Jurassic World: Fallen Kingdom (2018)
"Genetic power has now been unleashed. And of course, that's gonna be catastrophic."
Om du har bråttom: uppföljaren till ”Jurassic World”, regisserad av ”Barnhemmet”-regissören Juan Antonio Bayona, gör ungefär vad den ska.
Claire och Owen möts igen (efter ett brustet förhållande utan djupare ärr) för att rädda några av de förvildade dinosaurierna från den nu övergivna parken på ön Isla Nublar, vars vulkan har vaknat till rejält. Beställaren av detta hjältedåd är Hammonds hittills okända medarbetare Lockwood, nu grånad rikeman med stort gods på fastlandet.
Det blir ännu en omgång tjusigt iscensatta katastrofer och berg-o-dalbane-spänning med otaliga sista sekunden-räddningar. Och en hyfsat fet överraskning som jag faktiskt inte förutsåg alls, eftersom filmen var tillräckligt underhållande för att distrahera mig från det kanske uppenbara.
Överraskningar är annars inte filmens signum. Formen och ’twistarna’ känns igen från många håll, inklusive samma franchise. Det är inte en ’bugg’. Orimligheter och klyschor är inget som till exempel en dinointresserad tioåring, rimligen filmens främsta målgrupp, stör sig på även om denne är fullt kapabel att notera dem. Sonen var kort och gott totalt och fullständigt nöjd med den film han sett fram emot så länge eftersom den Levererar. Den levererar utmärkta effekter, olika miljöer (en stor del av filmen utspelar sig i en stor herrgård snarare än på någon av öarna), en livsfarlig ny hybrid och karaktärer han gillar. Den är Rätt och Riktig.
Gamle favoriten Ted Levine har en ganska stor roll och ser stenhård ut i 60-årsåldern, noterar jag för egen del, och veteranerna Geraldine Chaplin och James Cromwell har viktiga biroller. Pratt och Howard utgör ett stabilt nav med glimten i ögat och de nya, yngre förmågorna gör vad de ska utan risk för Oscarnomineringar. Goldblum levererar klokskaper i smått malplacerade scener från något senatutskott, men det här är en film där även det fåniga känns ganska sympatiskt och "hommagigt" snarare än bara dumt.
Slutet tar konceptet och temat längre än jag väntat mig och kunde faktiskt ha varit slutet med stort S, men visst blir det en tredje del. Och gärna det. As long as that delightful Chris Pratt is involved, för att parafrasera Bart Simpson.
© Anders Lindahl2018-11-03