Hacksaw Ridge (2016)

Motstridigt men mäktigt av Mel Gibson

Prologen kastar oss rakt in i krigets inferno. Sedan kastas vi raskt tillbaka i tiden, till en barndom som kunde tyckas relativt idyllisk och oskuldsfull i jämförelse, men redan där grundläggs en övertygelse hos unge Desmond Doss. Efter att en lekfull fight med brorsan slagit över i livshotande allvar, lovar han att alltid hålla sig till den icke-våldsamma vägen resten av sin tid på jorden. Det kanske bidrar att hans föräldrar uppmuntrar den utvecklingen, om än på helt olika sätt. Modern är den förstående, medkännande, varsamt fostrande influensen. Fadern bär på bittra minnen från sina egna unga år i första världskrigets skyttegravar och förskönar ingenting av den upplevelsen, samtidigt som han själv uppvisar återkommande spår av långvarig posttraumatisk stress. Hemmiljön är inte alltid helt stabil och Desmond tvingas fundera över livets stora frågor på ett tidigt stadium.

En ljuspunkt inträffar när han slumpartat (eller av ödets nyck) stöter på en ung sjuksköterska, blir akut motiverad att donera blod och dessutom dristar sig till att bjuda ut henne på en date. Hans konversationskunskaper är kanske inte superslipade - ”vad är skillnaden mellan en artär och en ven?” - vilket säger en del om den bana han nu riktar in sig på. Men ett stort krig pågår ute i världen och båda bröderna känner sig manade att ta värvning för att dra sin del av lasset. Fadern är mindre än lycklig över detta. Och för Desmond tillkommer en ytterligare komplikation: han vägrar ju bära vapen. Som sjundedagsadventist skulle han helst också ha ledigt på lördagar, men det är det mindre problemet i sammanhanget.

Startsträckan är verkligen klassisk, närmast konservativt uppbyggd filmdramaturgi. Familjeliv i småstad, ung kärlek. och så hotet vid horisonten. Nytt kapitel: Armén. Baracker. Grabbarna som ska drillas. Det krävs givetvis en högröstad, konstant förolämpande sergeant som sätter skräck i de nya rekryterna, här personifierad av Vince Vaughn. Realistiskt eller parodiskt? Jag utgår från att Mel Gibson & Co gjort sin research. Och för Desmond väntar prövning efter prövning. Hans ideal ifrågasätts och livet på luckan utvecklar sig till en orgie i trakasserier från alla instanser; han betraktas som en opålitlig fegis och måste bort ur sorteringen. Vad är egentligen rätt och fel om dödande i krigstid? Några försöker i alla fall föra en etisk dialog om det. Men sammantaget är det bara hans egna starka övertygelse som leder huvudpersonen igenom.

Fram till Okinawa, 1945. Alltså det vi nu vet var krigets slutskede. Alla dessa öar med sparsam bebyggelse och befolkning som av olika anledningar var så strategiskt viktiga att hundratusentals utskickade, främst unga män på båda sidor, offrades. Så här dags är det knappt halvvägs in i filmen och just krigsmiljöer är ju av tradition något som ligger Mel Gibson varmt om hjärtat. Det är liksom nu den verkliga filmen ska börja. Det som fyller på ett narrativ från ”Rädda menige Ryan”, ”Band of Brothers”, ”Plutonen” och andra närgångna stridsskildringar. Och kriget kommer verkligen extremt nära, men på ett så omgående påträngande sätt att det kan vara svårt att ta till sig och få perspektiv på för alla oss som inte varit i den situationen. Sammandrabbningen på en höjd väcker de väntade reaktionerna; adrenalin, insikten om det totala kaos som kan vara fallet liksom den paradoxala vetskapen om hur olika ödets lotter kan falla på ett ögonblick. Här finns ingen poetisk rättvisa. Eller vad är det som gör att en kille träffas av den direkt dödande kula knappt kommen ur startgroparna, en annan får benen bortsprängda och omgående reducerade överlevnadschanser, några olyckliga själar hamnar i infernot från en eldkastare medan andra lyckas undgå att träffas och kan fortsätta fungera åtminstone någon dag till, en vecka…?

Visceral impact brukar det kallas i engelskspråkiga recensioner. Vad är egentligen den mest rättvisande svenska överföringen av det uttrycket? ”Hacksaw Ridge” har det i alla fall. Här syns ingenting originellt eller direkt överraskande med den dramatiska strukturen eller vart berättelsen leder oss, med sin story om en underdog, en osannolik hjälte som trotsar alla förväntningar. Som sjukvårdare uppnår den ranglige, till synes troskyldige Desmond Doss omedelbar legendstatus efter sina individuella initiativ och rent vansinniga räder för att rädda även de mest hopplösa fallen. Men samtidigt är han osannolik på ett sätt, som gör att ”Hacksaw Ridge” knappast hade fått grönt ljus att filmas om det inte funnes en verklig historia bakom. Eller? Det hade i alla fall inte alls haft samma tyngd om det vore en helt uppdiktad skröna.

Helheten har ändå motstridiga drag. Det handlar om patriotism och fosterlandskärlek. För hela bataljonen gäller att göra sitt jobb och vinna ett slag - genom att ta kål på så många japaner som möjligt. Vara hänsynslös mot en motståndare som själv visat prov på hänsynslöshet för sin egen sak under det utdragna kriget. Men det kretsar också kring en person som kämpar för att följa sin egen grundmurade moralkod även när det kostar på och som hela tiden konsekvent prioriterar att rädda liv framför att ta dem. ”Hacksaw Ridge” målar inte upp några rosiga bilder någonstans när vi väl är inne i helvetets ugnar. Men den fostrar samtidigt viss fascination för striden och vilka primala instinkter och mekanismer den sätter igång hos de inblandade. Att förinta eller förintas. Men också, som sagt, vi anar möjligheten att välja en annan väg mitt i allt. I det stora hela, en historia som definitivt var värd att berätta.

© Johan Lindahl
2017-03-26

---

Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>

Originaltitel: Hacksaw Ridge
Australien/USA, 2016
Regi: Mel Gibson
Med: Andrew Garfield, Hugo Weaving, Rachel Griffiths, Teresa Palmer, Luke Bracey, Nico Cortez, Luke Pegler, Sam Worthington, Vince Vaughn, Nathaniel Buzolic, Richard Roxburgh

Genre: Drama, Historia, Krig, Religion/filosofi
Hemmabio: 2017-03-06
Teman: Andra världskriget

Det finns 2 recensioner. Läs mer >>

Ingår i följande teman

Sök