The Terminal (2004)

En trevlig historia...

3 russin

Titeln får oss naturligtvis man- och kvinngrant att omedelbart associera till den introverta colombianska krishanteringsskildringen ”Terminal” som säkert sågs av åtminstone 75 personer på Göteborgs filmfest för några år sedan - eller hur? Bra, då har vi fått det ur världen. Farbror Spielberg har haft lite mer pengar att röra sig med. Men Oscarnomineringarna uteblev helt den här gången - vad man nu ska dra för växlar på det. Han siktade i varje fall inte på att göra en ny ”Schindler's list”, även om det nog går att skönja en aning av socialt samvete här också. Men mest är det en gosig och familjevänlig blandning av slapstick, romantik och studie i en imponerande snabb språkinlärningsprocess.

Tom Hanks är Viktor Navorsky, en resenär från den fiktiva staten Krakozhnia (eller ska n:et bort?) i det forna sovjetstatsblocket, om jag tyder tecknen rätt. Ibland vet vi ju inte om amerikanska filmmakare själva vet exakt vad de syftar på när den stora världen utanför ska beskrivas. Viktor portas i passkontrollen och visar sig vara statslös eftersom en revolution just brutit ut i hans hemland och ingen internationellt erkänd regering finns där. Han kan inte åka tillbaka och han får inte lämna transithallen på JFK. Han är "unacceptable” - ett av de första ord han lyckas lära sig på det främmande tungomålet. Jag tror att förebilden ska vara en iranier som fastnade på en fransk flygplats för ett dussintal år sedan och är kvar där än. Men där upphör likheterna med någon eventuell verklighetsbakgrund.

Spielberg väljer den roande vägen och verkar vilja undvika en obehaglig överdos av mörker och politiska implikationer. Filmen har gemensamma nämnare med "En ryss i New York” och "Local hero", men kan inte mäta sig med den sistnämnda. Detta trots ambitionerna att presentera Navorsky som en vanlig, anständig medborgare som hamnar i en fälla utan egen förskyllan och blir en katalysator för förändrade framtidsdrömmar hos fotfolket på platsen. Han får nya vänner, löser problem och visar ständigt på uppfinningsrikedom och människans bästa sidor i mötet med till synes omöjliga dilemman.

Filmen lever på sitt smidiga handlag. Den är full av små delikata krumsprång och anekdoter men bjuder i längden på för många lättköpta lösningar och sackarinsmakande scener. Längden, ja - det är nog ett av problemen. En kvart kortare hade den kanske blivit mer akut angelägen. Eller, tänker jag ibland, så finns det en annan bättre film begravd här och den känslan bidrar till en viss frustration. Det verkar som om de flesta involverade opererar på sparlåga, men klarar sig ganska hyfsat ändå. Stanley Tucci är väl som stöpt för att spela den stelbente säkerhetschefen som inte vet vad han ska ta sig till med Viktor. Och Catherine Zeta-Jones är inte oväntat ett charmtroll som flygvärdinna med relationsproblem. Tom Hanks gör nog det bästa som går utifrån det manus han fått i handen.

”The Terminal” vill säga vackra saker om värdet av att hjälpa varandra i trafiken och annorstädes, den betonar den etniska mångfaldens betydelse för Amerika och fler personliga öden än Viktors skärskådas, i varje fall i korta drag. Möjligen kan man läsa in en vag kritik av immigrationspolitiken, men realismen har inte satts i första rummet. När säkerhetschefens mentor håller ett litet anförande om att det här med att vilja sina medmänniskors bästa är en hörnsten på vilket Förenta Staterna grundades, vaknar cynikern i mig till liv och påminner sig en replik från TV-serien ”Seinfeld”:
- Du är aldrig skyldig att hjälpa någon annan. Det är hela idén med det här landet.

Men visst, det är svårt att protestera mot något av det som kan kallas filmens inbäddade budskap. Det är snarare vad som utelämnas som ger skäl att invända. Och när Navorskys skäl för att komma till USA avslöjas får jag ett sting av den där bekanta känslan 'det här är väl en sådan idé som folk bara får på film'. Allt detta sagt - "The Terminal” är en trevlig historia som värjer sig för att törna emot verkligheten tillräckligt mycket för att vi ska kunna fortsätta tro på en ljusnande framtid med förnuft och framstegstro som ledstjärnor. Äh, det där lät väldigt krasst och negativt. Spielberg spelar inte falskt, egentligen. Han är bara för feg (för stunden?) för att åstadkomma något av verkligt bestående värde. Sådant som får statyetter från Akademin, typ. Eller...?

© Johan Lindahl
2005-02-12

(c) UIP

Originaltitel: The Terminal
USA, 2004
Regi: Steven Spielberg
Med: Tom Hanks, Catherine Zeta-Jones, Stanley Tucci, Chi McBride, Diego Luna m fl

Genre: Komedi
Svensk biopremiär: 2004-10-08







     

Dela |