Sjätte sinnet (1999)
Believe the hype, nästan
En nästan-spoilervarning kanske är på sin plats, för dem som ännu inte sett filmen. Det är svårt att skriva om den utan att, åtminstone indirekt, antyda vissa händelser som man helst inte bör känna till innan man ser den.
En del filmer vet man vad man tycker om, så fort eftertexterna börjar rulla. Inte så med "Sjätte sinnet", åtminstone för min del. Jag var positiv - och fascinerad, rörd och lite skrämd - under nästan hela filmen, fram till den omtalade finalen, som för de flesta utgör det sista beviset på dess genialitet. Spontant kände jag istället "men vänta, det här har jag sett förut!".
Jag tänker då främst på "Jacobs inferno" ("Jacob's Ladder"), en i mitt tycke ännu starkare film, som är både rörande och otäck, och slutligen, på ett snarlikt sätt, rycker undan mattan under tittarens fötter i en logisk men mycket oväntad avslutning. Sedan funderade jag lite till, och bestämde mig för att likheterna i filmernas slut ändå inte är fullt så frapperande, vilket förde mig tillbaka till ruta ett: filmen är mycket bra.
M. Night Shyamalan har skrivit manus själv, och regisserar det med intelligens och fantasi. Han kan känna sig nöjd, inte bara ekonomiskt. Även de som inte riktigt köper historen måste uppskatta hans kloka val av skådespelare och medarbetare, även om hans egna lilla roll som doktor mest känns som ett väl typiskt utslag av många regissörers uppenbarligen inneboende önskan att få "agera lite". Han kunde lika gärna ha stannat bakom kameran.
"Sjätte sinnet" är väldigt genomarbetad. Liksom "De misstänkta" är den uppenbart gjord för att hålla för att ses om, med alla fakta på hand, och uppskatta hur ledtrådarna presenteras utan att man såg dem för vad de är. Mycket elegant. Vid en kritisk andra granskning kan man i och för sig börja ställa en del angelägna frågor om logiken i det hela, men eftersom vi rör oss i Det Övernaturligas nejder kan en viss vidsynthet vara motiverad. Vad man frestas att kalla "gapande luckor i handlingen" kanske istället, välvilligt, kan förklaras med "spöklogik". Intressantast är, utan att säga för mycket, hur särskilt en roll måste spelas på två olika sätt samtidigt, för att fungera även vid en andra titt.
Visst är den otäck, med en räcka scener som får en att haja till och - till skillnad från skrämselmomenten i sämre skräck - stannar kvar både på näthinnan och i ens tankar, men framför allt är det en rörande historia. Cole ser saker som inte andra ser, men kämpar tappert på för att verkar normal, mest för sin mors skull. Han förstår inte vad som händer, bara att han är rädd nästan hela tiden. Han spelas, alldeles fantastiskt, av Haley Joel Osment, som väl inte är någon nykomling i branschen - bland annat var han Forrest Gumps lille son i en inte helt okänd film - men definitivt gör något av ett elddop här. Skådespelarbarn bör väl oftast recenseras med en viss tolerans - "det är ju bara ett barn" - men i det här fallet behövs ingen sådan välvillighet: han äger sin roll, som det brukar heta, och det är egentligen bara Toni Collette ("Muriels bröllop") som kommer i närheten, i rollen som hans omtänksamma, oroliga mor.
Bruce Willis, som spelar barnpsykolog som på sätt och vis försöker rädda både sig själv och Cole, fungerar utan att egentligen imponera. Det är den lågmälde Willis vi ser, han som som i sina flesta filmer bara väntar på att strida till handling, men här egentligen aldrig höjer rösten eller gör något drastiskt. Donnie Wahlberg - en gammal New Kid - som har en liten men viktig roll, övertygar desto mer, särskilt som han "bantade" bort runt tjugo kilo muskler för rollen.
Upplägget åsido är det i grunden en väldigt klassisk spökhistoria. Den följer de regler som "Ghost" och andra filmer lärt oss gäller för vålnader och livet efter detta, men presenterar dem på ett välgjort, ganska raffinerat och allvarsamt sätt. Inget fel i det. Fyra russin, med smärre defekter.
© Anders Lindahl
2000-10-16
Originaltitel: The Sixth Sense
USA, 1999
Regi: M. Night Shyamalan
Med: Haley Joel Osment, Bruce Willis, Olivia Williams, Toni Collette, Donnie Wahlberg
Genre: Drama, Skräck
Relaterade artiklar
Skrämselfilm
