Begärets dunkla mål (1977)
En åldrande auteur utforskar tvåsamhetens väsen. Ungefär.
- Jag respekterar kärleken för mycket för att köpa mer kärlek. Jag har älskat nästan alla kvinnor som jag har haft. De andra kan jag räkna på fingrarna.
Från regissören som gav dig, ja - en eller annan mardröm kanske? Eller allmän olust? Att få publiken harmonisk och optimistisk var väl aldrig den här filmskaparens främsta mål i livet. Men nu när jag hävdar det så här självklart, inser jag hur få jag faktiskt har sett av hans filmer. Hitintills. Det här är i alla fall en av dem. Och en av de mer omtalade.
I det Europa där ”Begärets dunkla mål” utspelas tycks terrordåd vara så frekvent förekommande att den äldre distingerade herre som är huvudperson i den här historien närmast rycker på axlarna när en bilbomb briserar på hans egen gata och muttrar något om att ’…jaså, här också’. Det fanns ett flertal radikala rörelser på kontinenten under 1970-talet, men det är inte det temat som är huvudsaken här. Den äldre gentlemannen (om han nu borde betraktas som en sådan) ska ta ett tåg mellan två kontinentala metropoler när en ung kvinna dyker upp och förebrår honom, varpå han helt sonika tömmer en hink vatten över henne. Hans kupégrannar blir av någon anledning nyfikna på orsaken varför. Så, varför inte ägna restiden åt att berätta? Sålunda rullas bakgrunden upp i en serie tillbakablickar.
En liten not av intresse kanske: om den unga kvinnans identitet kan verka förvirrande så spelas hon helt enkelt av två olika aktriser vid olika tillfällen. Om jag förstått rätt, är förklaringen helt enkelt att en annan skådespelerska fick sparken och sedan ersattes med två kollegor av något slags praktiska skäl. En av dem heter Carole Bouquet och är kanske mest känd som Bondbrud från ”Ur dödlig synvinkel” några år senare.
Den äldre mannen förefaller ha gott om pengar och försöker i princip köpa kärleken, åtminstone i det här fallet, i någon mening. Även om han inte är fullt medveten om det. Kvinnan är ung och lite flyktig med en oförmåga att behålla ett arbete under längre tid. Mannen är frustrerad. Hon förstår inte varför. Deras förväntningar på ett förhållande är inte riktigt identiska. Om det nu är ett förhållande. Flamencoscener livar upp när longörer och aningen ofokuserade partier riskerar att ta över.
”Begärets dunkla mål” kan säkert uppfattas som provocerande bitvis. Just bitvis. Den är säkert tänkt att vara det också ibland, men inte så radikalt chockerande. Det puttrar på med sina komplikationer och humörsvängningar hos huvudpersonerna. Framför allt är det väl de sista 20 minuterna som erbjuder mer temperament och tillspetsning. Det känns också som om ju längre filmen lider får Angela Molina göra de mer dramatiska scenerna i förhållande till Bouquet som alltså spelar samma rollfigur. Även om de byter av varandra titt som tätt och ibland under pågående scener. De har inte direkt samma spelstil och är inte så lika att man skulle kunna förväxla dem. Vad farbror Buñuel än haft för strategi i åtanke med dubbelcastingen försöker han aldrig på allvar få dem att smälta samman till en person. Kanske säger det något om hans syn på rollfiguren Conchita och vad vet jag, kanske om kvinnor i allmänhet. Det här blev hans sista film och troligen har han haft lättare att identifiera sig med den manlige protagonisten som förundrat utsätter sig för alla snabba svängningar som den betydligt yngre flickvännen är kapabel till.
Den politiska kommentaren verkar mest vara en lätt parodisk anspelning på dåtidens rädsla för vänster- eller ibland högerradikala terrorkommandon i Europa. Buñuel förefaller inte överdrivet intresserad av att fördjupa sig i den frågan. Så – vad är han intresserad av? Människors motsägelsefullhet och maktbalansen i en relation, kan man anta. Frågan om vad begär betyder och möjligen vad äkta kärlek är, om det existerar överhuvudtaget. Men några glasklara svar på något av det där ska vi inte förvänta oss få presenterade heller.
© Johan Lindahl
2023-05-11
Originaltitel: Cet obscur objet du désir
Frankrike/Spanien, 1977
Regi: Luis Buñuel
Med: Fernando Rey, Carole Bouquet, Ángela Molina, Julien Bertheau, André Weber, Milena Vukotic, María Asquerino, Ellen Bahl, Valerie Blanco
Genre: Drama, Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 1977-11-19
