Störtdykningar i strömningsfloden: ”She Demons” (1958)
[ 2021-11-06 , Johan Lindahl]
- Vi är berömda! Vi är berömda döda människor!
Han har i alla fall lyckats få kommunikationsradion att fungera åt ena hållet, att få in viss information från yttervärlden. Tyvärr verkar det inte fungera lika bra att kommunicera utåt. Och med expeditionen strandsatt på en synbart öde ö ute i havet, så kunde hjälp någonstans ifrån vara önskvärd. Deras storstilade äventyr har landat dem i trubbel. Inte nog med att de är där de är; stridsplan håller spaningssessioner i närheten och enligt annan information de kan ta in är det fullt möjligt att ön kommer att bombas som del av ett flygvapentest. Allting är strålande. Och den enda kvinnan i gänget har inte tillräckligt många skor med sig. Ändå är det hennes far som betalat för alltihop.
Den lilla olycksaliga gruppen tycks ändå ta situationen i stort påfallande behärskat. Ja, det här är 1950-talskitsch. Skräck? Försök till sådan. Exotiska miljöer i svartvitt, på gott och ont. Terrorfaktorn balanseras omgående med någon form av humor (av högst varierande kvalitet). Budgeten är kanske jämförbar med något av Roger Corman. Och ja, det rör sig om ännu ett exempel på sådant som man kan råka ramla över i röran hos Amazon Prime Video och mer sällan någon annanstans i strömningsutbudet.
Klart ganska snart är att de inte är ensamma på ön. Och att de övriga invånarna därstädes inte nödvändigtvis välkomnar främlingar. Någonstans inne i djungelvegetationen upptäcker sällskapet en grupp unga kvinnor dansande kring en eld, ackompanjerade av suggestiva rytmer från pukslagare. Dessutom ett gäng råbarkade karlar utstyrda i nazistuniformer. Det kommer mera! Sadistiska sällskapslekar. Etiskt ytterst tvivelaktiga experiment inne i ett laboratorium. Vem kunde ana?
Mitt i misären spirar en romans mellan de två tidigare inte så väl koordinerade ledarna för expeditionen. Det vill säga den oförvägne kaptenen och rikemanskvinnan, båda lika oklanderligt klädda och välfriserade oavsett omständigheterna. Jovisst, här väntar konfrontation med klassiskt sinnesrubbad vetenskapsman. Eller i vilket fall en krigsförbrytare från Tredje Riket, efterlyst men undangömd på denna avlägsna ö där han hänger sig åt att fortsätta sina övningar från tiden i führerns tjänst där han en gång var med om att försöka framställa perfekta människor. Härskarrasen, om ni minns. Man kan uppfatta en smula (vad vi i dag plägar kalla) James Bond-vibbar, med skurken som förklarar sina ondskefulla planer med ett lättsamt grin för besökarna, som ändå snart skall tas av daga, eller åtminstone inte lämna ön levande.
Det mesta är lite lagom dumt, men ”She Demons” erbjuder ändå visst underhållningsvärde i sin genre. Om det nu borde kallas schlock som en del av den lägre budgeterade bråten från de här årtiondena ibland rubriceras. Skådespelaren som gör överste naziforskare på ön visar kanske mer entusiasm och sofistikation i sin rollgestaltning än resten. Eller sade jag sofistikation? Gott humör och och passande spefullt smilande hör i alla fall till. Och han gör det bra under omständigheterna, vilket man möjligen kan säga om den blonda kvinnliga huvudrollshavaren också. Konceptet med öar fulla av överraskningar har sin ovederläggliga tjusning och här finns även några hyfsade vulkaniska effekter som bonus. Du kan kalla helheten kalkonartad, men det har sitt kuriosavärde.
