Black Bag (2025)
Scener ur ett spionäktenskap
De ljuger så bra. För att det är en del av deras levebröd. Deras uppdrag och livsstil. Har vi inte lärt oss det redan om personer i underrättelsetjänsten? Spioner, alltså. Det ständiga lurendrejandet kan föra med sig vissa problem även i privatlivet. Och tänk om båda i en relation är i samma bransch och vet vilka spelregler som gäller. Det vill säga, något som innebär att det där med ömsesidigt förtroende är någonting mer krävande och ömtåligt – ännu mer så – än för de flesta andra parbildningar?
I ”Allied” för ett antal år sedan var det väl Brad Pitt som prövades när hans egen hustru misstänktes för förräderi i en melodramatisk historia som utspelades bland annat under andra världskriget. Även om vissa beståndsdelar här är snarlika är det nu Steven Soderbergh vid rodret. En Soderbergh som demonstrerar sin mest metodiska, kyligt stilistiska sida. Intrigen av snirkelmästaren David Koepp (”Indiana Jones”, ”Panic Room” med mera) kretsar kring personer i underrättelsebranschen med bas i London som har anledning att misstänka att någon ibland dem går någon annans ärenden. Specifikt är det Mr George Woodhouse (Michael Fassbender) som får en lista med en handfull potentiella förrädare vid en överlämning av det där typiska spionfilmslaget på en diskret plats. Ett av namnen råkar vara hans egen frus. Men hon är inte den enda misstänkta överlöparen. Och vid en aningen spänd middagsbjudning hemma hos paret testar George sina teorier genom en variant av sällskapsspel där han försöker utröna vad de inbjudna kollegorna skulle kunna försöka dölja. Delvis med stöd av att ha spetsat middagen med någon form av sanningsstimulerande substans.
Och det är bara början. Vid det här laget har vi även fått en uppfattning om Woodhouse själv. En nitisk man, en figur med starka principer, men också lojaliteter. Och frågan är när det väl kniper, vem han kommer att vara lojal mot i första hand. Vissa av hans dilemman kan kännas igen från en annan av Fassbenders roller på senare tid i serien ”The Agency”, den brittisk/amerikanska versionen av franska succén ”Falsk identitet”. Med i ekvationen finns en typ av vapen, kanske rent av ett så kallat domedagsvapen med betydande förstörelsekapacitet som väldigt få antas känna till och som helst inte ska hamna i det som kallas ’orätta händer’. Frågan är hur viktig den komponenten är i filmens egentliga ärende eller om det är vad Hitchcock skulle kalla en MacGuffin. Någon för intrigen användbar attiralj som sätter saker i rullning och fungerar som katapult för det filmen egentligen handlar om.
Och det är väl framför allt relationer, eller? Inte minst äktenskap eller längre förhållanden, vad som egentligen krävs för att sådana ska fungera under de här omständigheterna. ”Black Bag” verkar utspela sig under någon dryg vecka där avsnitten kortfattat men tydligt markeras med olika veckodagar och misstankarna skyfflas runt mellan i princip samma individer som vi lärt känna under den första kvarten. Här finns också en högre chef spelad av Pierce Brosnan som har viss betydelse, men medverkar sparsamt i själva filmen.
Visst, här förekommer drönare liksom hemliga möten på torg och gator ute i världen, men till största delen är det en form av kammarspel i utvalda miljöer med en viss symmetrisk struktur. Man kan rentav ana inspiration från Agatha Christie i valet av upplösning. Sådär exakt uträknat som det kan vara med Soderbergh och kanske inte alla tänder på varenda gång. Men han tycks veta vad han gör, nästan oavsett hur han gör det. Mannen som för något tiotal år sedan sade sig vara färdig med filmskapande och skulle satsa på andra konstnärliga uttryck, en föresats han inte lyckades hålla sig till särskilt länge. Och tur är väl det.
”Black Bag” landar utmärkt som både en klaustrofobisk thriller och som en skruvat komisk betraktelse över förhållanden och hur ärliga man egentligen kan och bör vara mot varandra. Det kan finnas intressanta följdfrågor här för par som råkat använt det här som en datefilm. Till exempel. En film som klockar in kring det behagliga 90-minutersstrecket och snart sagt undviker all form av dödkött. Alla detaljer spelar roll om du har pretentionen att försöka förstå precis vad alla har gjort mot vem och varför till slut. Om det är absolut nödvändigt att passa ihop samtliga pusselbitar kanske det är en idé att se alltihop en gång till. Och ett akut intryck är att det är just en sådan film som är definitivt omsebar. Likt mycket annat som regissören har på sitt samvete.
© Johan Lindahl
2026-01-12
DVD / Blu-ray
En del extramaterial, som senare som inte användes i filmen, till exempel. Några av de scenerna kunde eventuellt ha tillfört en dimension men känns med facit i hand inte fullständigt nödvändiga heller. Även ett 10-minuterssjok bakom kulisserna med korta intervjuklipp med skådespelarna. Ett annat kortare segment som fokuserar mer på design, utstyrsel och estetiska beslut i processen.
Originaltitel: Black Bag
USA, 2025
Regi: Steven Soderbergh
Med: Michael Fassbender, Cate Blanchett, Tom Burke, Marisa Abela, Regé-Jean Page, Naomie Harris, Kae Alexander, Pierce Brosnan, Orli Shuka, Gustaf Skarsgård
Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2025-08-07
