The Voyeurs (2021)
På spaning efter ett pännande liv på andra sidan gatan
Är det här en bra film? Är det viktigt?
Faran i att fixera sig vid att spana på andra i smyg, kanske särskilt grannarna, är något som flera filmer varnat för. Med start i Hitchcock. Nej - säkert inte start, men han har ändå satt standarden. Någon som vill argumentera emot? När den här jämförelsevis lättviktiga och inte direkt hyperambitiösa korsningen mellan erotisk thriller och studie i pseudopsykologi dimper ner gör den i alla fall sitt jobb, så tillvida att om du väl passerat halvtidsstrecket vill du nog veta hur den slutar. Innan den verkligen
är slut har filmen skruvat sig några varv runt sin egen axel. Några för mycket för att inte vara svårsmält om man tog den på fullt allvar. Men så dags är det klart att just detta är inte ett absolut krav för att ha viss behållning av ”The Voyeurs”.
Ungt par med aningen osäkert förhållande till varandra har hittat en ny och fräsch lägenhet i Montreal. Eller i varje fall rymlig, en sådan där generöst tilltagen enrummare som tycks förekomma oproportionerligt ofta just på film. Han sysslar med reklamfilmsjinglar, hon med optikerverksamhet och ingen av dem ser sig själva som särskilt speciella. De letar efter sina egna livsmål och kanske även efter varandra. Så upptäcker de ett glamouröst par i en annan spektakulär våning på andra sidan gatan som lämnar insynen bokstavligen vidöppen så att andra ska kunna se vad de sysslar med. Oavsett om det är någonting som andra borde se eller inte. Och är de verkligen så glamourösa och lyckliga? Nej, frågetecken uppstår snart. Den framgångsrike fotografen och hans flickvän/modell lever på ytan det lyckade livet, men egentligen har de synbarligen grava relationsproblem.
Grannarna som börjat spana blir allt mer indragna i vad som händer på andra sidan gatan, vilket påverkar dem själva i grunden. Sedan börjar det snurra på allvar. Men låtom oss stanna där med beskrivningar av själva handlingen. För den kommer som sagt att fortsätta vrida sig och väcka frågetecken kring vad själva poängen kommer att vara. Instucket i marginalen kan skönjas en underliggande, vagt uttalad reflektion kring hur det här med privatliv och personlig integritet tycks ha försvunnit, delvis för att vi själva låter det hända i den nya sköna världen.
Explicit är det först en lättsam komedi som glider över i thrillerform utan att riktigt bry sig om att förfina sitt koncept, men ändå blir förvånansvärt underhållande. Slutsträckan är i princip full-on bloody bonkers, på ren svenska. Vänta, behövdes det svar på frågan om det verkligen var
bra eller inte?
© Johan Lindahl2022-02-12