Storstadshamn (1954)

Brando säger ifrån på skarpen

4 russin

"Storstadshamn" är en tämligen förbisedd post när filmfolk räknar upp de stora amerikanska klassikerna. Trots att filmen kammade hem hela åtta Oscarsstatyetter under 1954 års gala så är det inte många som riktigt minns Terry Malloy som ett av Marlon Brandos största karaktärsporträtt.

Terry Malloy är dock en antihjälte att minnas. Boxaren som lade sig i sin livs viktigaste match för att hans gangsteromgivning skulle tjäna lite snabba pengar och därefter förpassats till ett liv där han för evigt är ihågkommen som förloraren. Nöjd med småpotatis och lite beröm från den lokala halvgangstern Johnny Friendly och brorsan Charlie the Gent då och då. När då saker händer som får denne punschige ex-fighter att se på sig själv och sin omgivning ur ett annat perspektiv inleds en klassisk utveckling mot självrespektens hett emotsedda famn.

"Storstadshamn" är film som tål att sättas in i många kulturella och politiska kontexter. Den mest kända är givetvis att filmen är en reaktion på kommunistjakten som ägde rum i Hollywood under dessa år, där regissören Elia Kazan var en av de första att peka ut sina regissörskollegor till myndigheten som gick under det absurda namnet House Un-american Affairs Committee. Då Kazan själv hade ett förflutet inom vänsterrörelser orsakade hans gärningar ett extremt missnöje och stor besvikelse inom filmvärlden. Den som minns Oscarsgalan för ett par år sedan minns hur Kazan skamset travade upp på scenen, tog emot sin hedersoscar, mumlade ett par ord till tack och sedan snabbt knallade bort från scenen — till hälften hyllad, till hälften utbuad.
Då Kazan några år efter kommunisthetsens försvinnande tog avstånd från sitt angiveri passar det ju ganska bra att dra paralleller just till läget i Hollywood och det ”naturliga” förtryck som rådde i Hollywood, såväl som i Terry Malloys omgivning i "Storstadshamn".

Filmen når fram med sin känsla av utsatthet, en del säkert till följd av Brandos metodskådespeleri men även till följd av ett bra manus med väl definierade karaktärer som agerar både som symboler och människor av kött och blod. Framför allt tänker jag då på prästen som den som slutligen får Brando att ta klivet över den moraliska gränsen och även Terry Malloys välutbildade brorsa som egentligen älskar sin bror men glömt bort det någonstans på vägen. Den berömda scenen där den klassiska repliken ”It was you Charlie” yttras har en udd och nerv som inte skull kunnat uppnås utan den trovärdighet som manuset tidigare byggt upp.

"Storstadshamn" är också intressant ur det moralfilosofiska perspektivet: Om alla är emot mig, har jag då rätt? Filmen tar kanske lite enkla kurvor runt detta ämne, bland annat genom introduktionen av Eva Marie Saint som den genomgoda Edie Doyle, och även om man hade önskat lite mer avrundning i hennes karaktär för trovärdighetens skull så funkar det ändå.

Genom Kazans arbete med kameran får också filmen en lyster som tar bort en aning av den tidstypiskhet som annars lätt präglar filmer från denna tidsera. En sekvens i början av filmen visar i tre sekundsnabba klipp hur natt blir dag medan Brando går uppför kajen. Fotot i övrigt klingar lätt av film noir men också av Kazans intima kamera i filmatiseringen av "Linje Lusta".

Tidlös är ett pretentiöst klyschord som jag egentligen vill undvika men som faktiskt beskriver "Storstadshamn" ganska bra. Det är en klassisk historia om en människa som reser sig, tar sig i kragen och säger ifrån på skarpen. Många filmer har liknande tematik, bland annat James Mangolds "Cop Land" från 1997 där många paralleller kan dras till Terry Malloys öden och äventyr.
Visst kan man tycka att Marlon Brandos karaktär glorifieras lite väl mycket, den tunga vandringen fram till fabriken i slutet av filmen är rentav av biblisk karaktär och framställs mer eller mindre som Jesus gång mot Golgata. Men det funkar, det är dramatiskt och det är bra. Man kanske skulle gå med i facket trots allt...

© Johan Hultgren
2003-02-20


Marlon Brando och Eva Marie Saint i Kazan-klassikern "Storstadshamn".

Originaltitel: On the Waterfront
USA, 1954
Regi: Elia Kazan
Med: Marlon Brando, Karl Malden, Eva Marie Saint

Genre: Drama
Teman: Oscar för bästa film

Relaterade artiklar
Hazzans Hollywood: Karl Malden
Hazzans Hollywood: Marlon Brando

Relaterat ur russinbloggen
2003-09-29: Elia Kazan död
2004-07-02: Marlon Brando död


Ingår i följande teman


Oscar för bästa film





     

Dela |