F1 (2025)

Det är på banan det händer

Monza. Klart att det måste hända någonting viktigt där. Om du råkar tillhöra fel generation (eller rätt) ringer troligen en klocka från cirka september 1978. När Sveriges dåvarande stora Formel 1-stjärna Ronnie Peterson blev inblandad i en större kollision på just där och avled av skadorna dagen efter. Den norditalienska banan är en av de arenor som avverkas i den här pluggen, eller kanske förtäckta reklamfilmen, för den aktuella sporten. En handfull till hinns väl med längs vägen. I en film som osar av så mycket produktplacering (eller vilket ord som lämpligtvis bör användas) att det knappt är lönt att ens försöka hålla räkningen. In i den här världen, där riktiga företagsnamn – stall som det brukar kallas – och även verkliga förarnamn droppas regelbundet, har ett fiktivt stall med fiktiva förare planterats in för att få till en handling. Som givetvis handlar om underdogs – de som slår ur underläge. Och hur en gammal hjälte som ingen sett i sammanhanget på ett par decennier kallas in helt oväntat för att komplettera en ung lovande förare och hjälpa till att undvika konkurs eller försäljning med tanke på hur illa det har gått under säsongen.

Brad Pitt är Den Gamle. Som var en Coming Man för länge sedan, men efter en olycka lämnade sporten och hankat sig fram i mindre celebra sammanhang sedan dess. Han värvas tillbaka av en före detta konkurrent (Javier Bardem), mannen som numera driver det minst framgångsrika företaget i den pågående cirkusen. Där ska den gamle samsas med en ung, kaxig och inledningsvis oerhört oförstående kollega. Damson Idris, visst var han den likaledes ambitiöse unge crackförsäljaren i serien ”Snowfall”, som jag tyvärr försummat de senaste säsongerna? Och i föregående sagt, frågan är om inte hans mamma (Sarah Niles) är hela filmens mest pedagogiska och principfasta personlighet överhuvudtaget.

Klyschorna fullkomligt skyfaller ner under två och en halv timme, som ändå levererar ganska behaglig, konventionell och traditionell underhållning med driv under däcken. Givetvis är det här ett typexempel på någonting jag borde ha sett i största möjliga format. Nu blev det inte så. Maximal utdelning kan man därmed inte räkna med. Det här är en film som ska kännas i märgen. Vi följer med både från örnperspektiv och inifrån bilarna som susar omkring i uppåt 300 km i timmen genom tvära kurvor och raksträckor och med hjul som ständigt måste bytas – vilket helst ska ske inom tre sekunder om inte den stackars personalen i depån ska få bannor. Men för all del, det här är en historia om lagarbete. De som servar och står bakom förarna ska också föras fram i ljuset. Överhuvudtaget handlar det mycket om samarbete; solidaritet kan man nästan säga. Ett fenomen som kan åstadkomma närmast underverk, även om ingen tror det.

En feelgoodfilm, som liksom alla sådana måste innehålla vissa motgångar, tumult och kaos. Missförstånd och förväntade konflikter. Personer som går sin egen väg och skapar sina egna regler, men kanske i slutändan har någonting att lära omgivningen ändå. Som sagt, det mesta här har du sett förr i någon form. Men jag har kanske inte sett den här sporten, som jag själv ändå har ett kluvet förhållande till, levandegjord så här effektivt och medryckande. När gasen trycks i botten är filmen i sitt esse. Att resten av manus har tydliga skavanker och framför allt är till för att fylla utrymmena mellan bataljerna på banan var kanske väntat och nästan ofrånkomligt.

© Johan Lindahl
2025-12-31

Originaltitel: F1
USA, 2025
Regi: Joseph Kosinski
Med: Brad Pitt, Damson Idris, Javier Bardem, Kerry Condon, Tobias Menzies, Kim Bodnia, Sarah Niles, Will Merrick, Joseph Balderrama, Abdul Salis, Callie Cooke, Samson Kayo

Genre: Action, Drama
Svensk biopremiär: 2025-06-25

Sök