Vanilla Sky (2001)
Livet är inte alltid en dans på rosor
Frågan jag ställer mig när jag rusar mot tunnelbanan i Stockholmsmörkret är: Är detta årets "A.I."? Med det menar jag en film där Russin.nu kommer ställa sig tvärtemot Sveriges kulturetablissemang och skriva upp en film som blivit mer eller mindre sågad i resten av svensk filmpress. Svaret är: Jomenvisst.
"Vanilla Sky" är en amerikansk remake på den spanska "Abre Los Ojos" (engelsk titel: "Open Your Eyes"). Då jag inte har sett förlagan så struntar jag fullständigt i att jämföra de båda och ser "Vanilla Sky" som en helt egen film.
Filmen börjar med att introducera Tom Cruise som den framgångsrike förläggaren David Aames som lever ett ytligt och ensligt liv som playboy. Han rattar omkring en stilig Ferrari och lever livets, till synes, glada dagar. Vi får också möta hans "knullkompis" Julie (Cameron Diaz) som har mer känslor för honom än vad han har för henne och mycket riktigt blir hon väldigt avundsjuk när Aames faller som en fura för den levnadsglada Sofia (Penélope Cruz). En bit in i filmen får vi dock veta att det är Aames som återberättar historien för en psykolog. Aames bär mask och någon har blivit mördad. Vi vet att historien kommer att få en annan vändning än vi väntade oss, och en vändning får vi - med besked. Storyn blir allt mer komplex ju längre in i filmen vi kommer och vi får faktiskt även uppleva ett rejält genrebyte.
Det som talar mot filmen kan sammanfattas i några punkter:
• Dialogen är en aning styltig, speciellt i början av filmen där ett par viktiga nyckelscener mellan Cruise och Cruz blir en aning krystade.
• Båda de kvinnliga huvudpersonerna är tämligen endimensionella och underutvecklade. Visserligen kan detta till viss del hänvisas till storyns natur men jag köper det inte med hull och hår.
• Slutet kan vid en första anblick te sig en aning fördummat. Vi får, näst intill, en föreläsning om hur alla mystiska element i filmen hänger ihop. Det finns dock fortfarande element kvar som inte förklaras och man gör nog bäst i att ta "föreläsningen" med en nypa salt. Vad är det som säger att det var så det gick till? I förlängningen förstörde inte slutet mystiken för mig utan gav mig enbart nya uppslag att tolka utifrån.
Om jag nu vänder mig mer mot filmens favörer så hittar jag ganska mycket att glädjas åt. Framför allt då den där "stämningen" som man aldrig riktigt kan förklara i ord men som framkommer som syntes av de givande bilderna och det mycket trevliga musikvalet som framhäver filmens narrativ. Jag gillar också de underförstådda budskap som ges och den underbart romantiska underton som genomsyrar budskapet som filmens slut tillhandahåller.
Filmen sprudlar av fantasi och leker med genres på ett sätt som jag nog aldrig tidigare sett. Tom Cruise är helt fantastisk i huvudrollen och killen har en sådan otrolig närvaro att man bara inte kan med att titta bort - visst blir man en aning fundersam när han flexar sin vältränade bringa för tredje gången i filmen men jag köper det ändå, även om Cruise också står som producent till "Vanilla Sky".
Som min spoileravdelning nedan förkunnar så är detta en typ av film som jag tror är på väg bort ur Hollywoods fokus och jag tror, på sätt och vis, att "Vanilla Sky" markerar början till slutet på denna era. En fyra blir det i betyg, ingen särskilt stark fyra men stark nog för att varmt rekommendera en snabb promenad till biografen.
© Johan Hultgren
2002-02-04
Originaltitel: Vanilla Sky
USA, 2001
Regi: Cameron Crowe
Med: Tom Cruise, Penélope Cruz, Cameron Diaz
Genre: Drama, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2002-01-25
Relaterat: Open Your Eyes (1997)
