The Holdovers (2023)

Har det mesta – och Paul Giamatti

Synopsis låter inte överdrivet upphetsande. En surmulen historielärare, en sörjande kokerska och en allt glesare skara övergivna studerande tillbringar jullovet på ett i övrigt folktomt internat vid en relativt prestigefylld privatskola där unga gossar skola förberedas för högre syften; i första hand skeppas vidare till ansedda universitet om de klarar kurserna och/eller deras i vissa fall förmögna föräldrar sätter press på professorerna att leverera de betyg som behövs. Just det där sista är ett område där han fallerat. Eller medvetet misslyckats. Paul Hunham, nitälskande men ofta sammanbiten och sarkastisk lärare i antikens historia, en man som ser på världen med bister blick, älskar sitt ämne men har svårt med det sociala spelet och saknar nära vänner. Och han godkänner inte alla uppsatser bara för att ledningen utövar ett kännbart tryck att anta en mer pragmatisk hållning än hans egna principer tillåter.

Nu blir det Paul som får uppdraget att bokstavligt talat övervintra och gör även det nitiskt. De flesta studerande har hämtats av sina familjer för att fira på något roligare ställe. Men en handfull är kvar, innan ytterligare några plockas upp av en anhörig med helikopter och med respektive målsmäns godkännande får dra iväg på skidsemester. Alla utom en. Kärnan i filmen kommer att kretsa kring de oväntade effekter som uppstår när den impopuläre pedagogen, den intelligente men oberäknelige studenten och den sorgsna hushållerskan konfronteras med varandra mer närgånget – och inte minst börjar konfrontera med varandra på ett sätt som leder till öppningar och intressanta följdverkningar för alla tre.

Men så lätt går det inte. Och det är ingen alltför enkel solskenshistoria där allt går på räls. Givetvis inte. Är det någon som kan skaka liv i en sån här sentida variant av ”Döda poeters sällskap” (eller vad vi nu närmast borde jämföra med) kan det vara Alexander Payne. Det senaste decenniet har han inte varit överdrivet produktiv som regissör och senaste filmen ”Downsizing” hade visserligen en fascinerande premiss, men visste kanske inte riktigt vart den skulle ta vägen till slut. Aldrig ointressant, men inte höjdpunkten på hans bana. Då pratar vi om en filmmakare som ansvarat för bland annat ”About Schmidt” med Jack Nicholson, ”The Descendants” med George Clooney och inte minst ”Sideways” med Paul Giamatti som grubblande och vankelmodig vinkonnässör. Nu har de återförenats: Payne och Giamatti, till utbrett jubel och gamman i kritikerkåren. Och varför inte? Det här är en sådan film som man helt enkelt behöver ibland. Dialogerna är rappa och distinkta, ibland rentav dräpande, andra gånger mer inträngande och personliga och du får egentligen allt på hela brädet av mänskliga emotioner och interaktioner.

Inga direkta våldsamheter men gott om verbala drabbningar. Liksom en tidsbild av ett USA för ungefär ett halvsekel sedan. Tidigt 1970-tal. Alexander Payne et al har ansträngt sig för att få fram den rätta looken och känslan av att verkligen vara där och då, med alla tänkbara medel. Storpolitiken och all dramatik i världen som pågick under epoken ruvar i bakgrunden och påverkar det mesta som händer i filmen. Det sätter sina spår i historielärarens allmänna livssyn och hans tvivel på sitt kall, idén att han ska ingjuta ideal och ansvarskänsla i de bortskämda (och de inte fullt lika bortskämda) pojkarna som ska bli framtidens ledare eller stöttepelare i samhället. Han tvivlar på många saker. Och det där med en familj för egen del verkar inte på allvar ha föresvävat honom under en lång, lång tid. Perioden märks också i kokerskan Marys sorg efter sin son som skickades ut i krig och aldrig kom tillbaka. Unge Angus som tredje hjulet i filmens nav (ursäkta om den metaforen slog slint) har sina egna familjerelaterade problem. Att han lyckats bli relegerad ett par gånger förut och nu riskerar att skickas till militärakademi av mamman och inte minst den dominante styvfader som inte velat fira jul med honom, väger tungt.

Nej, allting handlar inte om de här tre. Andra aktörer kommer in och rör om i grytan. Och det är en film som trots en eventuellt mindre upphetsande premiss levererar något stort. Här finns situationskomiken, dialoger som blir rena dueller, frustration och källor till rättmätig indignation, och så det djupaste allvaret i en väl avvägd balans. Och, bara för att understryka det som ett antal andra tyckare redan tyckt: Paul Giamatti demonstrerar återigen varför han är en av världens bästa nu levande och arbetande skådespelare överhuvudtaget.

© Johan Lindahl
2024-02-25

Originaltitel: The Holdovers
USA, 2023
Regi: Alexander Payne
Med: Paul Giamatti, Dominic Sessa, Da'Vine Joy Randolph, Carrie Preston, Brady Hepner, Ian Dolley, Jim Kaplan, Michael Provost, Andrew Garman, Naheem Garcia

Genre: Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2024-01-05
Hemmabio: 2024-05-20

Sök