Westworld - säsong 3 (2020)

Frågor, frågor… Och lite för många fightscener

3 russin

Nystart. Omstart? Ingen har väl påstått att ”Westworld” skulle vara en av de enklaste, smidigaste och lättfattligaste serier som sett dagens ljus på senare år. Responsen har varit därefter. Du kan uppfatta den som perfektionistisk och kylig. Snårig eller rentav obegriplig. Andra säsongen var en lång utdragen slakt, enkelt uttryckt. Och samtidigt en utveckling av narrativet som vred sig några varv om sin egen axel. Förstod jag precis allt? Troligen inte, men gillade det ändå.

Tredje säsongen drar igång med en liten världsturné, där vi återser gamla bekantskaper och stiftar några nya. Framför allt är Aaron Paul, bekant från ”Breaking Bad” ett nytillskott med viss tyngd. Annars är det fullt uppenbart att förra säsongens händelser haft konsekvenser för de överlevande, inklusive människor, artificiella intelligenser och företaget som driver de här mycket specialiserade nöjesparkerna. Alltså där det mesta av handlingen har utspelat sig - fram till nu. Förutom förändrat fokus rent geografiskt ser första avsnittet i den tredje säsongen omgående ut som en designers dröm. Arkitektur, fordon, den futuristiska profilen. Är det så här världen verkligen kommer att se ut inom en snar framtid? Allt är ovisst, nu mer än någonsin.

(Marginalanteckningar: två herrar vid namn D. B. Weiss och David Benioff, mer kända som skaparna av ”Game of Thrones” i serieformat, gästspelar som ett par tekniker. Snabbt och lätt att missa.)

När Thandie Newtons rollfigur Maeve (som jag alltid uppfattat som den mest intressanta och fördjupade av ’värdarna’ - det vill säga de artificiellt utformade individerna) befinner hon och hennes partner sig i något slags andravärldskrigsvärld med påtagligt nazistisk närvaro. Vi kan snart konstatera att det är ännu ett av simulerade samhällen som Delos-koncernen erbjuder. Affärsimperiet med avancerade nöjesparker och extrema upplevelser som grundbultar kanske är skakat av allt som hänt förut, men knappast utplånat. Verkstäderna där ’värdarna’ lappas ihop och programmeras om efter olyckshändelser i parken finns kvar. Någonstans. Men redan i andra avsnittet hinner hela konceptet omvärderas några gånger, med frågor om vem som är verklig, vem som kanske varit en verklig person men inte längre är det, liksom den där alltid återkommande undertexten: vem är mest verklig - egentligen?

Här introduceras också en ny storspelare. Fransmannen Engerraund Serac (Vincent Cassel), en åtminstone självutnämnd visionär historieskrivare. Han kan utan omsvep avfärda mänsklighetens historia som en serie katastrofer fram till att man uppfann ett sätt att kontrollera detta kaos. Men något stör och hotar den fina världsordning han beskriver. Ja, det är lätt att vara lite allmänt lost, förlorad i det världsbygge som demonstreras. Vad är det egentligen som berättas?

Det blir definitivt mer av ”vem är du och vem är jag - levande charader”, för alla huserar inte i de kroppar där de en gång föddes eller installerades. Så även för oss blir det ett fortsatt processande av information och att sortera identiteter. Charlotte Hale (Tessa Thompson) som brukade vara en av de höga cheferna och hamnade mitt i hetluften under andra säsongen är inte längre Charlotte. Åtminstone inte helt och hållet. Hon är fortfarande en hög chef men vem är hon egentligen nu? Dolores (Evan Rachel Wood) är kanske mer och mer Dolores, det vill säga evolverad och ute efter att förändra världen. Hon styr andra och jobbar på sin revolution, vad det nu exakt ska innebära, medan nykomlingen Caleb (Aaron Paul) kastas in i det okända.

Blir det för mycket Dolores igen? Det var en av mina farhågor under den andra säsongen. Hennes uppdrag att förändra verkar viktigt, men hon är så ensidigt målinriktad att ens eget engagemang prövas. Hennes hårdhet och hänsynslösa inriktning på - ja, vad det nu är - måste vägas upp av andra. Andra som är mer… mänskliga. Aaron Paul fyller en sådan funktion. Men när det gäller idéerna och strukturen, vad serien på djupet handlar om och vart allt är på väg är det slående hur mycket de sammanfaller med vårens välkomna överraskning ”Devs”. Frågan om fri vilja och vilka system som egentligen styr världen. Är allt förutbestämt eller förutsett av några som har kontrollen över alla andra? Det är inte så lite konspiratoriskt och informationen om den värld som väntar avtäcks i brottstycken. Det som är fashionabelt och futuristiskt attraktivt på ytan döljer att en del rätt rejäla katastrofer verkar ha kantat vägen dit.

Tredje säsongen av ”Westworld” är en turbulent, på många sätt obekväm och som tidigare lätt förvirrande färd mot målet. Eller ännu ett delmål. En fortsättning på dramat som jag hinner värdera och omvärdera några gånger om i processen. Den apokalyptiska undertexten är knappt ens en undertext utan väldigt fullt synlig. Ödesmättnaden är nästan total i slutet av säsongen. Idéerna finns där, det gäller bara att de matchas av individernas förmåga att väcka intresse.

Världen är i kaos och behov av räddning. Så långt är många överens. Däremot är de inte överens om hur. Och vem som är den Stora Fienden respektive Frälsaren. Vem av dem har egentligen rätt? ”Westworld” fortsätter att inte göra det så enkelt för oss, vilket är respektabelt men också gör även den här säsongen successivt mer och mer svårnavigerad. Frågorna är även efter miljöombytet ungefär desamma. Vem vill vad? Varför? Vad är bäst för planeten och mänskligheten och andra varelser? Liksom; vad händer egentligen? Serien fortsätter kämpa med risken att bli för perfektionistisk och teknokratisk mitt i de stora filosofiska frågorna som exponeras. Generellt sett får tredje säsongen en flygande start för att sedan sladda en smula och leda fram till en final med flera bottnar som både knyter ihop och väcker nya frågor. Men motsättningarna mellan framförallt Maeve och Dolores mynnar ut i fler fysiska fighter än den här redan starkt våldsimpregnerade odyssén kräver.

© Johan Lindahl
2020-07-10

Credit: hbonordic.com.
Dolores.

Credit: hbonordic.com.
Maeve.

Credit: hbonordic.com.
Charlotte?

Originaltitel: Westworld - Season 3
USA, 2020
Regi: Jonathan Nolan Richard J. Lewis m fl
Skapare/show runner: Lisa Joy Jonathan Nolan
Med: Evan Rachel Wood, Thandie Newton, Jeffrey Wright, Tessa Thompson, Aaron Paul, Ed Harris, Luke Hemsworth, Simon Quarterman, Vincent Cassel, John Gallagher Jr., Tommy Flanagan, Lena Waithe

Genre: Drama, Mystery, Sci-fi, TV-serie
Teman: Originalproduktion från HBO

Relaterat: Westworld - säsong 1 (2016) Westworld - säsong 2 (2018)


Ingår i följande teman


Originalproduktion från HBO





     

Dela |