RKO 281 (1999)

Opersonligt om skapandet av Citizen Kane

1 russin

Att göra en film som baserar sig på verkliga, en gång levande, människor och verkliga händelser är aldrig lätt. Åskådarna har då oftast redan en bild av den gestaltade personen eller händelsen, och för att filmen ska bli trovärdig måste den på något vis förankras i den mentala bild som betraktaren har av det gestaltade. Därutöver bör den också fördjupa och utvidga denna bild med nya fakta och eventuella hypoteser. Annars har filmen inte tillfört någonting till det redan kända och är därför tämligen poänglös. När det gäller personer som levde för länge sedan, säg Jeanne d'Arc i filmen med samma namn, William Wallace i "Braveheart" eller kanske till och med Vincent van Gogh i "Vincent & Theo", kan man kosta på sig lite mer kreativ frihet eftersom dessa är mer kända för sina handlingar än som fysiska personer. Värre tycks det vara med personer som man sett i livet, om inte i verkligheten så i alla fall på film. Då höjs kriterierna kraftigt för att den gestaltade personer ska stämma med den inre bild och den för förkunskap man har om densamma. Allt detta är nu sagt för att komma till min slutsats; att Liev Schreiber inte stämmer med min inre bild av Orson Welles. Och det stör mig...

Orson Welles är en veritabel legend i västvärldens filmhistoria. Hans karriär sköt spikrakt i höjden efter hans radiopjäs "Världarnas krig" som fick en stor del av lyssnarskaran att drabbas av panik då de på allvar trodde att marsianer hade landat på jorden. Och vem skulle inte tro på Welles allvarstyngda tordönsstämma? Succén var given och Welles drog iväg till Hollywood där han vid 26 års ålder fullbordade den film som av många anses som filmhistoriens absoluta och oslagbara mästerverk; "Citizen Kane". Produktionen av filmen var dock inte helt oproblematisk. Manuset, skrivet av Welles och Herman Mankiewicz, byggde nämligen till hög grad på den samtida William Randolph Hearsts liv. Och eftersom han råkade vara en av USA:s mäktigaste mediamoguler var han inte en person som man retade ostraffad. Hearst försökte på alla sätt stoppa "Citizen Kane" och han lär enligt vissa källor till och med gått så långt som att ha utövat utpressning på cheferna för de största filmbolagen för att hindra att filmen någonsin visades. Tursamt nog lyckades inte Hearst i sin ambition och "Citizen Kane" kom att bevaras för eftervärlden. Striden mellan Welles och Hearst är ett drama som stundtals är nog så spännande och intressant som filmen själv, och det är också detta drama som framställs i "RKO 281".

Tyvärr lyckas filmen dåligt med sin dramatisering. Personerna är platta och uddlösa och det hela blir tämligen opersonligt gestaltat. Det känns nästan som om regissören Benjamin Ross och manusförfattaren John Logan känt en sådan respekt för "legenden Orson Welles" att de blivit alltför vördnadsfulla, eller för fega kanske man till och med ska drista sig att säga, för att våga sig in på livet på Welles. Ingen av personerna i filmen skildras på något annat plan än den yttre handlingens och det blir i slutändan ganska ointressant. Då läser jag hellre om detta verkliga drama i någon av de otaliga biografier som finns över Orson Welles.

Visst finns det en viss poäng med att motiv och scenografier man känner igen från "Citizen Kane" återspeglas i det Hearstska hushållet eller med att få en bakgrund till det numera klassiska ordet "Rosebud" som jag inte kände till sedan tidigare, men som vanligt hjälper små detaljer föga när själva grunden är dåligt lagd.

© Andreas Hallgren
2001-01-05



Originaltitel: RKO 281
USA, 1999
Regi: Benjamin Ross
Med: Liev Schreiber, James Cromwell, Melanie Griffith, John Malkovich m.fl.

Genre: Drama
Teman: Meta

Relaterat: Citizen Kane (1941)


Ingår i följande teman


Meta





     

Dela |