russin.nu - 10 år!

En tillbakablick på ett decennium av filmskriveri på webben

---

Jo, det var faktiskt tio år sedan vi lanserade filmsajten russin.nu
Själva namnet kläcktes av Christer efter en lång diskussion och besvikna kontroller av andra fantastiska domännamn som samtliga visade sig upptagna. Domänen vi valde säger förstås inte "film" på minsta sätt, men känns för oss och säkert många trogna läsare numera synonymt med filmtyckande.


Vi var långt ifrån först på banan; tellusfilm.com och vujer.com var då bjässarna som låg i godmodig fejd om antal läsare och deras gunst, för att nämna ett par föregångare. Men nog hörde vi till en ganska liten skara av filmentusiaster som var ambitiösa nog att bygga en riktig webbplats. I min gissning till varför vi nominerades till Guldhatten två år senare nämnde jag i intervjun något om att "webben börjar tas på allvar som journalistiskt medium", vilket säger en del.

Med åldern blir man mer och mer förtjust i att blicka bakåt, så vad sägs om några nedslag i vår blygsamma historik innan alla i redaktionen får tillfälle att rannsaka och berömma sig själva?

På våren 2000 slog vi alltså upp porten (port 80, närmare bestämt, nördigt fniss...). Det tar sin tid att synas på webben, kan vi rapportera för alla som nu funderar på att själva påbörja ett decennium eller mer av webbaserad filmjournalistik. Det första externa beröm (törs man kalla det ett pris?) vi fick hade inget med innehållet att göra. Knappt med layouten ens. Det var webbvetarveteranen Annica Tiger som berömde oss för bra html-kod! I surftipsen från PC för Alla i februari 2001 hette det dock att "Russin är gedigen, inte för att man är heltäckande på alla de nyaste filmerna (det är man inte) utan för att man erbjuder välskrivna och väl underbyggda recensioner av ett brett urval filmer." Det kan vi väl fortfarande skriva under på? I december samma år kunde vi gotta oss att Internetworld utnämnde oss till en av Sveriges 25 bästa privata sajter.

2002 kom den redan nämnda Guldhattsnomineringen, komplett med välklingande lovord som "Det är en inspirerande verksamhet född ur en genuin kärlek till och nyfikenhet på filmmediet parad med stilistisk begåvning och en enkel, funktionell layout." Det var tidningen Filmkonst som delade ut priset, som sedan dess hunnit byta namn ett par gånger. Vem vann, då? Peter Birro. Som inte ens var närvarande på Bommens Salonger! :-) Så dags började vi i alla fall känna oss som ganska etablerade veteraner.

Apropå veteraner; 2004 skrev hazzan lindström sin första gästartikel hos oss. Det har blivit många under åren, så många att gästartiklar känns som fel term. Hans eget tema "Hazzans Hollywood" har blivit ett omtyckt inslag som vi är glada över att få husera hos oss.

Under årens lopp har vi gjort om layouten ett par gånger men inte så mycket att någon kunde få för sig att vi gått och blivit kommersiella, och så sent som i år släppte vi en mobilanpassad sajt. Men i största allmänhet gör vi vad vi alltid gjort. Skrivit vad vi velat om det vi känner för, utan beställare eller chefer flåsandes i nacken.

Nu ser vi med betydligt mer glädje än skräck att det finns ett stort antal filmsajter av fin kvalitet, av vilka en del har en ambitionsnivå som gör dem svåra att särskilja från kommersiella projekt med tunga pengar bakom. Moviezine.se har blivit fullvuxen och täcker in det aktuella bioutbudet på ett vis som vi aldrig ens har haft planer på att göra, för att nämna ett initiativrikt gäng.

Vad är vårt existensberättigande, kanske man kan undra? Särskilt med tanke på hur barn eller jobb eller helt enkelt det så kallade livspusslet kan göra biobesöken till en sällsynt historia och recensioner på viktiga filmer kan lysa med sin frånvaro länge, eller permanent. Det fanns en tid då vi - inte minst jag - kunde springa på pressvisningar och vara först med det senaste. Nu ser livet annorlunda ut.

