Askungen (2021)
Svängig musik men svagare manus
Funky! Redan i de första skälvande, dansande minuterna fastslås att den här versionen av ”Askungen” minsann inte ska se ut - eller låta - precis som alla sina föregångare.
Det här är en oförblommerad musikalversion, där man brister ut i sång och dans vid alla upptänkliga tillfällen. Strofer och harmonier kan kännas igen. Främst för att det musikaliska materialet till stor del hämtats från de senaste decenniernas hitlistor. Madonna, Queen, Janet Jackson, Ed Sheeran med flera har svarat för originalen. Jo, en smula Mozart och Schubert slinker med också. Rolltillsättningen har delvis uppenbart styrts av behovet av att kunna hålla en ton. Som för huvudrollsinnehaverskan Camila Cabello och Idina Menzel som den mestadels elaka styvmodern. Nåja, här låter de generöst nog även Pierce Brosnan försöka sig på att brista ut i serenader, vilket alla som sett ”Mamma Mia” vet är ett svårsålt koncept, men kan fylla en funktion som avspänningskomik.
Inte för att det behövs så mycket av den varan egentligen. Det här är knappast ett allvarligt menat försök att uppamma någon mörkare originalhistoria och söka de dolda djupen. Däremot märks målsättningen att modernisera sensmoralen och leverera ett mer tidsenligt budskap i grunden. Inte direkt subtilt serverat; idén att även en prins borde kunna välja sin livsväg, att en prinsessa ibland kan vara mer lämplig att ta över tronen, att en kung som suttit länge vid makten påverkas av den och kanske behöver lyssna mer på sin omgivning - inklusive hustrun. Eller att unga företagsamma kvinnor kan tänkas leda företag, vilket är ett av den här Askungens mål i livet. Hon vill designa kläder, något hon tränar på i den där källaren där hon huserar, som seden bjuder lite lagom förtryckt av styvmorsan och de två styvsystrarna (eller är de plastsystrar - vilken är den korrekta biologin och terminologin här egentligen?). De två går för övrigt mest i mammans ledband och är kanske inte så aktivt förtryckande i egen rätt den här gången.
Storyberättandet och dialogen är inte det mest fantasifulla, det ska sägas. Det handlar mer om att sätta färg på tillvaron och följa en trend som man väl trots allt kan skönja det senaste året; att efter (och fortfarande under) en tungsint era för många, dra till med någonting klämkäckt och allmänt upplyftande. Filmen ska i första hand svänga, helt enkelt. En gospelkör fyller emellanåt funktionen som grekiskt korus. Cabello i centrum sjunger i princip lika mycket som hon pratar. Överhuvudtaget rycker filmen igång med påfallande liv och lust och kaxig koreografi, men har sedan problem att hålla i sitt momentum och tenderar att plana ut i perioder. Den allmänna gladlyntheten och ensemblekänslan ger helheten tillräcklig lyster för att det ska landa i två ganska trevliga timmar. Men den i delar av marknadsföringen utlovade djärvheten är inte så utmärkande i praktiken.
© Johan Lindahl
2021-10-12
Originaltitel: Cinderella
Storbritannien/USA, 2021
Regi: Kay Cannon
Med: Camila Cabello, Nicholas Galitzine, Idina Menzel, Minnie Driver, Pierce Brosnan, Billy Porter, Tallulah Greive, Maddie Baillio, Charlotte Spencer, James Corden, James Acaster, Romesh Ranganathan
Genre: Komedi, Musikal, Romantik
Svensk biopremiär: 2021-09-03
Teman: Originalproduktion från Amazon
Ingår i följande teman
