En poet (2025)

Stor komik mitt i misären

Den lidande poeten. Nu är han här igen. Och den här mannen har verkligen lagt sig vinn om att leva upp till epitetet. Tidigare underbarn, talangfull och till synes kompromisslös konstnärssjäl som aldrig nått det erkännande han ville ha och tyckte sig förtjäna. Men Oscar Restrepo har envist fortsatt leva i den valda identiteten och kan svårligen föreställa sig något annat – även när han knappt redovisar någon inkomst, bor hemma hos sin åldrande mamma och har ytterst sparsamt med fungerande sociala relationer. Jo, vissa kontakter i kulturvärlden återstår fortfarande genom en förening för poetiska aktiviteter. Men han är alltid lite utanför, överallt. Och det mesta som tynger honom verkar självförvållat. Inte minst förhållandet till dottern som blivit ansträngt och distanserat efter en separation som inte närmare dateras, men tycks ligga flera år bakåt i tiden.

Nej, Oscar är inte lätt att älska. Inte för biopubliken heller. Men någonstans där inne finns väl någon bräcklig men godhjärtad själ? Jo, det gör det nog trots allt. Under de här två timmarna kommer perspektiven att öppna sig, nyanser som gör att man förstår att här finns en karaktär. Även när mannen fortsätter begå misstag, tappa omdömet och ställa till det för sig gång efter annan. När han till slut accepterar ett gig som vikarierande lärare upptäcker Oscar att en av de 15-åriga flickorna i klassen faktiskt har talang för just hans gebit; skriva dikter. Är det något som bör uppmuntras? Oscar försöker med just det. Vilket mynnar ut i en serie händelser som komplicerar tillvaron ännu mer. Det kanske inte är feltänkt, men mycket kommer att slå fel. Kanske kan det ändå i slutändan leda till någonting rätt. Till nya insikter för alla inblandade. Även om det är en lång och påfrestande resa dit.

Vänta nu, är det här en historia där man själv som betraktare måste lida sig igenom berättelsen, bara brytas ner och bryta ihop och vältra sig i allsköns existentiell misär?, Nej, faktiskt inte. Här löper en karg komisk ådra genom allt. Observationerna och misstagen, kulturkrockarna mellan olika samhällsklasser och oförenliga attityder i allmänhet. För Oscar leder hans försök att fostra fram en talang till någonting större in i en annan del av samhället, ett segment i utkanten av staden – det sägs väl aldrig rakt ut men det här måste vara Medellín med sina kuperade omgivningar, otaliga uppförslut och flitigt användande av rödfärgat tegel. Längs vägen exponeras kulturkretsarnas inneboende självgodhet, fixering vid sina egna vällovliga intentioner, vad de förväntar sig av andra och vad som anses nå en viss publik. Även unga rebelliska studenters drivkrafter får sig en släng av sleven i filmen. Liksom egentligen alla människors förmåga att försöka utnyttja situationer till sin egen fördel, ta vinster där man kan ta dem. Särskilt i ett samhälle där möjligheterna är färre, orättvisorna otaliga och möjligheterna till en klassresa, att uppnå någon form av självförverkligande för de flesta är begränsade.

Den unga Rebeca Andrade är en uppenbarelse som den unga och begåvade, men samtidigt kanske mer realistiskt sinnade Yurlady. Och Ubeimar Rios är en troligen prestigelös skådespelare som personifierar den nedtryckta men samtidigt stolta skaparnaturen som sällan förstår sitt eget bästa men ändå på något märkligt sätt, genom alla turer, vinner i längden och även förtjänar någon form av respekt innan eftertexterna börjar rulla. Filmen är för övrigt indelad i olika kapitel med plötsligt uppdykande röda skyltar med vit text mellan varven. Hela bildinramningen lanserar ett ovanligt format med fransar i kanterna som förstärker intrycket av nästintill gerillafilmmakande. Generöst med närbilder, en kamera som nervöst dribblar sig fram mellan de olika mer eller mindre fashionabla (ofta mindre) och hektiska miljöer som besöks i processen.

Filmen har en stil. Men en stil som inte överväldigar eller stjäl uppmärksamhet från personerna i den. ”En poet” lever och vibrerar. Den känns inte onödigt pretentiös eller inställsam utan bjuder på ett rikligt temperament och en framåtrörelse samtidigt som de flesta berörda individer i bästa fall kan hoppas på en aning bättre liv än de för närvarande har. Några revolutionerande eller rent spektakulära karriärer kan få av dem räkna med eller ens drömma om.

© Johan Lindahl
2026-04-18

Originaltitel: Un poeta
Colombia/Tyskland/Sverige, 2025
Regi: Simón Mesa Soto
Med: Ubeimar Rios, Rebeca Andrade, Guillermo Cardona, Margarita Soto, Hugo Valencia, Humberto Restrepo, Alisson Correa, Sara Castro Parra, Javier Castaño Vera

Genre: Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2026-04-10

Sök