Ride Along 2 (2016)
Behaglig buddymovism i begränsad utsträckning
Ärrade Atlanta-polisen James (Ice Cube) har ytterst begränsat förtroende för sin rookiekollega och blivande svåger Ben (Kevin Hart). Jag klandrar honom inte. Ben snackar och snackar och snackar men lyckas inte göra så mycket annat rätt, om han inte gör det på ren flax. Eftersom filmen heter ”Ride Along 2” utgår jag helt kallt och intuitivt från att det finns en etta med en förhistoria som jag tyvärr inte känner till detaljerna kring. Nu är alla fall talträngde Ben på väg att gifta sig med hårde James lite softare syster. Bröllop stundar inom en dryg vecka och förberedelser skola till. Men på nåder får han följa med ner på ett uppdrag i Miami, om inte annat för att blivande svågern vill bevisa för Ben hur liten chans han har att stiga i graderna. De ska liksom bara följa upp en liten ledtråd kopplat till ett av sina fall. Men det visar sig naturligtvis vara mer komplicerat än så.
Från en nästan katastrofalt klichéartad inledning lyckas filmen i alla fall bli milt underhållande. Även om motormunnen Kevin Hart ofta går fler än James på nerverna. Mig till exempel. Filmen i sig blir på grund av detta mycket riktigt irriterande i viss utsträckning, men jag vänjer mig. Någotsånär. Med hjälp av en och annan explosion, skottlossning, en tilltagen dos demolerade fordon, biljakter och bikinibrudar och allt annat som hör konceptet till. Ja, det kanske inte är så mycket mer när jag tänker efter.
Kompisfilmkonceptet må vara hur uttjatat som helst och den här historien tillför verkligen inte mycket nytt, men den drivs ändå av ganska gott humör. Och Harts verbala orgasmiska extravaganser balanseras till viss del av den mer tillknäppta taktiken från Ice Cube och kollegan som möter dem i Miami i form av Olivia Munn (känd från bland annat ”The Newsroom”). Förutom alla kubanska vibbar som man kan vänta sig av Miami och korruptionen som alltid dyker upp i liknande sammanhang så stiftar vi bekantskap med en krokodil. Eller en alligator kanske det är som gäller i Florida om man ska vara naturvetenskapligt nogräknad.
Knappast obligatoriskt för cineaster i stort, men…passabelt. Stäng av de intellektuella impulserna ett tag och ta filmens titel på allvar, bara ’ride along’ så blir det på något vis ändå behagligt i en begränsad utsträckning.
© Johan Lindahl2016-07-29
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia