Vuxna människor (1999)
En bra miss
Den svenska komedigenren har länge befunnit sig i någon sorts dvala. Svenska sitcoms är sämst i världen och Sällskapsresan-filmerna blir allt mer tramsiga, ocharmiga folklustspel som enbart framkallar olust. Man undrade om någon kunde göra något kul i Sverige. Då och då har det glimtat till som exempelvis "Yrrol", men detta har inte räddat oss mot den hög med dynga som kastats åt oss i form av Jönssonligan och Papphammar.
Åt vilket håll skulle man gå? Måns Herngren och Hannes Holm gick definitivt åt rätt håll när man satsade på relationskomedin "Adam och Eva". Filmen blev en succé och det var för en gångs skull välförtjänt. Filmen bombarderade publiken med mestadels riktigt intelligenta skämt och riktigt hyfsat skådespeleri.
Det är mot denna bakgrund Fredrik Lindström och Felix Herngren gör sin regidebut, med ett manus skrivet av just Fredrik Lindström. Manuset har givetvis sina uppenbara förtjänster. Premissen är lovande: Huvudpersonen, Frank, som givetvis inte är så "frank" som man skulle vilja, jobbar som jurist, och är därtilll neurotiker, tror han. Sanningen är ju dock att han inte är mer neurotisk än någon annan. Han är alltid rädd för att bli avslöjad som den bluff han är och är övertygad att ingen annan än honom tänker tankar som: "Vad skulle hända om jag slängde alla viktiga kontrakt i floden?". Frank lever ihop med småborgerliga Nenne i en lägenhet i stan men träffar konststudenten Sofia som han inleder en affär med.
Filmens problem ligger främst tyvärr också på manusstadiet. Filmen består egentligen av ett enda skämt som dras ut till en lång film. Tänk en bra scen ur valfri Woody Allen-rulle, fast utsträckt till en och en halv timme. Filmen drar ingen som helst nytta av Felix Herngren, som inte alls passar för den här typen av roll. Jag menar givetvis inte att stackarn ska göra Papi Raul resten av livet, men som alla vet har Felix möjligheten att kunna bli hur rolig som helst, något som han inte blir i den här filmen. Filmen tar också en mycket konstig vändning mot mitten. Vid andra vändpunkten (som för övrigt känns helt orealistisk), överger filmen humorn och planar ut mot något sorts reliationsdramatik och drar ner på tempot snarare än att öka det mot slutet, vilket leder till en otroligt tandlös final.
Komedier kan man bedöma på flera sätt. Många komedier kan ha klara brister i den dramatiska expositionen och ändå vara skitkul, så i slutändan är det enda som återstår hur mycket man garvar. Jag skrattade på ett par tillfällen, flinade igenkännande några gånger. Godkänt men inte mer.
© Johan Hultgren
2000-12-03
Originaltitel: Vuxna människor
Sverige, 1999
Regi: Fredrik Lindström Felix Herngren
Med: Felix Herngren, Karin Bjurström
Genre: Komedi
