The Condor Daughter (2025)
Ensamt på höjden – eller ensammare i stadsvimlet?
I en boliviansk bergsby pågår en barnabörd. En äldre kvinna med den traditionella uppgiften som barnmorska assisteras av sin dotter som med sin sångröst bidrar till att välkomna den nyfödda ut i världen. Den unga sångerskan Clara får som belöning en enkel transistorradio i present. Lokalsamhället består av enkla boningar, utspridda på höjden i ett relativt stillsamt område där invånarna växlar mellan spanska och det precolumbianska, fortfarande spridda språket quechua i sina konversationer.
En grupp tjejer spelar fotboll på en primitiv plan. Någon smiter iväg på en fest utan lov och syrsorna surrar ständigt. Clara har som uppgift att just sjunga under förlossningar och andra medicinska undersökningar som hennes mor Ana har ansvar för. Underförstått verkar det vara hennes lott i livet att gå i sin mors fotspår, men hon får slumpvis chansen att demonstrera sin talang för ett förbipasserande följe som delar ut ett kort för vidare kontakt.
Tillvaron i bergen är definitivt inte bara idyllisk. Byns äldste bestraffar en annan ung dam som brutit mot någon av reglerna kring lämpligt uppförande. Enheten i gruppen betonas och uppgjorda regler måste respekteras. Alla viktiga beslut verkar fattas i byrådet där en form av konsensus eftersträvas, men det är helt klart ålder och erfarenhet som inger mest auktoritet. Pachamama, i princip Moder Jord, är ett nyckelbegrepp i den rådande föreställningsvärlden.
Två unga väninnor står i valet och kval. Stanna kvar eller dra iväg? Här kan skönjas motsättningar mellan de naturmedicinska principer som praktiseras i området och den modernare hälsovården med läkare från staden som ifrågasätter metodiken hos exempelvis barnmorskan Ana. Vidare noteras spänningar mellan olika generationer. Överlevnaden för byn och livsstilen verkar hotad. Flera tecken tyder på det. Är det rent av en förbannelse som drabbat dem? Är det ändå så att man som ung måste våga pröva på något annat innan det är försent? Här finns även chansen att få inblickar i musikkulturen med en variant av populär folkmusik som marknadsförs i Cochabamba, en av de större städerna i det glesbefolkade bergslandet Bolivia.
Den unga, identitetssökande Clara förefaller först vara den självklara huvudpersonen, men det kommer att handla lika mycket om hennes mamma. Ana känner ansvar för sin gemenskap och de gällande tänkesätten, men samtidigt undrar hon kanske ändå om inte dottern helt enkelt är tvungen att gå vidare. Filmen i stort är närmast en meditation över en försvinnande kultur, illustrerat av imponerande men krävande landskap som dokumenteras med långa tagningar och få tvära vändningar. I kontrasterande scener levereras inblickar i livet i en större stad dit många trots allt ändå till slut förflyttar sig för att de inte har så många andra alternativ. Inga enkla svar serveras på om man borde kämpa för sin kulturs överlevnad till varje pris eller om allting har sin tid och att det ibland är nödvändigt att ta sig därifrån. Allting går i cykler, som Ana uttrycker det. Ett vanligt sätt att se på tiden som begrepp i sammanhanget. Stämmer det och vad betyder det för individens egna livsval?
© Johan Lindahl
2026-02-02
Originaltitel: La Hija Cóndor
Bolivia/Uruguay/Peru, 2025
Regi: Alvaro Olmos Torrico
Med: Nely Huayta, Marisol Vallejos Montaño, María Magdalena Sanizo
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2026-01-27
Teman: Göteborg Film Festival 2026
Ingår i följande teman
