The Woman King (2022)

Slående filmisk film om ett mindre känt förflutet

4 russin

Dahomey. Jag har bestämt för mig att det fortfarande syntes på vissa världskartor för några decennier sedan, innan landet i sin nuvarande skepnad bytte namn till Benin. Kungariket Dahomey som skildras i filmen täcker kanske inte in exakt samma yta, men har uppnått en viss historisk ryktbarhet, inte minst på grund av det som filmen framförallt kretsar kring: Agojie - kvinnliga krigarpatruller som försvarade kungadömet mot yttre fiender. Händelserna i filmen startar en bit in på 1800-talet. En tid av inre motsättningar i området mellan olika folkgrupper och mindre riken, samt - inte att förglömma - slavhandel över Atlanten med européer och en del afrikanska härskare inblandade.

Just slavhandeln är en central plot point som också väckt kontroverser. Främst i form av påpekanden om att just det här kungadömets egen roll i de transaktionerna troligen tonas ner. Berättelser kan som bekant betona lite vad de vill och det är svårt att se den här filmen och inte inse att dess dramaturgi följer en mall, ett beprövat mönster. Dramatiken, persongalleriet och dess inbördes relationer har anpassat sig efter vad en fungerande filmintrig kräver.

Soundtracket osar ibland lite väl mycket av ”Lejonkungen” och dialogerna är gärna symboltyngda och kärnfulla snarare än snitsiga. Det är liksom inte poängen att de ska vara överdrivet spirituella, men ett och annat inspirerande tal är givetvis insprängt. Liksom laddade meningsutbyten som röjer mörka hemligheter och rivalitet, undertryckta känslor och förlösande avslöjanden - precis som seden kräver. Det här är en film som följer klassiska Hollywood-regler men väljer att framhålla ett inte alltför ofta dramatiserat kapitel i världshistorien.

Att filmiska epos på något slags historisk botten kan vara eldiga och engagerade utan överdriven omsorg om historiska fakta är ”Gladiator” och ”Braveheart” bara några tacksamma exempel på. Vill du tränga djupare i vad som eventuellt är mer sannolikt och inte i den här filmen, sök bara på ’The Woman King historical accuracy’ eller liknande, välj och vraka sedan bland inläggen. Historiska sammanhang är oftast mer komplicerade än det finns plats för i en (som i det här fallet) drygt två timmar lång odyssé genom ett härdande landskap med överdåd av naturlig skönhet och dansant livsglädje varvat med knallhårda kamper på liv och död. Här fäktas frenetiskt och vevas med diverse vapenslag, där syftet framför allt är att framhäva viljestarka och vältränade kvinnor som med förhållandevis lågbudgeterade hjälpmedel bekämpar fiender utrustade med skjutvapen och tillgång till hästar men utan samma offervilja och individuell innovation på slagfältet.

Här finns den hårt prövade, ärrade generalen (Viola Davis) som sammanbitet leder sina styrkor och fostrar färska rekryter, hennes likaledes krigshärdade närmaste kvinnor som ibland må ifrågasätta hennes principer men absolut inte öppet, för ordningens skull. Och så inte minst filmens verkliga huvudperson; unga rekryten Nawi (Thuso Mbedu) som familjen inte lyckas gifta bort, väljer att ta värvning i kvinnoarmén och får lära sig vad smärtornas väg innebär. Hon är Tom Cruise i ”Top Gun” för den här filmen, envis och målmedveten men med viss oförmåga att underordna sig auktoriteter och följa regler. I marginalen möter vi också utbölingar som den besökande unge mannen från ett utrikeshandelssällskap som själv har blandat ursprung och försöker finna sina rötter på platsen, samtidigt som han troligen kommer att tvingas välja sida i en större konflikt som lurar i vassen.

Om jag kan hysa mindre invändningar mot manus och dess brist på egentlig originalitet, så applåderar jag entusiastiskt ambitionerna att måla upp en svunnen värld och få den att svänga. Även om första halvan av filmen i princip är ett enda långt träningsläger byggs givetvis upp mot den verkliga konfrontationen och för oss fåtaliga som fortfarande föredrar mer analogt arrangerad action snarare än det dominerande digitalförstärkta som tagit över i branschen, så är ”The Woman King” gammalmodig på goda grunder. Man har vinnlagt sig om det visuella tilltalet, det genuint fysiska och kännbara där extrem vighet och voltande i luften ändå är iscensatta med markkontakt och mödosam noggrannhet som skvallrar om att själva inspelningen knappast kan ha varit helt smärtfri.

Det var långt ifrån en full salong där jag och min fru såg filmen och med innevarande konkurrens så här i årets slutskede kommer det knappast vara en av de mest sedda biofilmerna i detta land, detta år, men ändå är det något som rekommenderas att ses just i det formatet. ”The Woman King” är Big Screen Cinema i första hand. Och innan jag glömmer det, insprängt i eftertexterna förekommer en liten koda som kanske inte tillför intrigen något livsavgörande men säger något om karaktären och de kvinnliga krigarnas syn på existensen. Sammanfattning: slående filmisk film som spontant fängslar med sin fartfylldhet och kanske framförallt spänst.

© Johan Lindahl
2022-12-03

Foto: Sony Pictures
- Manikyr ÄR viktigt, särskilt för oss på slagfältet. Glöm aldrig det!

Foto: Sony Pictures
Dahomey. Where we take kingdomrunning seriously.

Originaltitel: The Woman King
USA, 2022
Regi: Gina Prince-Bythewood
Med: Viola Davis, Lashana Lynch, Thuso Mbedu, Sheila Atim, John Boyega, Jordan Bolger, Hero Fiennes Tiffin, Jimmy Odukoya, Masali Baduza, Jayme Lawson, Angélique Kidjo

Genre: Action, Drama, Historia
Svensk biopremiär: 2022-11-25
Hemmabio: 2023-02-20







     

Dela |