Hönan (2025)
Högst originell med scener som stannar i minnet
Intressant variant på förlossningsscen omgående. En modernt industrialiserad hönsgård. Fast, i Sverige får de väl inte riktigt se ut så här numera – eller? I filmens första sekvens är det löpande band som gäller, maskineriet är igång. En egen sorts bildpoesi ackompanjerad av igenkännbara slingor av folkmusik och schlager eller ren hissmusik. Allt medan små gula kycklingar forslas genom systemet, över diverse band och skenor medan värphönorna blir kvar i sina burar. Men en sådan med mörka fjädrar i skruden får plötsligt chansen att fly.
Ute i världen lurar dock andra faror. Naturliga sådana som rovdjur eller mekaniska monster. Motortrafik liksom demonstrationståg. Introduktionen är intensiv och väcker omedelbara frågor som; hur regisserar man egentligen höns? Eller: kan det här inspirerade experimentet hållas vid liv i 100 minuter som är filmens utannonserade speltid? När kommer man att fastna i upprepningar och stagnation eller en variant av ’one trick pony’? Men filmarna lyckas hitta nya vägar att utforska. Kanske rent av någon version av romans. Men här väntar både positiva överraskningar och svåra besvikelser. Liksom en längre sekvens där det klassiska stycket ”Bolero” i en tolkning som inte är den mest hörda följer med flera minuter och kanske bär på någon egen undertext. Så dags har vi också börjat lära känna en familj på den grekiska landsbygden där hönan hamnat. Liksom en del av deras extrakurrikulära aktiviteter.
Och där inträder en avgörande vändning, eller åtminstone ett märkbart skifte i tonläge. En thrilleraktig sekvens med en lastbil som kör genom natten tar filmen till en annan, avsevärt allvarligare dimension. Spontant undrar jag först om filmen är mogen för det här eller kommer att digna av tyngden. Men därifrån är det tydligt att man har ett större samhällskommenterande ärende än de första intrycken ger vid handen. Att det någonstans fanns något existentiellt i betraktelsen över den här hönans flykt ut i det okända stod väl klart från början, men slutskedet blir mörkare och mer fokuserat på människans egen girighet och ibland rena hänsynslöshet.
Växlingarna i tilltal fram och tillbaka mellan det lätt absurda till det tragikomiska, sedan ödesmättat, dramatiskt uppskruvade och förrädiskt bitterljuva kanske inte är klockrena. Eller också är de genialiska och det är bara upp till betraktaren att ta in den större bilden och processa budskapet. ”Hönan” blir ofrånkomligt en magnetisk, minnesvärd upplevelse med högst originella inslag och scener som stannar kvar. Vissa av dem är välkomna att göra det. Andra kanske inte lika mycket så. Och det är möjligen eller troligen en del av poängen.
© Johan Lindahl
2026-02-28
Originaltitel: Kota
Grekland/Ungern/Tyskland, 2025
Regi: György Pálfi
Med: Yannis Kokiasmenos, Maria Diakopanayotou, Argyris Pandazaras, Machmout Bamerni, Antonis Kafetzopoulos, Chronis Barbarian
Genre: Äventyr, Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2026-04-03
Teman: Djur som bråkar Göteborg Film Festival 2026
Ingår i följande teman
