Obsession (2026)
Believe the hype
När det gäller lågbudgetskräckisar som blir oväntade supersuccéer sticker ju filmer som ”The Blair Witch Project” och ”Paranormal Activity” ut under de senaste 30 åren. Filmer som kostade en spottstyver att göra, men som tjänade in hundratals miljoner under sin tid på biograferna.
Årets nykomling i denna kategori filmer heter ”Obsession” och är ett verk av en Youtube-kreatör vid namn Curry Barker. I skrivande stund har filmen tjänat in 370 miljoner dollar mot en produktionsbudget på runt 750 000 dollar. Inte illa pinkat – och också en påminnelse att ”word of mouth” är ett av de kraftfullaste pr-metoderna som finns, men också den aspekt som är svårast att kontrollera, oavsett hur många influencers du anlitar för att tiktoka om filmen.
Storyn rör sig runt ett gäng unga vuxna som alla jobbar i samma musikaffär. Den blyge Bear är förälskad i Nikki – som av allt att döma inte har motsvarande känslor mot honom. Han kommer över en ”önskekvist” som låter honom få en önskan uppfylld när han bryter isär den. Hans önskan blir att Nikki ska älska honom mer än något annat i världen. Önskan slår in men resultatet blir inte riktigt vad Bear har tänkt sig.
Detta skulle kanske kunnat vara uppslaget till valfri romcom, men i ”Obsession” är det ingalunda mysigt och roligt. Det som var ämnat att bli en kärleksbesvärjelse blir i stället en besatthet. Nikkis förändring under den påtvingade ”förbannelsen” är intressant hanterad och skulle i händerna hos mindre skickliga kreatörer kunnat bli väldigt annorlunda – och mindre bra. Det som verkligen sticker ut är att vi vid många tillfällen kan ana den ”verkliga” Nikki – fångad under lagret av galenskap som Bears önskan orsakat, vilket gör Bear mindre till ett offer och mer till en förövare.
Barker kan också tacka sin lyckliga stjärna att han fick stjärnskottet Inde Navarrette i rollen som Nikki. Hon ger ett välbehövligt djup åt karaktären, som lätt hade kunnat bli en one-note ”besatt demontjej” men som i stället, tack vare Navarrette, hela tiden förmedlar det tragiska som händer henne, samtidigt som hon är läskig som bara den när tillfället kräver. Man förstår varför Bear är kär i henne samtidigt som han är superskraj för henne.
Och Bear (Michael Johnston) är också en intressant karaktär. Från att ha varit blyg, kärlekskrank och likeable går han till att bli självisk och feg. Inte för att han är en ”ond” bad guy-karaktär, utan på grund av att den absurda situationen tar fram hans sämsta sidor.
Visst känner man igen en del skräckfilmstroper som inte är direkt nya, även om de ofta fungerar. Människor med onaturliga, ryckiga rörelsemönster, husdjur som råkar illa ut och bombastiska ljud som ger jumpscares även om situationen i sig kanske inte är tillräckligt läskig för att förtjäna det. Och storyn i sig klingar ibland bekant från diverse ”besatt”-filmer från tidigare år, även om ”Obsession” lyckas skruva på många av troperna och göra något eget av det. Flera scener etsar sig verkligen fast i minnet, mycket också på grund av smart ljuddesign och anmärkningsvärt kompetent användande av kreativ ljussättning.
Till syvende och sist, ”Obsession” är den bästa skräckisen på flera år. Den är uppe och snuddar vid toppbetyget ibland men jag nöjer mig med stark fyra. Return of investment för de som finansierade denna film må ha varit skyhög – men är det även för publiken. Den tid du investerar i den här filmen kommer räcka väldigt länge.
© Johan Hultgren
2026-07-01
Originaltitel: Obsession
USA, 2026
Regi: Curry Barker
Med: Michael Johnston, Inde Navarrette, Cooper Tomlinson
Genre: Skräck
