Knightfall -säsong 2 (2019)

Det svänger mer än sist

3 russin

Har det inte hänt något här? Efter en första vända som började högst icke-lovande och stadigt led av stelbenthet och klyschbemängdhet som hindrade serien att uppnå de stordåd som alla karaktärer i den tycktes sträva efter, så började den mot slutet ändå likna någonting mer engagerande, oavsett hur mycket av den historiska sanningshalten som prioriterades eller inte. Och kanske var det just när den släppte alla pretentioner på trovärdighet som den blev lite roligare. Ganska omgående i den andra säsongen syns det att producenter et al gjort annorlunda estetiska ljud- och bildval samt klyftigt nog dumpat en del av de mindre intressanta karaktärerna till förmån för kaxigare nykomlingar och överhuvudtaget mer - energi.

Inte minst har den Luke Skywalker, alltså gamle Mark Hamill, i långt grått skägg och bister uppsyn som läromästare för noviser i Tempelriddarorden. En riktig gammal tjurskalle som fortfarande kan fäktas och verkligen vet hur man kör med folk. Men kanske förhoppningsvis med något slags vällovligt syfte. Hur man nu mäter sådant i den här världen.

Här återknyter vi bekantskapen med ett Frankrike, fortfarande under tidigt 1300-tal, där kungen Filip IV ”den sköne” numera ståtar med skägg och biter sig i tungan av ilska över att ha blivit förrådd av sin numera döda drottning. Så som han uppfattade situationen i alla fall. Hans stöddige son Louis har kommit tillbaka till hovet från någon längre utflykt och och introduceras som en handlingskraftig kille med stora ambitioner. Prinsessan Isabella spelas av en annan skådespelerska än förut, kan noteras. Andra figurer har bytt frisyrer och utstyrslar. Vi får veta att det kan finnas organiserade satanister ute i de franska skogarna. Samt att, vilket kanske inte var en nyhet, katolska kyrkan brände vissa dömda kättare på bål under medeltiden, till exempel så kallade katarer.

Första säsongens huvudperson Landry (Tom Cullen) tidigare högt uppsatt i hierarkin, har degraderats och får i princip börja om från början för sina köttsliga försyndelser. Han verkar vara en reko kille, men opererar kanske för mycket med hjärtat och inte med hjärnan. Han vill dock inte lämna sin älskade orden - hur mycket de än förnedrar honom och låter honom få veta att han inte längre är värdig att bära deras kavata kostymer med det röda korset på vit botten.

Här får alltså tronföljande sonen Louis stort utrymme, liksom den bittre och besvikne före detta tempelriddaren Gawain som nu betraktar sina forna bröder som fienden. Kunglige rådgivaren de Nogaret fortsätter smida och genomföra allt mer infernaliska planer, samtidigt som en inblick i hans förflutna förklarar en del av drivkrafterna bakom. Ett gäng djävulsdyrkare ställer alltså till förtret i vildmarksmiljö och prinsessan Isabella intrigerar vidare på slottet. Intrigen i sig kanske inte är bättre än tidigare, men någonstans känns den mer driven och distinkt. Ibland till och med lite drabbande. Vilket jag absolut inte trodde serien var kapabel till i början. Men nämnde Mark Hamill som den massivt krävande magistern och mystiske gammelgubben lyfter en del bara på egen hand.

En rättskaffens riddarorden bestående av spetälskedrabbade soldater. Vet inte riktigt hur mycket den har med historien och verkligheten att göra, men kan ju vara fullt möjligt. Det är mycket som skarvas och komprimeras och koncentreras, dras ifrån och läggs till här. Exempelvis läggs alltså mycket fokus på kronprinsen Louis, men hans två historiskt belagda bröder är här osynliga så långt jag kan se.

Prinsens problematiska relation med sin hustru blir en del av intrigen. Något som ska ha sin grund i verkligheten, men den så kallade Tour de Nesle-skandalen som hemsökte hovet strax efter uppgörelsen med Tempelriddarna hanterar serien på sitt eget lilla vis, som så mycket annat. ”Knightfall” väljer att porträttera prinsessan Isabella som en femme fatale utan direkt försonande drag och kunde verkligen gjort något mer kreativt med henne.

Vid ett tillfälle introduceras en maskin kallad Järnjungfrun. Jo just den, som väckt så många fantasifulla idéer till liv, men som enligt många historiker är högst tveksamt om den någonsin använt på riktigt. Vem vet. Inte minst finalen är frikostigt garnerad med spektakulära sekvenser som inte har så mycket med dokumenterade fakta att göra. Du behöver nog inte ens ha grundläggande förkunskaper för att inse hur mycket konstnärlig frihet de unnat sig. Men det svänger ändå betydligt mer än när sagan började. Trots att avslutningen parallellt är både rödglödgad och rumphuggen. Tänkte de sig en fortsättning?

Historia komprimeras och klyschorna har man naturligtvis inte helt frigjort sig från. Men som sagt, här finns mycket att bygga på och berätta om. Och igen, den här aningen kortare andra säsongen uppfyller delar av den potential som den första försnillade. Allt är lite mörkare, dovare, gråare och samtidigt skarpare. Och jag bryr mig faktiskt om vad som händer huvudpersonerna även om ramarna i berättelsen är kända och egentligen utgår från en storslagen dokumenterad tragedi, med stor sannolikhet justitiemord och en sedelärande studie i maktmissbruk.

© Johan Lindahl
2020-10-31

Credit: hbonordic.com.

Originaltitel: Knightfall - Season 2
USA, 2019
Regi: Rick Jacobson Samira Radsi
Skapare/show runner: Don Handfield Richard Rayner
Med: Tom Cullen, Pádraic Delaney, Simon Merrells, Julian Ovenden, Ed Stoppard, Tom Forbes, Mark Hamill, Genevieve Gaunt, Matthew Marsh, Nasser Memarzia, Claire Cooper, Jim High, Clementine Nicholson, Peter O'Meara

Genre: Action, Äventyr, Drama, Historia, TV-serie

Relaterat: Knightfall - säsong 1 (2017)







     

Dela |