Send Help (2026)
Hjälp!
Det var eventuellt samma dag som jag dels noterade att ”Send Help” såg ut som en lovande skräckkomedi och dels undrade högt vad min gamla hjälte Sam Raimi har för sig nuförtiden. Ja, du förstår nog ungefär hur den här historien slutar. Men hur filmen slutar tänker jag inte avslöja.
Det är inte ett subtilt upplägg. Hunsade Linda (McAdams) får se sig förbiseglad av en backslick-bro när företaget hon gett sitt liv åt ska få en ny vice vd. Nya vd:n tillika tronarvingen, spelad av Dylan O'Brien från bland annat "The Maze Runner", förklarar för henne att hon inte är redo för rollen och ärligt talat är det svårt att ge honom helt fel just på den punkten, oavsett hur den levereras. Linda är spänt kroppsspråk, obefintlig rumsläsning och ovanan att äta tonfiskmackor vid skrivbordet. Rachel McAdams briljerar i rollen även om hon kanske inte kommer att vinna någon Oscar för de små uttryckens spel.
Att hon drömmer om att ställa upp i ”Survivor”, alltså USA:s "Robinson”, blir temat för ett grymt skämt på planet mot ett viktigt möte som hon på nåder får följa med till. Att hon faktiskt skulle vara en utmärkt deltagare förutom i det sociala spelet kommer vi snart få veta när planet kraschar och till ingen tittares förvåning bara hon och den dryga men snygga chefen spolas i land på en öde ö. Han är skadad och inledningsvis fullständigt oduglig i såna här sammanhang. Hon kan allt om hur man överlever och hamnar förstås i ett efterlängtat överläge. Men hon försöker också lära honom viktiga saker och maktbalansen är inte alltid självklar. Och vad har de för agendor? Håller en äkta vänskap eller kanske nånting annat på att spira när hon satt honom tillräckligt på plats med några hårda läxor eller är allt bara ett spel?
Det är inget renodlat dum-mot-snäll-drama. Bradley behöver absolut en läxa och gör saker som ingen hjälte skulle befatta sig med, men han är inte ensam. Linda är både offer och förövare vid olika skeden. Det blir ett ”Lost”-osande kammardrama där ”Triangle of Sadness” möter ”Misery”, med inslag av högst praktiska råd om överlevnad ute i vildmarken – effektivt berättat och mestadels mörkt underhållande.
Att det är Sam Raimi i registolen är inte helt uppenbart och man kommer oftast leta förgäves efter de otroliga åkningar och visuellt kreativa lösningar som etablerade honom som en blodig auteur när han inledde sin karriär, men han håller verkligen inte igen när det ska jagas vildsvin ute i snåren. Där ser man en Raimi som är riktigt glad över att få slabba till det. Annars är första hälften ganska dämpad jämfört med vad som komma skall, lite som i ”Weapons” – utan jämförelser i övrigt. Mot slutet bråkas det ordentligt. Alltså, sådär på liv och död, så man kisar och ropar 'aj!' framför TV:n.
Apropå gamla hjältar så står Bill Pope (Raimis "Darkman" och bland annat "The Matrix") för fotot medan Danny Elfman (även han stundtals Raimi-kumpan) står för musiken. Ingen av dem återuppfinner sina respektive yrken om man säger så, men det är mysigt att ikonerna samlas såhär.
”Send Help” fungerar fint! Den tar många vändningar och ser vid olika tillfällen ut att kunna leda till helt olika slut. Det slut vi faktiskt får se är kanske självklart, men det landar stabilt med några sista förskräckta garv.
© Anders Lindahl
2026-06-14
Originaltitel: Send Help
USA, 2026
Regi: Sam Raimi
Med: Rachel McAdams, Dylan O'Brien
Genre: Komedi, Skräck
Relaterat: Lost - säsong 1 (2004) Triangle of Sadness (2022)
