Killing Eve - säsong 4 (2022)

Spänstig och säregen psykosaga slirar i slutet

3 russin

Dags för en ännu en runda. Den sista - förefaller det. Vissa förutsättningar har justerats rätt radikalt för att hitta en ny ingång. De tre centrala karaktärer vars öden och äventyr vi följt stadigast under seriens gång har samtliga startat om på något sätt. Hur mycket de nu verkligen försöker förändras och hur troligt det är att deras nya liv och vanor kommer att bestå, är givetvis något som kommer att utvecklas och utforskas under den här (synbart sista) säsongens gång. Underrättelseagenten Eve (Sandra Oh) har gått över till privata sektorn men sysslar delvis med samma saker som tidigare. Tidigare chefen, hårdhudade Carolyn (Fiona Shaw) tycks ha landat lite utanför hetluften men i ganska behagligt väder, något som hon kanske har dubbla känslor inför. Och superpsykopaten Villanelle (Jodie Comer) har börjat gå i kyrkan.

På ett plan ser det i alla fall inledningsvis ut som hon verkligen kämpar med sin egen natur. Och försöker förändras. Är hon en syndare som kan bli räddad? Hennes egen, ska vi säga - aningen vridna, världsbild påverkar hur hon ser på vad religion är, vad en omvändelse kan innebära och vad godhet betyder. Hon ser saker som andra inte ser, inklusive uppenbarelser av någon sorts Kristusfigur, dock troligen inte densamme som de flesta andra skulle se. Och vad är det för riskabelt spel som Carolyn ägnar sig åt? Hon är revanschlysten av olika skäl, inte minst personliga. Frågan är vilken väg hon egentligen väljer och vilket pris den kommer att utkräva. En serie återblickar i svartvitt från en svunnen era under hippieeran kastar mer ljus på hennes bakgrund. En längre tid har det varit uppenbart att hon bär på många hemligheter och kanske även själv hyser psykopatiska drag, inte helt olika Villanelles. Även om hon utåt sett behärskar det sociala spelet, är kallt beräknande och duktig på att vinna viktiga personers förtroende.

Eve är också inne i ett privat spaningsarbete, inte bara för att hon lämnat statens tjänst utan även på grund av sina personliga drivkrafter. Man kan ana att trions vägar kommer att sammanstråla igen genom omständigheternas och inte minst manusförfattarnas försorg. I akt och mening att leda till en form av upplösning och avrundning som följetongen förtjänar. Ytterligare en handfull mer eller mindre mordiska kvinnor är också med i spelet, medan männen blivit mer och mer marginella i praktiken - även om de kanske inte inser det själva.

”Killing Eve” har alltid haft en tilltalande konstighet över sig. En excentricitet som blivit ett tydligt kännemärke, en del av identiteten. Gränsdragningen har alltid handlat om att manövrera mellan det realistiska och det alltför absurda. Var i skärningspunkten ligger den perfekta syntesen? Ofta balanserar serien på slak lina och kan kantra åt ena eller andra hållet, men har hittills lyckats landa på rätt sida. Inslag i början av den här fjärde omgången tenderar att fresta med en möjlig överdos av symbolik och subjektiva verklighetsbilder. Ska det slå över och bli en final som drar iväg för långt ut i stickspår och en surrealism som tappar bort den verkliga storheten? Jag gillar känslan av att lite vad som helst kan hända. Men gränsen är fin, mycket fin. Det här har säkert spårat ur. Förmodligen manifesterade intrigen mer inre logik de första säsongerna, men serien har hela tiden fortsatt vara intressant. Egen. Oförutsägbar och med ständiga små musikaliska instick som antingen understryker eller undergräver det man tror sig just ha sett. I en serie som nästan konstant lyckats behålla en särart mer än de flesta andra jämförbara skapelser.

Slutet, så. Det ska väl vara det. Och det är framför allt de allra sista avsnitten som ger intrycket att det här måste avslutas på något sätt, men det blir inte riktigt konsekvent i något avseende. Splittrande. Och publikreaktionerna har blivit därefter. Mina egna? Sade jag splittrad? Det är svårt att se precis vad du är tänkt att ta med dig från en råriven men rumphuggen final på en överlag så djärvt experimentell följetong. Sensmoral? Om det finns en sådan behöver jag nog mer betänketid för att formulera den. Men det är trots allt svårast att skaka av sig känslan av att framförallt Eve Polastri som fiktiv skapelse förtjänade något fastare förankrat i, jo, både förnuft och känsla. Faktiskt.

© Johan Lindahl
2022-11-03

Photo Credit: Anika Molnar/BBCA ©2021 BBC America. Credit: hbomaxnordic.com
'Det gamla är förgånget - se, något nytt har kommit...' Eller?

©2021 BBC America
På spaning. Igen. Efter vad?

Originaltitel: Killing Eve - Season 4
Storbritannien/USA, 2022
Regi: Stella Corradi Anu Menon m fl
Skapare/show runner: Phoebe Waller-Bridge Laura Neal
Med: Sandra Oh, Jodie Comer, Kim Bodnia, Fiona Shaw, Robert Gilbert, Anjana Vasan, Camille Cottin, Laurentiu Possa, Adeel Akhtar

Genre: Action, Drama, Thriller

Relaterat: Killing Eve - säsong 1 (2018) Killing Eve - säsong 2 (2019) Killing Eve - säsong 3 (2020)







     

Dela |