Killing Jesus (2015)
Ett missat tillfälle?
Många är kallade men få utvalda. Ett av alla bevingade uttryck som finns i Bibeln, ibland även kallad Böckernas bok eller Den Heliga Skrift. Många har sedan konsten att framställa rörliga bilder uppfanns känt sig manade att genom denna revolutionerande teknik berätta något om Jesus. Även känd som Guds son, en profet eller en allmänt god förebild, beroende på livsåskådning. Ibland blir det bättre än bara bra. En del försök har fallit platt medan många landar i mediokritetens tättbefolkade landskap.
Det är mycket man ska tänka på. Vilken utgångspunkt ska man berätta ifrån, vilken trosuppfattning eller livsåskådning är det som ligger till grund? Finns det någon övertygelse i botten eller en vilja att verkligen förmedla något substantiellt överhuvudtaget? Är det ett beställningsjobb? De här frågorna väcks på något vis alltid när det handlar om just den här berättelsen. Och ”Killing Jesus” är inget undantag. Vi talar om en miniserie byggd på en bok av den, försiktigt formulerat, aningen kontroversielle amerikanske journalisten, TV-programledaren och ibland även skriftställaren Bill O'Reilly, samt en medbrottsling vid namn Martin Dugard. Vad den duon och de som byggt vidare på deras bok har för grundläggande uppfattning i trosfrågan vet jag inte innan och är inte säker på efteråt heller. Just den osäkerheten behöver inte säga någonting om kvaliteten eller inte. Men den bestående känslan och intrycket efter att ha sett miniserien i tre avsnitt, är avsaknaden av en bestämd
take. En tveksamhet kring vad det egentligen är man velat säga och vad syftet är.
Vi kanske ska dela in utvärderingen i två avdelningar och börja med det som serien ändå gör ganska bra. Som medvetenheten om att den här berättelsen utspelas i Mellanöstern och att människor i allmänhet kanske borde se ut ungefär som många människor i Mellanöstern gör. Vi ser en del gamla bekanta ur den europeiska och amerikanska skådespelareliten, men mest mer okända namn. De mer etablerade skådespelarna tillför en viss pondus, medan småroller och statister ändå ger intrycket av att det här skulle kunna vara en provins vid södra Medelhavet under det sägenomsusade romerska imperiets tidevarv.
Intrigen följer också till stora delar bekanta bibliska mönster, men tillägger en del och drar ifrån. Det är här man kan börja fundera över om författarna ägnat sig åt forskning ur andra källor eller lagt till lite kreativt, artistiskt ur eget huvud. Av det som inte direkt är hämtat ur Nya testamentets texter känns det som om varannat inslag tillför någon reflektion som kan vara värdefull, men lika ofta är det mer förvirrande och mindre välbetänkt. Eller genomtänkt överhuvudtaget. Känslan av ett beställningsjobb för National Geographic förstärks genom klippningen som bland ser alltför stressad ut, främst i övergången mellan olika scener. Var och varannan sekvens tonar snabbt ut, till synes för att ge plats för reklampauser, vilket troligen är fallet även om jag själv sett serien utan sådana avbrott.
Men överlag är det främst just den här tveksamheten och oviljan att verkligen vilja ha en egen vision som stör helheten och gör att det aldrig riktigt lyfter. Skådespelaren Haaz Sleiman har den i sammanhanget ganska viktiga rollen som Jesus från Nasaret, men verkar själv osäker på vad uppdraget egentligen är. Kristus i den här versionen ser inte alltid ut som om han tror på det han själv säger, men lyckas ändå övertyga många människor längs vägen. Av lärjungarna är det egentligen bara Petrus som tilldelats någon form av märkbar personlighet.
Den allmänna inramningen skvallrar om att producenterna ser det här snarast som en form av allmän historisk bildning med dramadokumentärprägel, som ändå halvt om halvt ska kännas som ett drama. På allvar. Men som sagt, den verkliga övertygelsen lyser i sin frånvaro. Slutligen tillför ”Killing Jesus” inte så mycket till den redan omfattande kanon av berättelser på samma tema som redan existerar. Å andra sidan, är det just en liten grundkurs i nytestamentlig historia som eftersöks och du inte har sett exempelvis Zeffirellis ”Jesus från Nasaret”, Gibsons passionsdrama, eller någon annan av de otaliga versionerna som finns på marknaden, då kan det ha något att ge. Själva serien är i det stora hela främst ett missat tillfälle att bidra med något mer substantiellt, men det finns försonande drag. Och försoning är ju en avgörande del av det budskap som huvudpersonen ville förmedla.
© Johan Lindahl2017-05-25