The Wire - säsong 2 (2003)

Syndens näste - andra sommaren...

5 russin

- There were two of them. I was outnumbered.
Detektiv MacNulty i ett sammanhang där ursäkten kanske inte riktigt håller...

Otack är världens lön. McNulty var under första säsongen drivande i arbetet att med nit, argan list och mycket, mycket tålamod sätta dit en av Baltimores narkotikaleverantörer med hjälp av en under till synes halvt oorganiserade former sammansatt specialspaningsstyrka. Som tack förflyttas han till båtpolisen, dit han absolut inte ville komma. Nu har social anpassningsförmåga nog aldrig varit hans starkaste sida att döma av det vi sett förut, framförallt inte i samvaron med överordnade. De övriga i hans forna team möter vi också på olika platser och positioner under det första introducerande avsnittet av andra säsongen. Dessutom stöter vi på gamla bekanta från andra sidan lagen, och ett gäng individer som inte alls är bekanta. Flera av dem arbetar i hamnen och sysslar förmodligen med smuggling vid sidan av sina officiella ansvarsområden. Upplägget kan verka förvirrande, om man inte redan är bekant med ”The Wire”-konceptet som gör en poäng av att susa runt i en ofta ljusskygg stads olika skikt och bygga upp en helhetsbild innan det synbara sighseeing-rundmålandet plötsligt avbryts av någonting tillspetsat. Så händer även nu. En nitisk patrullerande polis (Amy Ryan) gör ett makabert fynd i en container och så är stämningen i ett slag oerhört mycket tätare och mer olycksbådande.

Det här betyder naturligtvis en akut återförening av The Old Bunch, de utvalda som gjorde sin plikt i förra vändan och nu förvisats till diverse tröstlösa territorier? OK, några av dem har puffats uppåt i karriären också, men i alla fall. Och nej, riktigt så enkelt och smidigt går det inte. Men på intrikata vägar har de på något vis med det här fallet att göra också. Flera grupper verkar vara inblandade i människosmuggling (trafficking är kanske en mer precis officiell term) och väven av kontakter är på härligt ”The Wire”-manér invecklad och med trådar ända in i - just det, ordningsmakten själv. I någon form.

Den dubbeltydige fackbossen för hamnarbetarna, Frank Sobotka (Chris Bauer från ”True Blood” med mera) balanserar mellan att släppa igenom ”lagom” olaglig hantering på sitt revir, och att förfasas över sin alltmer förlorade kontroll över händelserna där. Pragmatisk, respekterad av gubbarna på golvet men bekymrad över många saker - vilket han har anledning till. Hans händer är inte helt rena. Och hans irriterande omdömeslöse slackerson Ziggy (James Ransone) kan driva även mig som utomstående till vansinne - men det krävs väl en och annan korkskalle även i en smart serie, och även han har väl sina skäl att vara som han är. Hamnarbetaren och kusinen Nicky (Pablo Schreiber) besväras av Ziggys bristande pålitlighet och plötsliga nycker, men ger sig in i skumraskaffärer ihop med honom; som bonus i samröre med några hårdföra greker och ryssar som just har mycket business för sig nere i hamnen - och definitivt vet en del om ett antal döda östeuropeiska kvinnor i en container...

Konceptmakarna fortsätter alltså att kasta ut många lockbeten och presentera ännu fler personligheter, alls inte olikt ”Oz” där några av skådespelarna slog igenom också. Flera bekanta ansikten från förr kommer åter - från alla berörda skikt. Huvudpersonen (om det finns en sådan) MacNulty (Dominic West) som försöker rädda sitt äktenskap när det egentligen är helkört, en kille som både är strulig och samtidigt en helgjuten snut. Höjdarna vill hålla honom utanför hetluften - men han letar sig tillbaka in i den genom egna initiativ. Hans tidigare kollega på mordroteln och dryckesbrodern, den trulige men envise Moreland (Wendell Pierce) är tillbaka; så ock den intuitive, ordransonerande Freamon (Clarke Peters) vars karriär fick en skjuts efter förra säsongens tillslag och som får leda utredningen av de döda kvinnorna. Denna överlappar en på tvetydiga grunder tillsatt utredning kring Sobotka och hamnarbetarfacket under överinseende av Daniels (Lance Reddick) som gått från förtroendeuppdrag till frysfack och tillbaka igen medan han överväger att lämna kåren och satsa på juridiken i stället. Kima (Sonja Sohn) vill gärna ut på fältet i stället för sin nuvarande skrivbordstjänst, men har svårigheter att övertyga livspartnern om att det är värt riskerna - inte minst på grund av hur nära döden hon kom senast vi såg henne. Och så möter vi en rad ogina chefstyper som verkar slå fast att i Baltimore kommer man ingenstans i karriären utan hårda nypor neråt, goda kontakter uppåt och en flexibel attityd till moral och etik.