Kanske behöver vi inte något existensberättigande, men några saker gör oss ändå relativt unika, och varför inte kråma sig lite över det, ett år som detta?

I tio år har samma kvintett av skribenter envisats med att skriva om ett ämne som ligger oss varmt om hjärtat, på en sajt där vi vänligt men bestämt alltid tackat nej till att sälja reklamplats. Bara en så'n sak...

Våra teman är ett påfund som vi förvånas över att inte andra också hittat på. Där samlar vi filmer som har något gemensamt - något för specifikt för att kallas en "genre". En era, ett bolag, eller kanske något mer precist, som Skådespelare regidebuterar.

Vi har aldrig haft något principiellt emot att skriva om aktuella filmer, men här har man heller aldrig behövt någon särskilt anledning för att tipsa eller varna om precis vad som helst - även sådant som råkar vara svårhittat, till en del läsares frustration. Det finns rentav något slags filosofi i grunden, som kan sammanfattas ganska så koncist:

Film är inte färskvara.

Den attityden verkar delas av många av våra läsare, att döma av mail, enkäter och annan feedback. För er lyfter vi på hatten (exempelvis den pyttelilla guldhatten vi fick istället för den riktiga) och hoppas att ni fortsätter besöka oss även i framtiden.

Redaktionen responderar

Skribenterna får här tillfälle att begrunda följande:
Vilken är din bästa recension?
Vilken är din sämsta recension?
Vilket är ditt dåligaste [sic] russin-samvete?
Nämn en annan bra svensk filmsajt.

(Länkar till de nämnda recensionerna hittar du till höger.)


Christer "Johansson-mannen" Lundevall
Min bästa recension måste vara "Svarta änglar", eftersom jag helt och hållet undviker att skriva något om filmen.

Min sämsta recension är förmodligen "Nynne", filmer som får tre russin är överlag svåra att krysta fram en recension till.

Mitt dåliga russin-samvete tynger mig överlag, ty jag skriver ju så förtvivlat lite. Jag borde rycka upp mig och vomera upp en minst en recension per halvår...

Jag kikar aldrig på filmsajter eller bloggar, så tråkig är jag!


Andreas Hallgren
Min bästa recension
Det är ofta roligt att skriva om filmer som på ett eller annat sätt inte blivit helt lyckade. Jag gillar till exempel min sågning av Hildebrants "G - som i gemenskap".

Min sämsta recension
Alla recensioner är ok om de varit till nytta för läsaren. Har de dessutom varit underhållande eller till och med tänkvärda någon gång då och då, så mycket bättre. Jag har däremot vid ett tillfälle recenserat en film jag sett färdigt medelst snabbspolning, vilket kanske är mindre bra. Vilken film? Det håller jag tyst om.

Mitt dåligaste russin-samvete
Att jag inte recenserat en enda av de filmer jag satt upp som personliga favoriter på "Om redaktionen"-sidan. Verkligen dålig stil!

Annan svensk filmsajt.
Jag lyssnar gärna på, och håller sällan med, den brittiske recensenten Mark Kermode. Lov'ly banter. Finns att lyssna på som podcast. Annars försöker jag undvika att läsa och lyssna på recensioner av filmer jag tänkt skriva om själv. Även om jag sedan aldrig gör det.


Johan Hultgren
Min sämsta recension är "Ed Wood" – en helt underbar film vars recension i mina händer lika gärna kunnat vara skriven av någon som skriver baksidestexter på dvd-omslag. Andra filmer jag hade svårt att förmedla storheten i var tråkigt nog "Boogie Nights" och "Goodfellas" – texter fulla av klyschor och tråkspråk.

