The Lady in the van (2015)
Maggie regererar
Hon har sin stolthet och sitt fina sätt, även när hon är överdrivet öppenhjärtig. Och sin skåpbil. Och så är hon uppenbarligen smått galen. Och hemlös. Nu är turen kommen till Camden Town att få äran av hennes närvaro.
Det är brittiskt 70-tal. Folk är rätt så artiga även mot en hemlös halvgalning, även om hon väcker känslor. Hon parkerar efter ett tag bilskrället med alla sina ägodelar hos nyinflyttade dramatikern Alan Bennett (Jennings), som inleder filmen med att målande beskriva hennes odör. Bennett, som delat upp sig i två karaktärer som symboliserar hans kroniska obeslutsamhet, beskriver insiktsfullt nykomlingen, hennes nya grannar och sig själv. Trots att han inte är en "riktig författare". Hans läggning definierar honom som en annan sorts outsider och hans status som ogift ger honom mandat att ta beslut som kanske annars hade föranlett otaliga diskussioner i hemmet. Hans mor är en återkommande parallellkaraktär, mer vanlig men med vissa problem gemensamt med damen i skåpbilen.
Maggie Smith är episkt bra i den här huvudsakligen sanna historien som inte behöver några enorma twistar för att fängsla och beröra. Många sympatiska människor passerar förbi och tonen är realistiskt humanistisk med torr, småputtrig komik snarare än drabbande drama som huvudmål.
Prologen har dock planterat ett mörkt mysterium, kanske förklaringen till hennes nuvarande situation. En återkommande besökare, spelad med okaraktäristisk otrevlighet av Jim Broadbent, och återkommande inslag om bikt och bot stärker den tesen. Återkommande är också besöken från det sociala, vars åsikter ibland irriterar författaren som ser sig som den största auktoriteten i ämnet Mary Shepherd (eller vad hon nu egentligen heter).
Åren går. Närmare bestämt femton. Utan några uppenbara varma känslor blir de en del av varandras liv. Hon förblir dock mestadels ett mysterium tills det allra sista, då mycket förklaras och avslöjas på en gång. Att hon har fler strängar på sin lyra än ilsken knäpphet har förstås framgått tidigare, men när hennes historia väl presenteras mer grundligt är effekten inte helt klockren om du frågar mig. Rent dramaturgiskt hade man kunnat göra det här på ett mer spännande sätt utan att tumma på trovärdigheten.
Det är inte överväldigande. Några stilgrepp på slutet kunde de gott ha skippat. Men det är helt klart en fin film och Maggie regerar.
© Anders Lindahl2016-09-07
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia