Leave One Day (2025)
Ganska tilltalande halvmusikal med kulinarisk klasskamp och bitterljuva beslutsprocesser
Hon är visserligen väldigt upptagen med ett prestigefyllt projekt som uppburen kock med meriter från matlagningstävlingar på TV. Hört talas om sådana? De förekommer tydligen. Nu är hon i färd med att smälta ett meddelande eller två som kräver någon form av beslut. Bland annat är hennes far vid dålig hälsa – borde hon rentav åka hem och besöka honom? Det händer inte alltför ofta numera.
Cécile liftar med långtradare ner till landsbygden där de växte upp. Gör kockar sådant? Och är det här ännu en film om dilemmat med karriär kontra familj och de offer som krävs för att uppnå högt uppsatta mål? Delvis, ja. Farsan har haft en hjärtattack, men föredrar att inte stanna på sjukhuset utan fortsätter driva sin egen vägkrog med traditionell mathållning som ’vanligt folk vill ha’. Själv är den framgångsrika Cécile även gravid och funderar över sina prioriteringar. Olika världar möts; det mer oglamourösa, robusta och rustika kontra prestigeladdat haute cuisine i huvudstaden.
Den förflugna dottern har förtroliga samtal med mamman om den envise fadern som tycks riskera sin hälsa, men inte kan släppa sitt eget livskall. Filmen utvecklar sig till en lätt melankolisk och rapsodisk historia om återseenden, med strödda referenser till franska celebriteter (vilka möjligen inte är lika självklara att känna till för oss andra). Fransk humor är inte heller alltid självklart gångbar utanför deras gränser. Filmen är överhuvudtaget allmänt ’free flowing French food-loving and fooling around’ i ett nötskal. Som vi säger på ren svenska…
Konfrontationer mellan far och dotter uppstår inte helt oväntat. Ömsesidiga besvikelser kommer upp till ytan. Illustreras en form av klasskamp med kokkonsten som konkurrensmedel? Stabil folklighet i kontrast mot snobbigt finlir. Men här stöter Cécile även på gamla vänner – och flammor för den delen. Hon har visserligen en livspartner i sin vanliga värld, men piggas upp vid återseendet av en gammal pojkvän som också tycks få ökad energi av det oväntade mötet.
Lätt bitterljuvt med tillbakablickar kring vad som gått förlorat i en dramedi som faktiskt tjänar på de regelbundna avstickarna ut i sång och dans som jag hittills undvikit att nämna. För det går att kalla det här för en musikal. Typ. De brister helt enkelt ut i sång med jämna mellanrum, vilket ger filmen en egen touch och ton, trots eller tack vare att skådespelarna inte direkt är professionella sångare. Vissa tänkvärda reflektioner över livet och de val man måste göra, behovet av att lära sig någonting nytt varje dag och ett eller annat kul krogslagsmål bidrar till att det här i slutändan blir en ganska tilltalande och inte alltför pretentiös historia.
© Johan Lindahl
2026-02-06
Originaltitel: Partir un jour
Frankrike, 2025
Regi: Amélie Bonnin
Med: Juliette Armanet, Bastien Bouillon, François Rollin, Tewfik Jallab, Dominique Blanc, Mhamed Arezki, Pierre-Antoine Billon, Amandine Dewasmes
Genre: Drama, Komedi, Musikal, Romantik
Svensk biopremiär: 2026-01-26
Teman: Göteborg Film Festival 2026
Ingår i följande teman
