Straight story (1999)

En rak film

4 russin

I romanen "Pestens tid" av Stephen King finns en avgörande sekvens där fyra män motvilligt beslutar sig för att gå till fots från Boulder i Colorado till ondskans boning Las Vegas och göra upp en gång för alla. Det finns en viktig poäng i att själva resan ska stärka dem och bereda dem för vad som väntar.

Alvin Straight väljer ett obetydligt snabbare färdmedel för att hälsa på sin bror Lyle 50 mil bort. De har inte haft någon kontakt på tio år, men när han får meddelandet att Lyle drabbats av en hjärnblödning sätter han sig på sin motorgräsklippare för att ta sig från Laurens, Iowa till Mount Zion i Wisconsin. (Resan ska faktiskt ha verklighetsbakgrund och företogs enligt uppgift 1994.)

Alvin är änkling, bor med sin vuxna, lätt förståndshandikappade dotter Rose och lämnar sällan småstadens lunk numera. Kroppen är sliten och doktorn varnar honom i skarpa ordalag efter att han ramlat i köket och inte kunnat resa sig själv igen. Men det enda som läkaren lyckas pracka på den envise pensionären är en extra käpp. Behöver jag tillägga att alla avråder honom från att ge sig av?

Maskinen ger upp efter någon mil men Alvin ger sig inte. Han skaffar en gammal men pålitlig John Deere och börjar om. Det går inte mycket fortare för det, men det här är en road movie att sjunka in i medan det luftiga landskapet öppnar sig omkring den äventyrlige Alvin. Vägen kantas av vajande majsfält och skördetröskor som styr mot solnedgången - möjligen som en delikat blinkning åt de gamla västernfilmernas paradnummer, ”...riding off into the sunset”, ni vet.

Allt vi behöver veta om Alvin och hans drivkrafter avslöjas efterhand. David Lynch levererar inga flöden av information inledningsvis. Det finns gott om tid... Lynch har bildsinnet i behåll men är här långt från de dödliga drifterna i "Wild at Heart" och "Blue Velvet". Han är väl förtrogen med landsbygdens Amerika, där brusande storstäder med blinkande neonskyltar verkar lika avlägsna som isbjörnar eller kinesiska muren, och visar att han kan göra en resa intressant utan tillstymmelser till erotiska utsvävningar eller explosiva blodsorgier. Det sägs att klassikern "Trollkarlen från Oz" alltid varit en av hans främsta inspirationskällor och bara det skulle kunna ge upphov till en längre analys av strukturen i "Straight story". Vad filmen har gemensamt med hans tidigare är framför allt Angelo Badalamentis musik som förhöjer den idylliska atmosfären.

Veteranen Richard Farnsworth (som nyligen avled) spelar Alvin utan synbar ansträngning. Hans fårade ansikte exponeras flitigt i långa närgångna tagningar, där de tankfulla pauserna är minst lika talande som dialogen. Det här är i långa stycken en rent meditativ film. Människorna han möter är ett tvärsnitt av ”de vanliga” amerikanerna. Där finns den unga tjejen som rymt hemifrån efter en oplanerad graviditet, den gästvänliga familjen som erbjuder honom campingplats i trädgården efter flera veckors färd och så en olycksbroder med vilken Alvin delar bistra erfarenheter från fronten under andra världskriget. Deras dialog är i all sin sparsamhet filmens mest minnesvärda.

"Straight story" saknar de självhävdande manér som uppstår när någon fått för sig att annonsera sina viktiga och världsförbättrande avsikter och penslar med lönnsirap för att alla ska känna smaken av genuin godhet. Det ser så enkelt och naturligt ut, men det är givetvis ingen smal sak att berätta så behärskat och balanserat som Lynch gör. Han har ju heller inte så mycket kvar att bevisa vad gäller intensitet, snabba klipp och chockverkan. Här påminner stilen en aning om Atom Egoyans filmer, men saknar deras överlappningar mellan tidszoner som kräver tittarens fulla uppmärksamhet. "Straight story" är långsam men lättillgänglig och lätt att tycka om. Det finns egentligen inget kontroversiellt med filmen (det skulle vara miljöaspekten på fordonet då) men det betyder i det här fallet inte detsamma som feghet eller undanglidande inställsamhet. Det mest provocerande skulle i så fall vara själva lugnet, som i och för sig avbryts av några häftigare turer när klipparen skenar utför en backe eller medtrafikanter råkar ut för viltkrockar.

Vad handlar filmen egentligen om? Ja, det planerade mötet med brorsan är en katalysator och behovet av försoning en motivation för att ta vara på den tid som återstår av ett långt liv som varit mer händelserikt än det första intrycket låter påskina.

- Vad är värst med att bli gammal? frågar en kaxig ung kille litet försmädligt vid ett tillfälle.

- Att minnas hur det var att vara ung, svarar Alvin allvarligt.

Tiden på jorden försvinner fort, men kanske inte fortare om man slår av på takten och lägger märke till de små detaljerna vid vägkanten. Ha, tänker den cyniske - de där flosklerna har vi hört förr. Visst, det är många som anstränger sig för att ta död på dessa svårsmälta sanningar och förvandla dem till just otidsenliga floskler. Men filmer som "Straight story" väcker dem till liv igen.

© Johan Lindahl
2001-02-23



Originaltitel: The Straight story
USA/Frankrike, 1999
Regi: David Lynch
Med: Richard Farnsworth, Sissy Spacek, Everett McGill, Jane Heitz,Joseph A. Carpenter, Harry Dean Stanton

Genre: Drama







     

Dela |