Hostage (2025)
Pulserande politisk eurothriller

Ser man på. Ännu en konfrontation mellan politiska ledare med en ansträngd relation sinsemellan, men som ändå måste hantera en akut kris. Tillsammans, om det går. Men i det här fallet är det verkligen inte helt klart att de vill dra åt samma håll eller har gemensamma intressen. Storbritannien och Frankrike har, som många vet, en lång historia av samröre i olika former. Inte alltid i bästa möjliga harmoni, men de har påverkat varandra så starkt genom århundradena att deras öden närmast äro sammanflätade vare sig de vill eller inte.
Två kvinnor. De styr var sitt land, alltså de redan nämnda storheterna. Franska presidenten Vivienne Toussaint (Julie Delpy) är inbjuden till toppmöte med sin brittiska motsvarighet, alltså premiärministern Abigail Dalton (Suranne Jones). Förhållandet dem emellan har inte precis förbättrats av att Mrs Dalton nyligen råkat ut för ett misslyckat mikrofonögonblick som händer ibland. Ni vet, man tror att den är avstängd när den inte är det. Och i processen råkat förolämpa sin motpart. Men det är heller ingen hemlighet att från hennes perspektiv är Madame Toussaint (som kämpar för att bli omvald) på en stadig kurs högerut. Mitt under de redan instabila överläggningarna, parade med presskonferenser och andra offentliga uppvisningar, inträffar det som absolut inte får hända. I Franska Guyana kidnappas premiärministerns make under ett uppdrag för Läkare utan gränser. Ska hon dela informationen och kan president Toussaint faktiskt vara till hjälp här? Händelsen har trots allt inträffat på hennes territorium.
Vad som vidtar redan under de trekvart som utgör första episoden i miniserien ”Hostage” är ett slugt spel; vad är genuint och vad är manipulation? Hur mycket ska man utnyttja sin motståndares svagheter i en utsatt situation och vilka fler former av yttre påverkan kan komma att ställa till det ännu mer? Serien slösar ingen tid innan man omgående staplar komplikationerna på varandra, inklusive att franska presidenten har en styvson som öppet ifrågasätter hennes nuvarande politiska preferenser. Medan premiärminister Daltons tonårsdotter likt andra tonåringar har behov av att testa gränserna.
Intrigen plöjer fram med nästan rasande fart, målmedvetet och ibland med vändningar som man skulle ha kunnat planteras ut mer tålmodigt. På gott och ont är serieskaparna angelägna om att driva skeppet framåt och trycka på punkter som frågan om vart ens verkliga lojalitet ligger, såsom det arketypiska temat om makten kräver folket eller familjen först. Och att det politiska spelet ofta handlar om att hålla god min utåt, oavsett vad som pågår bakom kulisserna. Så fruktansvärt originellt är det inte, men händelserikt. Och en typ av tematik som inbjuder till nagelbitande nervpress när det är som bäst eller i viss mening värst. Balansgången inkluderar även att framställa personerna i handlingen så trovärdigt som möjligt under rådande omständigheter. Skulle de agera så här i verkligheten? Vem kan man lita på och vem eller vilka är de obligatoriska mullvadar, svikare eller rentav landsförrädare som konceptet kräver?
Miniserien i fem avsnitt sätter alltså framåtrörelsen i första rummet. Den saknar kanske finessen och de skruvade komplikationerna liksom de extremt välutvecklade dialogerna från, säg, ”The Diplomat”. Men den håller ovissheten uppe kring vilka som egentligen kommer att överleva den här holmgången med hotfulla element. I en intrig som ändå lånar friskt från senaste årens oroligheter i båda de berörda länderna. Och annorstädes.
Efterhand utkristalliseras ett alltmer konspiratoriskt scenario med flera ingredienser. Jo, det kan tyckas långsökt – eller kanske skulle ha gjort det bara för några år sedan. Men i dagens internationella klimat är ingenting omöjligt. Faktiskt. ”Hostage” kommer säkerligen inte i ett längre perspektiv att framstå som det mest långlivat klassiska dramat i sitt slag. Men om man gillar det här slaget – och det är vi väl ändå rätt många som gör – så är det en pådrivande, pulserande politisk thriller i samtida miljö som uträttar sitt ärende i en handfull avsnitt och inte omedelbart kräver eller skvallrar om en fortsättning. I dagens TV-klimat är det sistnämnda snarast ett säljargument i sig.
© Johan Lindahl2025-09-15