Sent sedda: ”The Good Place” är inte det sämsta.
[ 2020-02-20 , Johan Lindahl]
Den goda platsen. Det finare stället. Är det verkligen där man vill tillbringa livet efter detta? Alla i kvarteret verkar perfekta, men Eleanor inser att hon hamnat där av misstag. Hon levde inte alls den typen av liv som borde ha lett fram hit. Samtidigt som hon fått förklarat för sig vad alternativet innebär - och inte gärna vill hamna där i stället...
”The Good Place” har överösts med beröm från flera håll och är väl nu precis på väg att avslutas i USA. Hemmavid har vi nu betat av de två säsonger som hittills landat på Netflix i Sverige. Ted Danson är arkitekten för det pittoreska lilla kvarteret där allting borde vara perfekt, men missöden uppstår och Eleanor (Kristen Bell) misstänker att allt som går snett är hennes fel. Men stämmer det?
Serien utforskar existentiella frågor på ett lekfullt och lagom provokativt sätt, gräver i frågor som vad godhet i grunden är och hur en idealisk människa egentligen ser ut. Förpackat i komediformat, alltså under en halvtimme per avsnitt, samtidigt som karaktärsbyggnaden ger utrymme för både underhållningsvärde och en dos av det man faktiskt kan kalla, just det, djup. Någonting händer hela tiden. Insatserna är högre än de brukar vara i komedier. Ja, bokstavligen på liv och död eller evig förtappelse i ett scenario som kombinerar ett otal olika föreställningar om vad som kan vänta på andra sidan. De två återstående säsongerna dyker förhoppningsvis upp någonstans där vi kommer åt dem snart.
