Down Cemetery Road (2025)
Wilson och Thompson och konspirationer i mängd
Åtta minuter in smäller det. Mitt under en middagsbjudning som just börjat hetta till när värdar och gäster inte delar exakt samma samhällsanalys. Ingen i sällskapet drabbas själv av allvarliga fysiska men. Men, får sådant här hända så här nära dem i den här delen av staden? Den prominenta universitetsstaden Oxford med sina fina traditioner och i det här fallet ett område tydligen späckat av alternativa livsstilar och kreativa konstnärssjälar. Medan lokalborna hämtar sig efter chocken, frenetiskt försöker förstå någonting alls och komma över den kognitiva dissonansen pågår diskussioner någonstans i högre maktsfärer som mer än indikerar att det här kan vara något misslyckat experiment som iscensatts av vissa myndigheter. Eller vad? Och varför?
Klart är att sjukhuset där en förhoppningsvis överlevande flicka borde finnas, inte vill ha några besökare eller dela med sig av någon som helst information till, som det heter, ’nyfikna grannar’. I det här fallet Sarah Trafford (Ruth Wilson), värdinnan för den tidigare avbrutna middagen. Flickan och hennes mamma klassificeras som husockupanter, men Sarahs granne som också var närvarande vid bjudningen kände dem. Åtminstone till viss del. Polismyndigheten är också extremt ointresserad av att bidra med något ljus över griften. Så, vart vända sig? Kanske till en inte fullt så framgångsrik privatdeckare vars praktik Sarah i princip råkar snubbla över.
OK, snarast ett äkta par som praktiserar privatdetektiverande tillsammans. Eller kanske inte så tillsammans. Är de överhuvudtaget på allvar tillsammans längre? Mannen i paret är den som först visar intresse för att hjälpa till med fallet. Hustrun Zoë (Emma Thompson) är högst likgiltig eller rent aggressivt ointresserad. Men sakernas tillstånd kommer att förändras. Drastiskt. Samtidigt som Sarahs man och även andra i omgivningen undrar varför just hon intresserar sig för den här till synes försvunna flickan. Parallellt i maktens korridorer (eller någon form av korridorer med någon form av makt inblandad) pågår fortfarande konstiga konspiratoriska konversationer. Vi fattar. Det är verkligen någonting skumt här. Som Sarah misstänker, men andra inte orkar bry sig om. Inte förrän tidigare skeptiska Zoë vaknar till och börjar nysta hon också.
Konceptet har delvis samma upphovspersoner som ”Slow Horses”, vilket kan vara en fingervisning om hur allt berättas. Vilken ton som dominerar, replikföringen, kombinationen av tumultartade händelser, blodsutgjutelse, ond bråd död och synnerligen slipad brittisk galghumor. Sarkasmerna frodas. Men också en påfallande melankoli. I kärnan av alltihop finns frågan: vem är Sarah Trafford själv egentligen och varför engagerar hon sig på det här sättet? Ruth Wilson, som jag själv fortfarande förknippar med uppenbarelsen som charmerande psykopat i serien ”Luther” mot Idris Elba, har en åtminstone vid första anblicken diametralt motsatt roll här. Som den mest empatiska i rummet. Möjligen i hela Oxford, omgiven av oförstående eller helt opålitliga medmänniskor med helt andra prioriteringar eller en agenda som utgör klassiskt stoff för just konspirationsnarrativ.
En sak som möjligen kan förvåna är att kombinationen Ruth Wilson och Emma Thompson inte automatiskt resulterar i ett konstant gnistrande samspel mellan de två. Deras respektive karaktärer har sina rundliga skäl att inte fullt ut lita på varandra. Snarare intresserar de sig för samma fall av olika skäl och gör två parallella resor, vilka från publikens perspektiv kompletterar varandra. De håller visserligen kontakten men är sällan på samma ställe någon längre stund. I princip inte förrän det börjar dra ihop sig till upplösning. En annan figur som måste framhållas är Adeel Akhtar som blivit något slags stapelvara i brittiska seriesammanhang. Hans till synes troskyldiga, ordinärt lismande och rutinartade tjänstemannaroll utför en serie ordrar som skulle vara allt annat än rutinartade för de flesta tjänstemän och är absolut en herre med saker på sitt samvete, samtidigt som han har sina egna krävande overlords att tillfredsställa, vilket förefaller vara ett högst otacksamt uppdrag.
Apropå avrundningen som till stor del utspelas i Skottland, så lämnar den några lösa trådar efter sig. Vilka jag tror är medvetna. En andra säsong ska vara beställd. Några karaktärer tycks också ha lämnats vind för våg. Men det är också rejält rafflande. Majestätiska naturscenerier och mer ond bråd kamp på liv och död. Och förresten, den där nästan officiellt ickeexisterande ön, finns den i verkligheten?
© Johan Lindahl
2026-03-06
Originaltitel: Down Cemetery Road
USA/Storbritannien, 2025
Skapare/show runner: Morwenna Banks Mick Herron
Med: Ruth Wilson, Emma Thompson, Adeel Akhtar, Darren Boyd, Fehinti Balogun, Nathan Stewart-Jarrett, Ella Bruccoleri, Ivy Quoi, Aaron Neil, Lydia Leonard
Genre: Kriminalfilm, Thriller, TV-serie
Teman: Originalproduktion från Apple TV+
Ingår i följande teman
