Penny Dreadful: City of Angels (2020)

Ny stad. Ny story. Alla är änglar.

3 russin

Tre säsonger gick den. Och tog sedan slut ganska tvärt, men ändå med en rejäl utgångssmäll. Det blev en av mina favoritserier under förra decenniet, helt enkelt. ”Penny Dreadful” utspelades åtminstone mestadels i och kring London något sekel tillbaka i tiden. Kan man flytta till konceptet till en annan tid och plats utan att förlora det som gjorde föregångaren så speciell? Mannen bakom originalet, Mr John Logan, har i alla fall gjort ett försök. Med förväntan och viss bävan har vi kunnat följa resultatet rullas upp.

Tiago Vega (Daniel Zovatto), den första mexikanskättade polisinspektören i Los Angeles presenteras. Han har knappt fått den eftertraktade brickan i handen innan han och ärrade veterankollegan Michener (Nathan Lane) kallas till en brottsplats med synnerligen bisarra inslag: döda kroppar arrangerade på ett högst ovanligt sätt med något liknande rituella och ceremoniella förtecken. Peter Craft (Rory Kinnear som återvänder i ”Penny Dreadful”-tjänst) gör en läkare med tysk bakgrund. Och vi ser en stad full av spänningar mellan olika grupper. Det handlar om smältdegeln Los Angeles år 1938. Natalie Dormer från ”The Tudors” och ”Game of Thrones” gör något slags, ja vad? En inte helt mänsklig varelse med övernaturliga förmågor att skifta skepnad och åstadkomma både förförelse och förödelse. Är det flera personer, eller en och samma i olika uppenbarelser? De har i alla fall inflytande över händelseutvecklingen.

- Man kan inte stå i vägen för framsteg! trumpetar makthavaren Mr Townsend när han möter motstånd från latino-befolkningen i ett område på väg att genomborras av en planerad motorvägsled.
Och ser man på, den milde tyske läkaren visar sig ha ett förråd med nazistrelaterade attiraljer och skäms inte för att marschera med andra och visa upp dem. Kom ihåg att under den här tiden före andra världskriget var det inte alls självklart att USA skulle blanda sig i aktivt. Och det fanns aktiva nazister även där. Redan introduktionssträckan kokar ihop en gryta av politiska och etniska spänningar, förkrigsatmosfär, idéer om den amerikanska drömmen kontra orättvisa förutsättningar, socialrealism (om än teatraliskt iscensatt) samt en skopa mysticism. Hur kommer den mytiska folktrofiguren Santa Muerte in i det här? Och den svartklädda gestalten (en av Natalie Dormers inkarnationer) som osedd av massan lockar fram människors mest destruktiva sidor och bidrar till upptrappande konflikter?

Som vi kan vänta oss blandas det moderna samhällets framväxt med mytologi och skräckinslag. Men det är viktigt att ställa om och inse att det här är en ny story, ny plats och miljö, en något senare historisk period med andra underliggande samhällskonflikter som bas. Här förekommer upplopp och kravaller, etniska motsättningar, liksom en poliskår som inte framstår i direkt progressivt ljus. Mäktiga intressen, politik som infiltreras av krafter utifrån. En karismatisk församling med många anhängare och en uppsjö människor som troligen har något att dölja. Ett makabert mordfall att lösa och en polisledning som inte verkar så noggrann med att de verkligt skyldiga åker fast för det, snarare prioriteras att en officiell version av sanningen presenteras raskt i det turbulenta klimat som råder. Det blir snart tydligt att serien inte direkt eftersträvar att vara exakt vad ”Penny Dreadful” var för London, fast i Los Angeles. Atmosfären är annorlunda. Avknoppningen får intagas på sina egna villkor. Perioden mellan världskrigen på den amerikanska västkusten är populärt föremål för dramatiseringar av någon anledning. Kanske på grund av smältdegelstämpeln och bilden av staden som växer vilt med starka spänningar. Många känner sig instängda i miljonstaden, men havet blir en symbol för frihet.

