American Beauty (1999)

Kejsarens nya livsstil ...

3 russin

Hmm, svårt att recensera den här filmen. Både imponerad och gripen blev jag ju av den, men samtidigt lite besviken.

Lester Burnham (Spacey) är en figur som blir allt vanligare i filmens värld, mannen vars liv inte leder någonstans och genom sitt statiska tillstånd känns alltmer outhärdligt. Hans fru och dotter har sina egna frustrationer. Ungefär samtidigt förändras alla deras liv i mötena med främlingar. I Lesters fall är det hans dotters frispråkiga och attraktiva kompis som får honom att leva upp, i ett paradoxalt fall av positiv gubbsjuka. Han vill imponera på henne, och börjar samtidigt förändra sitt liv. Plötsligt framstår allt som förut var så viktigt som futtigt; hans jobb, hans goda ställning. Han blir fri, säger det han vill och gör vad som faller honom in. Något av en korsning mellan Tyler Durden i "Fight Club" och Peter Gibbons i "Office Space".

Det finns mycket att tala väl om i "American Beauty". Den är inte politiskt korrekt någonstans, utan djärv på ett tilltalande moget sätt. Filmen försöker inte ansträngt att provocera, men väjer heller inte för detaljer som hade rensats bort i de flesta amerikanska filmer. Samtliga skådespelare lever sina roller fullt ut, och "nykomlingarna" kanske allra mest och bäst. Att Kevin Spacey är lysande visste man, men de unga skådespelarna överraskar med äkta, opretentiösa rolltolkningar.

Stämningen har den krypande hotfullheten hos Altmans "Spelaren", där saker sakta leder fram till tänkvärd tragedi, och visst är det samma Thomas Newman som skrivit den lågmält ödesmättade musiken. Samtidigt bjuds det på både små och stora skratt, när Lester blir Mannen Som Gör Vad Som Faller Honom In.

Men "American Beauty" är inte riktigt det fulländade och omtumlande verk om Livet jag hade förväntat mig. Den lyser i vissa ögonblick till på ett alldeles magiskt sätt, och det är dessa stunder man minns, men som hel film betraktad tycker jag inte den är lika imponerande. Vissa stunder finns det nästan antydningar till förvecklingskomedi som jag inte riktigt köpte, eftersom filmen i sin helhet inte var så mycket påhittig som tänkvärd. Vi får också stifta bekantskap med ett antal människoöden, men i slutändan är det bara Lester som får något av en avslutning, lite visdom och insikt (om än dyrköpt, tillade han hemlighetsfullt...). Nej, man måste inte veta hur allt slutar för alla, men filmen berättar ändå parallellt och engagerat om flera människor, men alla utom huvudpersonen glöms bort i slutet. Var de andra bara kulisser?

Det planteras också in spännande berättarelement som verkar avsedda att användas till något mer än att skapa ovisshet inför avslutningen. Dessa element tappas också bort, och utnyttjas inte på vad jag, i min enfald, tycker vore Rätt Sätt. Visst, man kan hävda att filmen medvetet bryter mot narrativa regler, men om man avfärdar något borde man tillföra något i dess ställe. Jag hittar inte detta någonting i tomrummet efter Klassisk Berättarteknik.

Så samtidigt som filmen har en på sätt och vis magnifik final, poetisk och vacker, så saknar jag något i slutändan. Var det allt? Ändå rekommenderar jag den, förstås. "American Beauty" är en sevärd film om Vanliga Människor som bryter mot reglerna, men sådana finns det fler, och ännu bättre, av. Filmer som den tidigare nämnda "Fight Club".

© Anders Lindahl
2000-08-16



Originaltitel: American Beauty
USA, 1999
Regi: Sam Mendes
Med: Kevin Spacey, Annette Bening, Thora Burch, Wes Bentley, Mena Suvari, Peter Gallagher

Genre: Drama, Komedi
Teman: Oscar för bästa film


Ingår i följande teman


Oscar för bästa film





     

Dela |