträngt? Tja, ett tag undrar jag om det ska nå samma nivåer som tidigare och inte bara kasta sig ut över hela kartan i ett fåfängt försök att teckna bilden av en hel stads predikament, men i de sista avsnitten visar de verkligen konsten att knyta ihop alla repändar och få allt att konvergera med kraft. Inte bara alla frågor som uppstår under säsongen ska få sina åtminstone tillfälliga svar, utan i den här tredje vändan utvecklas och fördjupas mycket av det inträffat förut på ett ibland nästan shakespearianskt sätt. Vad betyder vänskap och lojalitet? Och vad innebär identiteten som polis för de här engagerade och ofta maniskt målinriktade personerna? Nu sätts många, många relationer på prov; såväl kärleksförhållanden (äktenskap, tillfälliga förbindelser, ännu tillfälligare...etc) som kollegors förtroenden för varandra, på grund av pressande prioriteringar och svåra ställningstaganden i uppblossande konflikter. Och det är väl det här med personligheterna som är ”The Wire”-makarnas spjutspets när dess särdrag och avgörande styrkor summeras; alla har flera sidor och man tvingas sympatisera med, eller om inte annat syna logiken på allvar i deras resonemang även om de är självtitulerade ”gangsters” eller misstänkt korrupta beslutsfattare.

För övrigt: Neville Brothers sjunger signaturen den här gången och begår naturligtvis inga fel där - de om några är väl som gjorda för att slå an tonen med hjälp av Tom Waits träskblues. Skriftställarna Dennis ”Gone Baby Gone” Lehane och George Pelecanos, stora namn på krimlit-fronten, tillkommer som manusförfattare. Lehane har för övrigt en kort cameo som mindre tjänstvillighetsorienterad bänknötare i ett av myndighetens materialförråd, där en användbar apparat ryktesvis står och samlar damm. Och stilistiskt fortsätter alltihop att vara snyggt men inte påfallande flashigt filmat och iscensatt. Ändamålsenligt!

© Johan Lindahl
2010-04-05

Originaltitel: The Wire - The Complete Third Season
USA, 2004
Regi: Ed Bianchi Steve Shill Agnieszka Holland m fl
Skapare/show runner: David Simon
Med: Dominic West, Wendell Pierce, Lance Reddick, Sonja Sohn, Deirdre Lovejoy, Seth Gilliam, Domenick Lombardozzi, John Doman, Clarke Peters, Andre Royo, Michael K. Williams, Idris Elba, Wood Harris, Aidan Gillen, Frankie Faison, Robert Wisdom, Brandy Burre

Genre: Drama, Kriminalfilm, Politik, TV-serie
Teman: Snutserier

Relaterat: The Wire - säsong 1 (2002) The Wire - säsong 2 (2003)


Ingår i följande teman


Snutserier





     

Dela |