Prospero's Books (1991)
Freudianskt frosseri utan påtaglig poäng
Sir John Gielgud börjar berätta i kapp med Peter Greenaways tablåer, en regissör vars visuella stämpel känns igen från förr och senare - som i ”Pillow Book”, ”Barnet från Macon”, ”Goltzius and the Pelican Company” med mera. Som vanligt kan redan de första scenerna ge en fingervisning om det är värt att fortsätta följa med på resan. Det avancerade scenbygget, dekorationer och design. Imponerande kameraglidningar. En braskande färgpalett liksom en nästan parodiskt omfattande skara halvt eller helt avklädda statister.
Den som överhuvudtaget har svårigheter att uppskatta Greenaways estetik och konstnärliga prioriteringar lär inte hitta något att uppskatta överhövan här, i denna mycket speciella tolkning av Shakespeares ”Stormen”. Stormar gör det. Regnet öser ner. Papper flyger. Mästaren Gielgud mässar. Talkörer replikerar emellanåt. Men förutom de uppenbara pretentionerna - att frossa i sina vanliga förlustelser visuellt och freudianskt - vad vill regissören egentligen åstadkomma den här gången?
Perspektivet utgår från en man som förlorat sitt hem och sin tillvaro. På en ö rullar han upp det förflutna i poetiska ordalag. Hans röst är egentligen den enda som hörs. Alla andra är koreograferade att illustrera anekdoterna i pråliga kostymer eller som sagt, utan några kläder alls. Återkommande undervattensvisioner hör också till konceptet.
Det finns åtminstone en scen där Greenaway tydligt refererar till ”Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare” som kom några år tidigare - och i princip återanvänder det musikaliska temat därifrån. Om det har någon annan funktion än att påminna om en betydligt bättre film, hans kanske mest makabra mästerverk eller mästerliga makabritet - det är frågan. Jämförelsevis är ”Prospero’s Books” oftare en orgie för orgiens egen skull.
De musikaliska övergångarna där statisterna brister ut i sång är vissa fall mest kufiska, men det finns exempel på nummer som har inneboende skönhet och tillför något som värmer upp i en annars beräknande, kylslagen uppvisning.
Erland Josephson dyker upp utan att göra så mycket väsen av sig. Och är ”Prospero’s Books” mycket visuellt väsen för ingenting? Det hämningslösa och samtidigt paradoxalt kontrollerade vansinnet har sin attraktionskraft, men det blir en lång resa fram till upplösningen.
© Johan Lindahl
2016-04-02
Originaltitel: Prospero's Books
Storbritannien/Holland/Frankrike/Italien/Japan, 1991
Regi: Peter Greenaway
Med: John Gielgud, Michael Clark, Michel Blanc, Erland Josephson, Isabelle Pasco, Tom Bell, Kenneth Cranham, Mark Rylance, Pierre Bokma, Marie Angel, Ute Lemper, Deborah Conway
Genre: Drama, Religion/filosofi
Teman: Shakespeare på vita duken
Ingår i följande teman