Droglangarkungen Barksdale (Wood Harris) är inburad, men inte rådlös eller utan uppslag för att ändra på det tillståndet. Hans högra hand Stringer Bell (Idris Elba) är kallt kalkylerande och svår att läsa för omgivningen, handlar på uppdrag av Barksdale men inte utan egen agenda. Troligen en av de mest utåt behärskade bad guys vi sett i fiktionens värld. D'Angelo eller ”Dee” (Larry Gilliard Jr) är fortfarande ung, men har till synes aldrig haft ett eget liv utan växt upp i Barksdales familj bokstavligt och bildligt och tagit många smällar för den. Nu bakom galler växer bitterheten och han vill bryta sig loss ur deras beskydd såväl som inflytande - men är det möjligt? Och så återkommer den oförliknelige Omar (Michael K. Williams) som rör sig med en egen regelbok och vars intressen ibland sammanfaller med polisens, även om han i sak också är kriminell. Han är i utkanten av dramat, men äger scenen när han väl visar sig.

”The Wire” är författaren David Simons skapelse tillsammans med Ed Burns (före detta mordutredande polis) och de är noggranna av sig. Oerhört omsorgsfulla, rentav. Det går framåt, men inte alltid så fort som säkert många skulle vilja. Tolv avsnitt inriktade på ett sammanhängande fall, insvept eller snarare insnärjt i flera andra lager av desinformation, stickspår, till synes orelaterade uppgörelser och privata snedsteg - det är hypnotiskt men också prövande även för oss som gillar det, att hela tiden vara på alerten. Som tidigare är slutsatsen att hårt arbete inte är helt lönlöst, men man får sällan precis som man vill. Och det gäller på båda sidor om lagen. En del av de som syltat in sig i brottsliga aktiviteter har ju i den här serien fler sympatiska drag än vissa av sina motsvarigheter på myndighetssidan, och även de som är tämligen hänsynslösa går att begripa utifrån deras egen logik.

Storheten ligger dels i det sammanhållna dramat som rör sig inom just den här säsongen, men också i det ständigt pågående intrigerandet och Den Större Fresken, som påbörjades tidigare och inte ser ut att vara färdigkomponerad än. Alla lever inte för att se det, men tillräckligt många hänger kvar med flera snillrikt planterade spår att följa vidare. Många hängivna fans har redan gjort den resan, men själv får jag säga 'so far - so great' och ladda upp för nästa period.

Fotnot: Signatursången ”Way Down in the Hole” framförs i de här tolv avsnitten av kompositören själv, den minst sagt egensinnige Tom Waits i en karakteristiskt avgrundsutforskande men samtidigt hjärtskärande vacker tappning.

© Johan Lindahl
2010-02-11

Originaltitel: The Wire - The Complete Second Season
USA, 2003
Regi: Ed Bianchi Elodie Keene Steve Shill m fl
Skapare/show runner: David Simon
Med: Dominic West, Wendell Pierce, Lance Reddick, John Doman, Sonja Sohn, Michael K. Williams, Wood Harris, Idris Elba, Amy Ryan, Clarke Peters, Chris Bauer, Larry Gilliard Jr, Deirdre Lovejoy m fl

Genre: Drama, Kriminalfilm, TV-serie
Teman: Snutserier

Relaterat: The Wire - säsong 1 (2002)


Ingår i följande teman


Snutserier





     

Dela |