Cyrano (2021)

Melankolisk men medryckande musikalversion av klassisk romans med förhinder

4 russin

Hur många versioner finns det av den här berättelsen egentligen? Hur många behövs och hur många har jag själv egentligen tagit del av? Den komiskt orienterade och moderniserade ”Roxanne” med Steve Martin var i alla händelser minnesvärd om jag minns rätt. Och visst existerar åtminstone en färgsprakande och väldigt fransk filmadaptation med Gérard Depardieu. Den tragikomiska skrönan om en underhållande charmerande fäktarfigur som har ordens gåva men inte upplever sig tillräckligt attraktiv för den han älskar, den håller ju ändå för att återberättas i olika varianter. Även den här tagningen kanske från början ser ut som en lättsam och livaktig interpretation med svällande balklänningar, glamouröst societetsliv, färgglada scenerier och löften om ett lyckligt slut.

Men det antar mörkare nyanser efterhand. Byggt på en musikalversion från scenens värld är den konstant sammanlänkad med hjälp av sånger. Och jag köper det. Inte för att sjungandet är huvudrollsinnehavaren Peter Dinklages starkaste sida – men han har känsla för dramatik. Och är det strikt skönsång du efterlyser finns det andra som kompenserar. Inte minst motspelerskan Haley Bennett i rollen som Roxanne (om hon nu sjunger själv, vilket jag för ögonblicket förutsätter). Om inte annat ska de tidigare ha framfört pjäsen tillsammans på scen. Överhuvudtaget vilar det något av familjeföretag över projektet. Dinklages fru har omarbetat originalmanuset för den här tolkningen och Bennett är tydligen i ett förhållande med regissören. Flyhänta fäktscener ingår, liksom romansdrypande dialoger, poetiska kärleksförklaringar, svartsjuka och svängom på dansgolv. Men det finns alltså ett påtagligt mörker här. En melankoli som alltmer tar överhanden och ett pågående krig som också vävs in konkret i handlingen.

Ordens mästare som motvilligt men övertygande hjälper till att sälja in någon annan som romantisk hjälte inför kvinnan han egentligen vill ha men inte vågar öppna sig för; storyn är välbekant redan för de flesta som kan tänkas intressera sig för ”Cyrano” Anno Domini 2021. Var kommer den här varianten att landa? Jag hävdar åtminstone att det blir två timmar som binds ihop med påfallande känsla för passande form och tidigt identifierar sig som en typ av film just du kan avgöra om det är din bag eller inte.

Om jag inte varit tydlig nog, följer man i stort musikalformens regler och det emotionella tilltalet tillåts givetvis övertrumfa ren logik och kontinuitet relativt regelbundet. Men det fungerar absolut på sina villkor, rentav glänser och visst finns kemin där mellan de tu som känner varandra, men inte så väl som de tror – och som kanske, eller kanske inte, kommer att inse vad de verkligen betyder för varandra. Frågan är hur lång tid det i så fall kommer att ta och om resan dit är värd sitt pris. Men ur ett rent konstnärligt perspektiv och förmågan att fängsla är svaret – ja.

© Johan Lindahl
2023-05-01

Foto: SF Studios

Originaltitel: Cyrano
Storbritannien/USA/Kanada, 2021
Regi: Joe Wright
Med: Peter Dinklage, Haley Bennett, Kelvin Harrison Jr., Ben Mendelsohn, Monica Dolan, Bashir Salahuddin, Joshua James, Anjana Vasan, Mark Benton, Ruth Sheen

Genre: Drama, Musikal, Romantik
Svensk biopremiär: 2022-04-22
Hemmabio: 2022-08-08







     

Dela |