Min bästa recension är "Blue Velvet" – jag tycker själv om recensioner som lyckas blanda in lite nördig filmanalys bland alla omdömen och därför tycker jag att det här är min intressantaste recension. Sedan är det ju faktiskt min favoritfilm också. Ska vi prata om artiklar vi skrivit, så är jag fortfarande rätt imponerad av omfattningen av min ”När serietidningen får liv”-artikel som förmodligen är den mest kompletta guiden till dylika filmer som någonsin skrivits på svenska (i desperat behov av uppdatering dock).

Mitt dåligaste russin-samvete är "Scarface". Vet inte hur många gånger under de senaste tio åren som jag lovat skriva om den. Det enda jag vet än så länge är att den får tre russin.

Någon annan svensk filmsajt /blogg du gillar: dvdforum.nu var den hetaste sajten för mig när vi startade russin.nu för tio år sedan. Dvdforum är tråkigare nu för tiden men har samlat på sig ett gigantiskt recensionsarkiv och ett forum där filmdiskussionerna fortfarande kan vara riktigt givande.


Anders Lindahl
Min bästa recension är eventuellt "Det okända" eftersom jag som stor BWP-fan hyste nästan personligt agg mot denna svenska wanna-be men ändå höll igen någorlunda med glåporden och försökte hitta något positivt.
(Bubblare: "Så som i himmelen": det var inte många som dissade Pollaks pekoral när den kom, men jag menade varje ord. Och menar det fortfarande.)

Min sämsta recension är "Fight Club". Hur kan man undgå att skriva ett enda ord om handlingen i en så bra film? Skandal!

Mitt dåligaste russin-samvete är "Solens rike". Det ska jag åtgärda i nästa världskrigsvecka. Önskar också att jag lyckats skriva om fler Bergman-filmer. Det är sällan jag får prestationsångest, men det är inte var dag man känner sig värdig att nalkas denne välförtjänte gigant.

Bland andra svenska filmsajter är jag just nu mest impad av MovieZine.se, men gillar nog Vujer.com mer. Tellusfilm.com har jag skrivit för en gång i tiden så där är jag jävig.


Johan Lindahl
Min bästa recension
Ibland har man åtminstone lagt ner lite extra ansträngning på sådana pretentiösa moment som research och kontextualisering och hoppas att det märks. Därför kommer väl recensionerna av ”Passion of the Christ” och ”Da Vinci-koden” spontant för mig. Om de egentligen är överarbetade och sönderkokta får väl andra avgöra. Ibland är det kul att avreagera sig efter en besvikelse också, som i fallet ”Secret Window”. Det gav en revanschliknande tillfredsställelse just då, om inte annat.

Min sämsta recension
Några av de tidigaste texterna är överlag rätt svaga och alldeles för innehållslösa. Sajten hade inte riktigt hittat formen och jag hade inte satt någon egen standard för mig själv heller. Beskrivningen av Bond-filmen ”Ur dödlig synvinkel” är kanske det värsta exemplet. Sedan är den eviga frågan; vilket är värst - de gånger man varit alldeles för snäll, eller då man inte insett att femman skulle spikats omgående i stället för att snåla med en stark fyra?

Mitt värsta samvete...
Kieslowskis dekalog (där jag långtifrån sett alla delfilmer) spökar ständigt, men i ännu högre grad en hel hög Hitchcock-are som jag skulle ha betat mig igenom systematiskt, utan att ännu komma till skott. Vågar inte ens börja gå igenom listan öppet här, men någon gång snart ska den väl kunna bli kortare - och därmed längre i det offentliga luftrummet, om ni missförstår mig rätt. Och visst borde jag ha skrivit åtminstone en eller två texter om den ojämne men egensinnige Almodóvar, eller överhuvudtaget mer om spansk film.

Annan bra svensk filmsajt
Går in högst oregelbundet på exempelvis Vujer.com och spanar en stund. Generellt är dock mina egna favoritsajter om film utrikiska, absolut företrädesvis engelskspråkiga. Och där finns några stycken att välja på...

© Anders Lindahl
2010-05-09

Sök