The House of the Spirits (2026)
Ett land i förändring med en splittrad släkt i centrum

Andarnas hus. Den relativt raka översättningen på romanen av Isabel Allende från 1982, omvandlad till film för nu över 30 år sedan med en stjärnspäckad rollista – som kanske inte kändes fullständigt genuint chilensk, försiktigt uttryckt. Och jag minns rätt utspelades allt på engelska, regisserat av en dansk. Det var storslaget, episkt gripande i vissa stycken men mer haltande i andra. Definitivt inte en fullständigt misslyckad historia, men någonting saknades. Något som kanske borde komma fram i en längre TV-serieversion på spanska, gjord av chilenare. Som här. Så hur blev det?
Har jag läst romanen i sin helhet? Nej, fortfarande inte. Det företaget förefaller ha fastnat på den där långa listan av saker som blivit påbörjade men aldrig riktigt avklarade. Jag tror mig ha börjat läsa den i pocketformat någon gång i forntiden, men av någon anledning inte fortsatt och det borde verkligen rättas till. Någon gång. Serien i sig tar avstamp i en persons tillbakablickar på sin egen släkthistoria; en berättare som vill förklara något om sin egen familjebakgrund, inte helt olikt ”Like Water for Chocolate” (en annan latinamerikansk roman förverkligad som serie nyligen). Och inte så lite i samma stall som ”Hundra år av ensamhet”. Hur mycket magisk realism kan vi räkna med? Hur blir balansen mellan drama och melodrama, skruvad komedi, romans och socialrealism? För det här utspelas mot fonden av ett land i utveckling. Det kanske aldrig sägs rakt ut att det handlar om Chile, men ofrånkomligen dras betraktarens associationer ditåt. En serie motsägelsefulla karaktärer och relationer som till slut kommer att konfronteras med en kraftig omvälvning i form av det som händer i landet i början av 1970-talet.
Inledningsvis landar fokus frekvent på Clara, den unga flickan med de speciella gåvorna. Hon tycks kunna förutsäga saker som kommer att hända. Inte alltid de mest välkomna händelserna, men hon vet inte exakt vad eller vem som kommer att drabbas till exempel av plötslig död. Hon ser det andra inte ser. Men är det verkligen en gåva eller motsatsen?
Unga Clara fortsätter att ha en av huvudrollerna. Med sina gåvor, med sina trauman som gör att hon inte öppnar munnen på nio år innan hon bestämmer sig för att göra det igen. Hennes oväntade och paradoxala giftermål med Esteban Trueba, en gång friare till hennes syster som oväntat avlidit under dramatiska omständigheter. En man med framåtanda och företagsamhet, men också en hård arbetsgivare, extremt målmedveten, men med selektiv moraluppfattning. Dessutom synnerligen konservativ i en tid när kampen mellan konservativa och liberala idéer klyver landet. Konflikter som kommer att ställas på sin spets i ett senare skede. Kampen för kvinnlig rösträtt pågår också i det här extremt avlånga landet som genomgår samma förändringsprocesser, fast inte alltid på samma sätt, som i sina grannländer och andra nationer befolkningen antingen inspireras av eller ser som varnande exempel. Berättelsen utvecklas till en fresk med flera element, en mängd inslag och ett persongalleri som fortsätter byggas ut.
Clara ser världen genom sina egna oskuldsfulla, men ibland genomträngande ögon som påverkas av diverse personliga uppenbarelser. Vi följer hennes alltså aningen osannolika äktenskap med den energiske, men moraliskt komprometterade godsägaren Esteban, liksom relationen till dennes neurotiska men egentligen välmenande syster Férula. Klassiska ingredienser som kärlek och hat, romans och ond bråd död. Svartsjuka, klasskillnader och privilegier kontra något som närmast liknar livegendom. En riklig mäng ingredienser har bakats in i berättelsen. Som utspelas över en längre tidsrymd, kanske i runda svängar ett halvsekel, vilket på gott och ont innebär bryska förflyttningar i tiden, byte av skådespelare och allt som hör till i episka sammanhang. Regelbundet uppflammande dramatik kantar vägen; så ock naturkatastrofer, fler politiska motsättningar, kärlek över klassgränser, uppror och förtärande familjekonflikter.
Allt får sin upplösning under den turbulenta tiden när landet får ett utpräglat vänsterstyre, följt av en militärkupp från höger. Fakta som bildar en fond eller mer än så i den här berättelsen där motsättningarna skär rakt igenom en familj med olika förgreningar. Det är också här dramatiseringen genererar mest akut nerv. Konfrontationer mellan grupper i samhället om hur det ska styras, där vi trots att namn och detaljer ändrats ändå kan identifiera ett historiskt skede som många av oss, inte minst i Sverige, fick höra en del om under min uppväxt. Här manifesteras konflikten genom ett familjedrama, egentligen en släkthistoria där allting som hänt genom generationerna får betydelse. Med utrymme för såväl hämnd som botgöring och försoning. Här tillkommer alltså en extra dimension av övernaturliga inslag, även om dessa framför allt handlar om att kunna se och förstå, ibland förutsäga det som kommer att hända. Men kanske inte alltid förhindra eller påverka skeendet.
© Johan Lindahl2026-10-10