The Assessment (2024)

Påträngande och provocerande om postapokalyptisk familjepolitik

De vill ju bara ha barn. Men i den här sköna, eller inte så värst sköna nya världen det utspelas i, är sådant ett privilegium. Exakt hur stort och sällsynt privilegium det är kommer att visa sig. Det här är ett synnerligen välartat par med ambitioner; mannen forskar i något slags artificiell intelligens-relaterat med ett labb i den stora futuristiska villan av en typ man brukar se just i filmiska framtidsvisioner, belägen någonstans i havsbandet i ett kargt landskap vilket kan bero på en allmän förödelse som inträffat. Kvinnan har sitt växthus där hon gör biologiska experiment. Det här är definitivt någon form av postapokalyptisk vision. Sådana finns det ganska många av, som bekant. Men ”The Assessment” bidrar med några, om inte helt unika, så i alla fall idéer som känns relativt originella och scener jag faktiskt inte tror mig ha sett förut.

De ska utredas. Exakt hur barnen egentligen tillkommer i den här tolkningen av framtiden klargörs inte omgående. Men de som aspirerar på att ha sådana måste kollas upp noggrant. Och på dörren knackar den kvinna som är deras utredare. Hon kommer under en veckas tid att växla mellan att vara den hon möjligen själv är – och ett barn. Med alla egenskaper ett sådant kan ha. Humörsvängningar, pockande på uppmärksamhet, oförutsägbarhet och ibland direkt livsfarliga påhitt. Det är fascinerande. I en film som säkerligen stöter bort lika många som den attraherar. Vart vill den komma och vad är kärnan i berättelsen?

Prövoperioden kommer att yppa flera sidor av paret och deras inbördes relation. Hemligheter kommer fram i ljuset och de tvingas hantera akuta kriser som riskerar att bli dem övermäktiga. Dessa högutbildade, överpresterande människor i sin möjligtvis bästa ålder. Alicia Vikander som utvärderaren är mycket riktigt fullständigt volatil, oförutsägbar och svår att tolka även för oss. När agerar hon inom sin tilldelade roll och när gör hon det inte? Var går gränserna? En ansenlig del av tiden handlar det just om tre personer i en isolerad miljö. Hur resten av samhället egentligen är uppbyggt och hur folk lever är något vi får glimtar av senare. Någonstans i mitten förekommer även en middagsbjudning som inte liknar alla andra middagsbjudningar. Här susar en del rätt välbekanta namn och ansikten in under en stund och levererar ett intensivt uppskruvat drama i dramat. Och fyller kanske en pedagogisk funktion i en film som inledningsvis dröjer med att förklara förutsättningarna, men sedan kanske rappar på med en överdos av dessa i snabb följd just i den här middags- och mitt i filmen-scenen.

Det kommer att bli lite mer av överblick under ett senare skede av filmen, men det mesta och det viktigaste utspelas i det här huset, möjligen ett ideal för vissa arkitekter och definitivt med en visuell dragningskraft i sig, samtidigt som det lika gärna kan ge sken av skyddsrum, en byggnad som anpassats för en existens som handlar lika mycket om överlevnad som vällevnad. Visst kan den underliggande visionen och det som uttrycks om ett samhälle efter en kommande kollaps, där vissa utvalda ändå tycks ha en relativt civiliserad tillvaro – medan det uppenbarligen finns andra som hamnat utanför – jämföras med mycket annat i den här populära genren. Men samspelet mellan de tre med inte minst Vikander som katalysator för att kanske rent av sätta igång en egen katastrof i mikrokosmos, eller möjligen göra något helt nödvändigt för att andra människor ska inse vilka de verkligen är och vilka val de egentligen borde göra, ger filmen en särprägel. Inte minst mer och mer nästan oavbrutet spännande, högst obekväm och bitvis provocerande, men påträngande på ett sätt som lämnar spår efter sig.

© Johan Lindahl
2026-06-21

Originaltitel: The Assessment
Storbritannien/Tyskland/USA, 2024
Regi: Fleur Fortune
Med: Alicia Vikander, Elizabeth Olsen, Himesh Patel, Indira Varma, Charlotte Ritchie, Leah Harvey, Nicholas Pinnock, Minnie Driver

Genre: Drama, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2025-05-08

Sök