Crimes of the Future (2022)

Kroppen i framtiden enligt Cronenberg

Syntetisk suggestiv musikalisk entré, tillhandahållen av gamle bekantingen Howard Shore som tonsatte ”När lammen tystnar”, ”Seven”, ”Sagan om ringen” och mycket annat när han under ett par decennier måste ha varit hyperaktivt överarbetande. Kanske lite lugnare på senare år, men allt är relativt. Kanadensare, liksom den här filmens regissör David Cronenberg. Många mer insatta skulle kunna göra en betydligt mer djupgående analys av Cronenbergs karriär och återkommande tematik. Men att body horror; fixeringen vid vad den mänskliga kroppen egentligen innehåller på ytan och under, liksom en generell fascination för allting lagom groteskt är en följeslagare i sammanhanget, så mycket är uppenbart för de flesta som stiftat aningen bekantskap med hans oeuvre. Ja, där fick jag en orsak att använda det uttrycket. Det måste man då och då.

”Crimes of the Future” inleds med en chockerande gärning, kanske inte överdrivet bloddrypande i sig, men ändå – en mor som dödar sitt eget barn. Varför gjorde hon det? Så till synes övertygad om att det var något hon bara var tvungen att göra. I den här filmens vision av framtiden, en inte nödvändigtvis gladlynt och glamourös sådan, har människan börjat utvecklas. Om det är rätt ord. Någon beskriver det som att evolutionen är på väg bortom vår kontroll. Premissen tycks vara att smärta i stort sett är något som de flesta inte längre känner. Ett faktum som utnyttjas i form av offentliga föreställningar där operationer med skalpeller styrda via fjärrkontroll kan vara ett populärt inslag. Kulturen anpassar sig efter naturen.
– Kirurgi är det nya sexet, som någon kläcker ut sig.

Behovet av skräck, något som utmanar våra egna gränser, har alltid funnits där. Det här kanske kan ses som en uppdaterad form av Grand Guignol eller allmänt provocerande performance-konst dragen till sin spets. En uppenbar underliggande fråga är givetvis: är det hit vi är på väg så småningom? Om de flesta i denna kommande nya sköna värld inte personligen upplever fysisk smärta, på gott och ont, är det här vad som krävs för att känna något överhuvudtaget? Mutationer, sjukdomar och dödliga hot mot vår existens existerar av allt döma fortfarande. Men symtom som är uttryck för en mer djupgående justering av människan själv är något som kan exploateras, som en inkomstkälla, för att uttrycka något viktigt – eller kanske både och.

Här tycks finnas en marknad för olika former av svårsmälta radikala ingrepp i levande lekamlar, i ett samhälle som inte oväntat osar av en dekadent undergångsstämning. De mest intressanta framtidsvisionerna på film genomsyras ofta av just det. I ”Crimes of the Future” finns dock gränser för vad som kallas lagligt. Faktiskt. En detektiv använder infiltratörer och spanar efter sådant som går över gränsen för vad som kan accepteras av myndigheterna.

Stämningen är på något sätt förrädiskt fridfull och man kan inte anklaga regissören för att stressa framåt. Delar av den tänkta publiken kan möjligen provoceras mer av bristen på explosiv action och av det som uppfattas som longörer i en berättelse där begreppet inre skönhet också verkar få en ny innebörd. Och där man kanske vill säga något om kapitalismen och vad de nya förutsättningarna får för konsekvenser på marknaden. Konkurrens råder mellan olika typer av shower, framgår åtminstone implicit. Vad är det nya, det senaste som verkligen fångar uppmärksamheten och blir lönsamt på längre sikt? Om det finns en längre sikt…

Filmen är förmodligen mer fokuserad på sociologi än psykologi. Det är alltid en avvägning att göra. Beteenden i grupp och värderingar som flyttas, snarare en mer ingående inblickar i enskilda personers djupare drivkrafter. Den grundläggande frågeställningen kretsar kanske kring valet mellan att anpassa sig efter en naturlig utveckling eller kämpa emot den. Kanske är det mest av allt biologi det handlar om. Diskussionen om ifall människan så småningom kommer att övergå i en annan art och om det är något önskvärt eller inte. Oundvikligt för vår kollektiva överlevnad?

Filmen som helhet är (inte helt oväntat) både så tillspetsad och tankeväckande att den inte går att avfärda. Kanske för påträngande i sitt explicita illustrerande av sina poänger för att vara helt njutbar. Allt beror på personliga preferenser. Framförallt är den sökande och stämningsladdad, gjord med ett slags övertygelse som gör intryck. Komplett mästerverk på alla områden? Troligen inte. Men ett komplext stycke dramadystopi som – i likhet med allt annat i samma genre som någonsin producerats – vill säga något om vår egen samtid. Det är inte självklart vad som i så fall sägs. Är David Cronenberg i grunden optimist eller pessimist? Många skulle väl spontant sätta sitt huvud eller någon annan mindre essentiell kroppsdel i pant på det sistnämnda. Men det beror helt på vad man menar även med de två antonymerna. Vad vill vi att människan ska vara egentligen?

© Johan Lindahl
2023-08-20

Originaltitel: Crimes of the Future
Kanada/Grekland/Storbritannien, 2022
Regi: David Cronenberg
Med: Viggo Mortensen, Léa Seydoux, Kristen Stewart, Scott Speedman, Lihi Kornowski, Don McKellar, Nadia Litz, Tanaya Beatty, Welket Bungué, Yorgos Pirpassopoulos, Sotiris Siozos

Genre: Drama, Sci-fi, Thriller
Svensk biopremiär: 2022-10-07
Hemmabio: 2023-01-09

Sök