Man lever bara två gånger (1967)
Vilsna män i österland
Jag har länge levt i villfarelsen att ”Älskade spion” var ett lite halvt misslyckat Bond-äventyr. Men när jag nyligen såg om den tvingades jag revidera uppfattningen ganska kraftigt. När det gäller ”Man lever bara två gånger” är jag inte lika säker på att jag haft fel, det vill säga: här saknas något - men exakt vad är det? Kanske bara att den alldeles för länge känns som en transportsträcka fram mot något riktigt extatiskt som aldrig infinner sig. Och med tidens facit i hand känns även den spektakulära finalen som en träningssession inför, ja... varför inte "Älskade spion”, just?
Den här gången är det rymdfärjor från bägge dåvarande supermakterna som försvinner spårlöst och de misstänker givetvis varandra, medan distingerade brittiska medlare försöker föra fram en annan möjlighet; att någon från en bas någonstans i bortre Asien ligger på lur och vill hetsa de stora hundarna mot varandra.
- Vår bäste man är redan ditskickad, förklarar den brittiske diplomaten, varefter vi ser James Bond mördad i sin säng, eller rättare sagt någon annans. När är han någonsin i sin egen säng?
Det är naturligtvis bara en skenmanöver och ganska snyggt iscensatt, men i stort saknas här en lyster och lite mer 'joie de vivre' från 007.
Donald Pleasence dyker upp som ärkeboven Blofeld på ett sent stadium (han blev tydligen anlitad i ett sent skede av inspelningen också) och är lite 'lagom' magnifik trots ungefär lika mycket proportionell speltid som Anders Limpar i USA-VM 1994. Där hade vi ordet igen, det som vi svenskar värdesätter i många sammanhang, men inte riktigt lockar till biograferna och ni vet vilket jag menar. Titellåten har ju ett tjusigt stråkarrangemang, långt senare pastischerat av Robbie Williams. Connery kanar omkring i sin vanliga kallhamrade stil, men det var ju ungefär här han tröttnade på konceptet, första gången. I ”Diamantfeber” var både han och omgivningen mer inspirerad. Något som aldrig upphör att fascinera i Bond-världen är alla onda mäns fixering vid bassänger och akvarier, påfallande ofta obehagligt öppna med tanke på att de ofta innehåller någon form av rovgiriga bestar i farlig närhet av kontoret. I det här fallet rör det sig om pirayor.
Det är ju vissa punkter som bör betas av i sammanhanget och alla finns där (brudarna, Q:s attiraljer, skurken som ska avslöja sin plan och inte har vett att bara ge den besvärlige britten ett enkelt nackskott i tid, den storslagna bataljen som ska undanvärja hotet från ett tredje världskrig...) men de levereras inte med någon översvallande entusiasm. Att förlägga en intrig till Japan är inte alls någon dum idé, men väl där verkar många praktiska problem ha sinkat inspelningen. Det framgår av den medföljande dokumentären på DVDn om inte annat. De japanska skådespelerskorna som slogs om de större rollerna som säkerhetsagenter hade svårigheter med engelskan, men en av dem hotade tydligen med att ta livet av sig om hon inte fick rollen... De är i alla fall funktionella, men knappast överkarismatiska. Däremot är det uppenbart att 007 skulle varit en mycket, mycket död man flera gånger om utan deras strategiska närvaro och goda timing.
De mest rafflande avsnitten är bara 'lagom' upphetsande i regel och de flesta enradsreplikerna bara, just det 'lagom' roliga. Men ”Good choice, she is very sexyful” kan man ju småle åt några dagar efteråt eller till dess man friskar upp minnet med någon av annan film i serien som sopar bort majoriteten av intrycken den här gett. Det är absolut inte den sämsta Bond-filmen. Den titeln går naturligtvis till..ja, nu repeterar vi alla i kör tillsammans: "Levande måltavla”, ”Levande måltavla”, ”Lev...", men helhetsintrycket är helt enkelt lite av en grå mus bland hermelinerna. Om än med en ganska trevlig nyans av grått.
© Johan Lindahl
2007-08-10
DVD / Blu-ray
MGM:s Special Edition bjuder på en dokumentär om inspelningen, med dramatiska kungörelser om stympade kameramän och nära-döden-upplevelser för Bond-bruden Karin Dor på grund av fallande artiklar från tak, med mera. Kommentarsmöjligheter finns och några trailers. Men tyngsta argumentet för att skaffa DVDn är återblicken på Maurice Binders bana som skapare av de berömda vinjettsilhuetterna. Här har alla tillfrågade riktigt trevligt när de ser tillbaka på en märklig man de aldrig riktigt kände och hans stilbildande gärning. Eller när kvinnliga medarbetare småfnissar åt hur alla grabbarna i filmteamet med jämna mellanrum sökte sig till Binders workshop när han hade audition med möjliga vinjettmodeller.Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: You Only Live Twice
Storbritannien / USA, 1967
Regi: Lewis Gilbert
Med: Sean Connery, Donald Pleasence, Akiko Wakabayashi, Tetsuro Tamba, Bernard Lee, Lois Maxwell
Genre: Action, Äventyr
Teman: James Bond
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
Ingår i följande teman
