Tigrar (2020)

Bra om besatthet och bollspel

4 russin

Välkommen tilli fotbollens grymma värld, på nivån precis under toppen. Där unga killar med en blandning av kaserndisciplin, socialdarwinism och psykologiskt lömska, väl inövade tal från ägaren dras in i sekten. ”Är du en som kan göra uppoffringar för din dröm?”

För Martin Bengtsson är svaret sjävklart. Det unga löftet har ensam gjort resan från Sverige till Milano där han ska bevisa sig i Inters Primaveralag för att försöka vinna en plats i den äkta varan. Ljuspunkter saknas inte. Som amerikanske målvakten Ryan som blir både ciceron och vän bland mestadels fientliga konkurrenter, och senare kärleken till den jordnära modellen Vibeke, vars morbida bakgrundsbild på mobilen ger filmen dess titel. Det blir galna fester och chansen att kliva ut på San Siro inför tiotusentals hurrande fans. Men det här handlar främst om hur sporten kan bryta ner. Ta en till gränsen. Hur den kan bli en drog mer farlig än den påse hasch som får ungdomarnas övervakare att införa drakoniska åtgärder i huset där de bor. De är köpta och de ska lyda.

Man behöver inte ha överseende med några blessyrer och brister för att dras med; den här filmen är nog precis vad Ronnie Sandahl (manusförfattare till ”Borg”, med mera) tänkte sig när han för ganska länge sedan insisterade på filmrättigheterna till Bengtssons självbiografiska bok ”I skuggan av San Siro” från 2007. Den är nervig och stilsäker och driver på i precis rätt tempo för att man ska kunna landa i de många uppslukande scenerna utan att det blir statiskt. Men jag gissar att huvudrollen spelas bättre än Sandahl vågat hoppas på vid manusstadiet. Erik Enge gör Martin till en helt fokuserad och socialt osmidig men inte osympatisk karaktär, spänd och ambitiös men klart mänsklig.

Det är inte i första hand andra sportfilmer jag associerar till för att hitta jämförelser. Snarare är det ”Black Swan” som gör sig påmind (här finns till och med en jobbig scen med en tandställning som känns riktigt Aronofsky), och inte minst det lysande trummisdramat ”Whiplash”. Den handlar om när ambitionen blir till psykisk ohälsa, eller besatthet för att använda ett mer dramatiskt ord. Men utan att säga för mycket känns det värt att nämna att det här inte är en total tragedi. Det är en film om den nästan desperata frågan: om det här inte är mitt liv, vad ska jag annars göra? Men den har också plats för en del komedi, som när Martin köper en bil utan att ens veta vad som är gas och broms.

Filmen utspelar sig i mer eller mindre modern tid, att döma av mobiltelefonerna, och eftertexterna säger ”fritt efter boken”, så visst finns det plats för kreativitet. Men de drar det aldrig så långt att det känns som ett krystat försök att spela på de dramatiska strängarna. Tvärtom känns filmen disciplinerat kontrollerad, och väldigt levande, exakt samtidigt. Det är väldigt imponerande alltihop. Och bra!

FOTNOT

Den här intervjun med Martin från SvenskaFans är minst sagt intressant, och lite sorglig, att läsa såhär med facit på hand:
https://www.svenskafans.com/italien/34475

© Anders Lindahl
2021-01-31



Originaltitel: Tigrar
Sverige, 2020
Regi: Ronnie Sandahl
Med: Erik Enge, Alfred Enoch, Frida Gustavsson, Lino Musella, Maurizio Lombardi

Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2021-01-31
Teman: Fotboll Göteborg Film Festival 2021


Ingår i följande teman


Fotboll

Göteborg Film Festival 2021





     

Dela |