The Menu (2022)
Inte så subtil men spetsig satir med skräckinslag
En afton full av överraskningar. Och inte sådana de sett fram emot. På en enslig ö tar en grupp (eller snarare olika grupper och parbildningar) sig i land efter en tur med färjan till en eftertraktad sittning på en exklusiv restaurang. I regi av en världsledande kock som alltid utlovar någonting speciellt – för gäster med resurser. Och, kan man anta, god smak, enligt sig själva om inte annat. Men redan från början anas ett anslag av något annorlunda, någonting störande i mottagandet. De celebra gästerna borde verkligen vara uppmärksamma och inse att det här inte kommer att sluta precis som de tänkt sig.
I en värld, en kultursfär och en era när vi översvämmas av matlagningsprogram, kulinariska tävlingar liksom allmän dyrkan av vällevnad, att uppnå det mest utsökta och känna sig utvald i processen, förtjänar vi väl en och annan film som den här. Som absolut inte är den första i sitt slag. Någonting som utspelas i restaurangmiljö och utmynnar i en form av terror. Eller allmän upplösning av normalitet där ett antal personer vana vid att själva kontrollera sina narrativ och sina liv överhuvudtaget, plötsligt drabbas av kognitiv dissonans och inte vet vad de ska tro om upplevelsen de just nu går igenom. Och vem passar bättre att spela en mystisk, alltmer diabolisk köksmästare med en unik idé om en perfekt soaré med alltmer makabra inslag, men presenterade på ett distinkt och extremt precist planerat sätt, än Ralph Fiennes?
Precis och minutiöst uträknad är även filmens egen utformning med bildspråk och en närmast sjuklig fixering vid det delikataste av delikata på matbordet som utmärker så mycket av dagens dyrkan av kokkonst från de mest kompetenta. Så vackert, så lockande och samtidigt ibland matens motsvarighet till kejsaren utan kläder. Det finns ingenting där. Bara form och inget innehåll. En tanke som den här hyllade haute cuisine-mästaren verkar ha tagit fasta på.
Man kan se det som en variant av, säg Agatha Christie-storyn som en gång hette något annat, men numera brukar kallas ”Och så var de bara en”, eller andra stängda rummet-draman, en typ av gisslansituation där de förmögna och framgångsrika får betala för sina synder. Frågan är hur subtilt det ska vara för att bli mest övertygande och underhållande. Eller om det är just bristen på finkänslighet som är grejen. Den här filmen har en relativt behärskad inledning innan den första riktiga chocken inträffar och spelreglerna synligt har ändrats. Men därifrån och framåt är det en thriller med tydlig satirisk prägel, vilken inte går att missa om man inte uttryckligen vill låta bli att se den.
Även om nu i stort sett alla gästerna tillhör en viss typ av klientel, eller är speciellt utvalda för just den här kvällen så har en av dem slunkit med under radarn och är inte riktigt ’en av dem’. Vilket bäddar för en speciell uppgörelse och konfrontation mellan köksmästaren och henne. I de dialogerna ska vi helt klart utläsa någonting om filmens verkliga undertext och syfte, om det nu ens är en undertext eller en väldigt uttalad verklighetsbeskrivning.
Avslutningen då? Sista rätten? Det svåraste av allt i de flesta filmer. Men ja, den fungerar också till största delen. Definitivt inte i avsaknad av hetta och en kanske aningen perverterad passion som lyser upp natthimlen.
© Johan Lindahl
2026-05-29
Originaltitel: The Menu
USA, 2022
Regi: Mark Mylod
Med: Ralph Fiennes, Anya Taylor-Joy, Nicholas Hoult, Hong Chau, Janet McTeer, Paul Adelstein, John Leguizamo, Aimee Carrero, Reed Birney, Rob Yang, Arturo Castro, Mark St. Cyr, Christina Brucato
Genre: Komedi, Thriller
Svensk biopremiär: 2022-11-18