Mordmysteriet fortsätter vara en röd tråd, men hamnar ofta i bakgrunden. Rasismen i staden är en starkt betonad ingrediens, inte minst den från polismaktens sida. Så ock splittringen inom en mexikansk familj där några vill sätta sig upp mot systemet på olika sätt medan andra håller en lägre profil. Kyrkan (eller sekten) med sin unga karismatiska portalgestalt Molly som ibland tycks tvivla på sin kallelse. Och så den korrupte, uppenbart rasistiske kommunalpampen Townsend som givetvis har en svag sida att utnyttja av dem som vill använda honom för sina syften. Det vill säga, tyskarna som nästlar sig in i samhällskroppen och planerar för Tredje rikets utbredning. Hela ekipaget med olika hjul och kuggar som går in i varandra rör sig inte framåt i rasande fart. All respekt för att John Logan inte vill upprepa sig och göra samma sak igen på annan plats. Det är mycket som är respektingivande med hela hantverket och vad man försöker åstadkomma, så det gäller att bestämma sig för om du har tålamodet att följa med i de vindlande turerna och försöka hitta kärnan. För en speciell atmosfär finns där, liksom personer vi inte alltid vet vad vi ska tro om. Kanske framför allt vad Natalie Dormers olika skepnader egentligen representerar.

- Så du tänker sätta en rasistisk demagog i Vita huset? Vem skulle rösta på honom?
Uppdaterad film noir med stänk av skräck? En berättelse nedsänkt i en specifik miljö och period men bestämt inriktat på att vilja säga något universellt även om i vår tid. Hur väl den lyckas finns det delade meningar om. Och även om speltiden kunde ha kortats verkar det tålamod som ibland krävs betala av sig mot slutet. Klyschorna finns där. Ibland blir det en överdos politisk predikan kring tolerans och progressiva idéer på bekostnad av storyns behov av oförutsägbarhet. Men de allt snabbare kasten mellan socialrealism och skräckestetik ger mer påtaglig nerv. Under andra halvan av säsongen tycks John Logan & Co lägga vikt vid att komplicera karaktärerna. Några av de tidigare mest endimensionellt skurkaktiga tilldelas mänskliga drag, medan de som i grunden har hjärtat på rätt ställe måste smutsa ner sig för det allmänna bästa. Eller kanske för någon annans enskilda bästa. Det beror på vad saken gäller och vilket av spåren det handlar om.

Är det samspelet mellan de två snutarna, nykomlingen Vega och den åldrande judiske mentorn Michener som sett och hört allt, som mest centralt? Eller är matriarken Maria Vega (Adriana Barraza) knutpunkten med sina kontakter i andevärlden och kampen att hålla samman sin familj parallellt med att klara av sina sysslor i den tyske läkarens successivt mer hälsovådliga hushåll? Dormer fungerar bäst som den sporadiskt återkommande dödsängeln och exiltysk hemmafru som går från förtryckt till något mer skrämmande, liksom som assistent till politikern Townsend. Kanske inte fullt lika övertygande som viljestark latina med upprorisk ådra. Men ovissheten kring om och hur de här gestalterna hör ihop är en del av tjusningen med helheten.

Det handlar påfallande mycket om familj och vad det egentligen innebär. Det är en serie som - ja, det stämmer - har starka politiska undertexter och jag upprepar: John Logan vill tveklöst skicka ett budskap rakt in i vår tid. Ibland är han ruskigt tydlig, nästan påflugen i niten att illustrera riskerna då och nu. Andra frågetecken som väcks längs vägen bryr han sig inte om att räta ut helt och hållet. En del av mystiken består och tanken borde väl ändå vara att komma med en fortsättning. Eller? Men den långt ifrån absolut uppsluppna avslutningen ger vid handen att du vinner en del, förlorar en del och livet kostar på. Det finns en stad att rädda och kanske till och med en hel värld. En del av facit har vi, men serieskaparna kanske vill utveckla någon form av parallell historieskrivning. Historien bakom historien. Som fortsätter skrivas och i viss mån upprepar sig, vare sig vi vill eller inte.

© Johan Lindahl
2020-08-15

Photo Credit: Justin Lubin/SHOWTIME. Credit: hbonordic.com
En spirituell societetsdam i svart.

Photo Credit: Justin Lubin/SHOWTIME. Credit: hbonordic.com
Två glada snutar i en stad full av änglar.

Photo Credit: Justin Lubin/SHOWTIME. Credit: hbonordic.com
En pålitlig politiker som vill stadens bästa.

Originaltitel: Penny Dreadful: City of Angels
USA, 2020
Skapare/show runner: John Logan
Med: Natalie Dormer, Nathan Lane, Daniel Zovatto, Kerry Bishé, Adriana Barraza, Jessica Garza, Michael Gladis, Johnathan Nieves, Rory Kinnear, Dominic Sherwood, Sebastian Chacon, Adam Rodriguez, Thomas Kretschmann, Lorenza Izzo

Genre: Drama, Fantasy, Kriminalfilm, Religion/filosofi, TV-serie

Relaterat: Penny Dreadful - säsong 1 (2014) Penny Dreadful - säsong 3 (2016)







     

Dela |