Starsky & Hutch (2004)

Kul, en stund

2 russin

Nej, det här är inte en helt hopplös historia. Det är en kriminalkomedi som jag själv skrattar åt med jämna mellanrum, ofta vid tillfällen då överjaget vill säga ifrån men överröstas av några mer primala instinkter. Ungefär som med "Scary Movie 3" eller "Corky Romano", två komedier med liknande infantilitetsfaktor som jag råkat se det senaste halvåret. OK, "Starsky & Hutch" är en liten aning mognare - men inte mycket. Och konceptet håller inte riktigt för en hel film.

Ben Stiller & Owen Wilson har utvecklats till något slags radarpar, men vågar man påstå att de börjar känna varandra för bra? Eller kräver de hårdare styrning för att inte falla in i en rutinartad ryggdunkande mentalitet för att vara riktigt roliga? Bägge har setts i bättre filmer, både tillsammans och var för sig ("Flirting with disaster”, ”Tro, hopp, kärlek” och ”The Royal Tenenbaums” exempelvis). Här plojar de sig fram i en kompisfilm med en kvinnosyn etablerad strax efter Cro Magnon-perioden och ett filter av distanserad komik som effektivt tar död på allt allvar. Och det är kul... en stund. Från och till, för att vara något mer exakt. Klyschorna staplas i god ordning, inte minst i relationen mellan de två ohyvlade snutarna och deras chef som tycker att ”ni två förtjänar varandra”. Han hinner givetvis både sucka djupt fler gånger, varna bägge och suspendera dem i omgångar innan de visar sin sanna kaliber och... ja, inte mycket nytt under solen där. Just polischefens roll liknar ju i den här genren ofta en barnvakts.

TV-serien ”Starsky & Hutch" - hur många idag levande filmkonsumenter har tydliga minnesbilder av den? Jag måste ha sett några enstaka avsnitt för 20-talet år sedan och av det lilla som fastnat minns jag inte att de gick så här på högvarv hela tiden. Jag kan ärligt talat inte avgöra hur stiltrogen den här versionen är, eller om den helt enkelt följer 2000-talsmallen där man hyperaktiverar gamla hjältar som om de gick på koks dygnet runt - för att nu referera till filmens ramhandling, som inkluderar narkotiska preparat med avancerad kemisk sammansättning.

Filmens huvudsakliga huvudbry skulle jag vilja koncentrera i tre punkter: 1) Det känns mer som piloten till en ny omgång av TV-serien än som första kapitlet i en ny filmfranchise. 2) Det känns också som en överdrivet parodisk maskeradbal över 1970-talet. 3) Som redan sagt: skämten räcker inte till eller är inte tillräckligt skarpa för att hålla hela filmen under armarna.

Framförallt upplever jag den sista halvtimmen som en antiklimaktisk transportsträcka, där hela dramakurvan doftar dejá vú. Personliga konflikter av bekant karaktär, biljakter, explosioner, botgöring, avgörande vid offentlig tillställning, cameo av gamla hjältar... som vi förhoppningsvis känner igen. Det är inte trist, men ganska trött. Och helheten framstår för mig som ett ganska lättvindigt och självgott navelskådande av nationella ikoner, möjligen på väg att falla i glömska och därför i behov av upprättelse. ”Starsky & Hutch” 2004 vinglar fram som en salongsberusad strandraggare på gränsen mellan vad som kan kallas charmigt och vad som bara blir fånigt. Det är definitivt mer lämpat för video- än biobruk, men den rekommendationen är ju inte helt ovanlig.

Vince Vaughn är kanske bäst här, som storskurken Reese Feldman. Han gör sin figur tämligen rakt, visserligen med en ironisk udd men i sammanhanget befriande behärskat och han kunde ha fungerat även i en mer hårdkokt historia. Däremot har Juliette Lewis en mindre tacksam uppgift som hans hunsade kvinna vid sidan av. Hon hamnar - just det, vid sidan av - och har kanske hamnat i en av de där berömda karriäråtervändsgränderna. Eller så är det bara jag som har svårt att minnas när jag senast såg henne i en vettig roll. Men förhoppningsvis är den här filmen för henne, liksom för Stiller, Wilson och Vaughn ett exempel på brödjobb mellan mer, även för publiken, matnyttiga projekt.

© Johan Lindahl
2004-08-14

Originaltitel: Starsky & Hutch
USA, 2004
Regi: Todd Phillips
Med: Ben Stiller, Owen Wilson, Snoop Doggy Dogg, Vince Vaughn, Fred Williamson, Juliette Lewis

Genre: Action, Komedi
Svensk biopremiär: 2004-04-16







     

Dela |