”The Muppet Show” – Revisited
[ 2025-11-14 , Johan Lindahl]
Räck upp handen! Hur många har i någon mening växt upp med Mupparna som sällskap? Avstickaren eller avknoppningen till barnprogrammet ”Sesam” som åtminstone under min uppväxt förekom i perioder som lördagsunderhållning. Eller var det fredagar? Vem kommer ihåg så här långt efteråt. Det var liksom definitionen på familje-TV. Eller en av flera definitioner. Så här i efterhand kan man slås av att man faktiskt inte riktigt vet vilken den huvudsakliga målgruppen är. Och att det inte spelar så stor roll. Via Disney+ finns i alla fall, om jag räknar rätt, fem säsonger tillgängliga och det är nog samtliga som producerades under den ursprungliga epoken. Så, för att återanstifta bekantskapen är det väl bäst att börja från början, vilket jag gjorde för en tid sedan. Början innebär i det här fallet mitten av 1970-talet. 1976 för att vara exakt.
Kanske behöver något av persongalleriet repeteras. Eller personer… Flera av gästerna kommenterar spontant, eller snarare rakt av efter manus de fått sig tilldelat, hur ovanligt det är för dem att samagera med icke-människor. Men här är de flesta av de klassiska karaktärerna: björnen Fozzie, den inte alltid fullständigt framgångsrike ståuppkomikern. Zoot, Gonzo, Miss Piggy – visst är hon underbar på ett sätt som inte fullt ut kan definieras? De åldrade häcklarna på balkongen: Statler & Waldorf. Och givetvis grodan Kermit som förgäves försöker hålla ihop showen utan komplikationer, vilket han sällan eller aldrig lyckas med. Grejen är ju att vi får följa med både på scenen och bakom densamma. Vänta nu, Svenske kocken då? Jo, han smyger sig in i ensemblen någon gång under den här första vändan också.
Har en del skämt åldrats? Bär hela konceptet tydliga spår av att det faktiskt är ett halvsekel sedan de här första avsnitten spelades in? Tveklöst. Angående inspelningen: visst är det så att konceptet var amerikanskt från början och skaparen Jim Henson liksom större delen av staben var amerikaner, men inledningsvis hade de svårigheter att hitta villiga distributörer i hemlandet, medan däremot ett brittiskt bolag i branschen välkomnade gänget över Atlanten för inspelning och senare samproduktion med amerikanska intressenter som vaknat till liv bättre sent än aldrig. Allting landar inte lika klockrent nu, kanske. Men blandningen av verbala gliringar och slapstick med bokstavliga snytingar inte minst från Miss Piggy framkallar ändå behagliga nostalgiska vibrationer hos vissa av oss.
Tydligen var det inledningsvis trögt, innan showen verkligen etablerats, att hitta gästartister som tände på idén. Och flera av dem som dyker upp under första säsongen kan vara svåra att placera idag. Några är för mig helt okända, andra lite halvbekanta men visst; här finns definitivt ett antal namn som sticker ut. Inte minst lyckas flera av dem göra något extra av sina inhopp. En handfull exempel rakt av: musikalstjärnan med mera Rita Moreno, franske skönsångaren Charles Aznavour, legendaren Peter Ustinov liksom Candice Bergen och Vincent Price. Har jag själv sett just de här episoderna förut? Eller började vi följa serien hemmavid något senare? På den här tiden rådde ofta viss fördröjning mellan när en internationell TV-succé producerades och när den verkligen nådde våra breddgrader. En snittlängd på strax under halvtimmen är ganska lagom i vissa sammanhang när du behöver just en halvtimmes paus från andra åtaganden. Totalt ska det finnas 120 avsnitt och flera av dem jag faktiskt kommer ihåg borde med andra ord uppenbaras sig längs vägen. Ingen panik. Bara en sådan sak som att det återkommande segmentet Rymdgrisarna – Pigs in Space! – inte gjort entré ännu är bara ett av flera skäl att beta av resten av sortimentet i behaglig takt.
Och nu har jag inte ens nämnt de stundtals närmast psykedeliska pausnumren med svåridentifierbara plyschmonster och pulserande musikalisk bakgrund i skön förening. Det är trots allt 1970-tal.
